INSÄNDARE. 1921-03-15 skrev Britta Almer att Nyamko Sabuni var en ljuspunkt i politiken och att hon var värd beundran. Alla vet vad som hänt sedan dess: med svansen mellan benen ger hon sig iväg till Norge vid en konflikt, som skulle kunna drabba Sverige. Hon kände tydligen inte till att man överger inte landet vid en konflikt. Nåväl, strax därefter hinner hon avgå, eller få sparken, det senare mest troligt. I samma insändare honorerar Brita Almer Marcus Oscarsson för hans skenbara objektivitet. Den som följer honom på nätet kan på goda grunder ifrågasätta hans förmenta objektivitet.

Nu har även Jimmie Åkesson anslutit sig till Nyamko Sabunis förslag om kollektiv bestraffning. Tyvärr fick hon inte möjlighet att falla i Åkessons armar. Hur det blir med Johan Perssons uppföljning av denna klantänkande bestraffningsform får vi vänta på. 

Vad som är lika anmärkningsvärt är Ebba Buschs uppmaning till polisen att skjuta skarpt mot extremisterna. Här fanns till och med barn som riskerade att dödas. Vad som är anmärkningsvärt är att hon får stöd av partikamraterna för detta uttalande. Här är det inte tal om att vända andra kinden till. När sedan Andreas Carlson och Robin Gustavsson skriver att: ”Vi behöver en ny regering”, undrar jag vilken rättsstat vi då får? Med en skjutglad Ebba Busch och den före detta polisen Robin Gustavsson som tar fram tjänstevapnet och hjälper Andreas Carlson att skjuta undan extremisterna och barnen i dess närhet. 

När nu NATO-frågan inte synes bli någon stridsfråga inför valet, får vi hoppas att vi slipper ett antal extremt populistiska förslag som nyligen presenterats av Jimmie Åkesson. Men vad som helst tycks vara möjligt för borgarna, bara för att komma till makten. 

Lars Nord
Hässleholm