INSÄNDARE. Nyligen har jag, född 1947, haft förmånen att fira 75 år av liv i fred och i frihet i mitt hemland. Det var verkligen värt att fira och gav samtidigt anledning att tänka på alla de palestinier i samma ålder som 1948 tvingades fly från sina hemorter och som ännu inte har fått återvända. De som levt som flyktingar nästan hela livet och I många fall har nyckeln till sitt forna hem kvar som en symbol för hopp och för rätten att återvända.

Under Al Nakba – Katastrofen på arabiska – 1948 fördrevs minst 750 000 palestinier och över 400 byar jämnades med marken av israeliska militära styrkor.

Den 11 december 1948 antog FN:s generalförsamling Resolution 194 som bekräftade de palestinska flyktingarnas rätt att återvända eller få kompensation. Ett löfte som ännu inte infriats, 74 år senare. Fortfarande lever miljontals palestinier som flyktingar runt om i världen.

Många flyktingkatastrofer har dessvärre skett sedan 1948, på olika håll i världen – en pågår nu i vår geografiska närhet. Men ingen lär ha pågått lika länge som palestiniernas.

Och tyvärr är katastrofen inte över. Israels 55-åriga ockupation drabbar dagligen palestinier på Västbanken, i Gaza och Östra Jerusalem i form av dödande av oskyldiga barn och journalister, fördrivning, husrivningar, trakasserier, utbyggnaden av den mur som skär tvärs genom palestinsk mark, de illegala bosättningarnas expansion och ett förtryckande apartheidsystem, dokumenterat av flera välrenommerade människorättsorganisationer, FN-organ och universitet.

Staten Israel har varit föremål för många FN-resolutioner, men när Israel konsekvent trotsar kraven i dem händer ingenting. När får vi – och palestinierna – höra ordet sanktioner som respons på de flagranta och ständigt pågående överträdelserna? Under mitt 75-åriga liv har varken FN, EU eller enskilda västländer infört sanktioner mot Israel. Vissa länder åtnjuter straffrihet medan det går blixtsnabbt att agera mot andra. Var finns logiken och rättvisan i det?

På många håll uppmärksammas i helgen Al Nakba – Katastrofen – som stöd åt människor som tvingats till en livslång flyktingtillvaro. Vi har alla ett ansvar att kräva att världssamfundet lever upp till sitt löfte och gör verklighet av Resolution 194.

Kerstin Dahlberg
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad