INSÄNDARE. Återigen exponeras Sverigedemokraternas okunnighet och ologiska argument. Denna gång av Sven Lundh i en insändare med rubriken ”Pridepromenad med stark slagsida åt vänster”. Sven Lundh försöker förklara varför Sverigedemokraterna inte deltog i sympatimarschen till förmån för Priderörelsen.
Ett huvudargument var att även Kommunistpartiets ungdomsförbund RKU deltog i marschen. I sin insändare påstår Sven Lundh att ”Kommunismen som ideologi är både avskyvärd och våldsbejakande”. För att förstärka sitt påstående beskriver han målande att RKU marscherade med en blodröd fana. Alla vet att rött är symbolfärgen för vänsterrörelser. För Lundh räckte det inte att skriva röd fana, nej för att förstärka sitt påstående var fanan blodröd. Herr Lundh påstår att kommunism som ideologi är avskyvärd och våldsbejakande. Det finns ingenting i ideologin som vare sig är våldbejakande eller avskyvärt, sett med normala värderingar. RKU anför i sitt principprogram: ”klassamhället visar sig dagligen vara oförmöget att tillgodose alla människors grundläggande behov. De rika lever i lyx och överflöd samtidigt som de flesta tvingas vända på varje krona för att klara vardagen”. Herr Lundh behöver förklara varför han tycker att detta synsätt är avskyvärt. Det finns ingenting i ideologin som motsvarar Lundhs påståenden. Det må vara naivt att tro på kommunism, då ett sådant samhälle ställer krav på odelad jämlikhet och solidaritet, vilket aldrig uppnåtts någonstans, utan får ses som en utopi. Tyvärr finns det alltid någon som är beredd att utnyttja systemet för egen vinning. Därför har alla kommunistiska experiment slutat med diktatur och förtryck i en eller annan grad. Detta är inte betingat av ideologin, utan av mänskligt beteende, såsom girighet och maktbegär. Vilket inte skiljer sig från högerdiktaturer. Sovjetunionen/Ryssland är exempel på en nation som gått från kommunism till fascism, utan att förhållandena, angående mänskliga rättigheter, för den stora allmänheten har förändrats.
När det gäller våldsbejakande beteenden har vi bra exempel från USA. Vi bevittnade när en politisk gruppering stormade parlamentsbyggnaden den 6 januari 2021 och med våld försökte göra en kupp. I försöket dödades en polisman och flera skadades. Dessutom hör vi om återkommande masskjutningar. Vad har detta för relevans idag? Jo, vid kuppförsöket var samtliga förövare nationalister på högerkanten och masskjutningarna försvaras regelmässigt av landets högerpolitiker. Företrädare för Sverigedemokraterna har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för högerpolitikerna i USA och särskilt Trump, som iscensatte kuppförsöket, vilket alltmer framgår av den utredning som pågår. Nationalistiska partier och regimer är i grunden våldsbejakande, eftersom ideologin i sig ser tvång som en metod att särskilja människor, med diskriminerande behandling av vissa. Ett exempel är Jimmie Åkessons förslag om kollektiv bestraffning av muslimska familjer.
Under våren har vi sett kravaller i samband med Rasmus Paludans demonstrationer. Paludan, en högerextrem nationalist har utnyttjat yttrandefriheten, utan annat syfte än att provocera fram våldsamma protester, utan hänsyn till samhället och polisen. Syftet har varit att framställa muslimer som våldsamma och opålitliga och inte värdiga att vistas i Sverige. Något som ligger i linje med Sverigedemokraternas budskap sedan länge. Inte oväntat kom Sverigedemokraterna genast ut till Paludans försvar. Man kan anta att Sverigedemokraterna politiskt har gynnats av kravallerna och man måste fråga sig vilken relation Sverigedemokraterna har till Paludan, ideologiskt står de nära varandra.
Avslutningsvis i sin insändare skriver Lundh, med hänvisning till HBTQ personer: ”Kampen för alla människors lika värde borde stå över politisk färg.” Det är en märklig kommentar, när han tidigare i sin insändare förklarat att han inte kan manifestera för mänskliga rättigheter, tillsammans med kommunister. Historiskt är vi medvetna om att den politiskt bruna kulören inte värderar människor lika. Vilket också har gjorts tydligt av Sverigedemokratiska förslag, både lokalt och nationellt. Det var troligen inte den ”blodröda” fanan som gjorde att Sverigedemokraterna uteblev från Pridepromenaden. Snarare var det en traditionell respektlöshet mot Pride och HBTQ, vilket före detta vice talman Björn Söder, SD, tidigare uttryckt: ”Pride hyllas av den politiskt korrekta eliten tillsammans med den mycket framgångsrika och numera inflytelserika homolobbyn som försöker normalisera sina sexuella avarter” (Björn Söder, hans blogg 2007) eller ”Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa som helst att känna avsky och få kväljningar är idag helt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker” (Björn Söder, hans blogg 2003). Många fler exempel på kränkande kommentarer från SD-företrädare finns att läsa om man söker på internet. Att Sverigedemokraterna inte blev inbjudna till Pride 2018 är med den bakgrunden inte så svårt att förstå.
Våld är inte bara fysiskt våld, det kan också vara psykiskt våld, eller att som Sven Lundh våldföra sig på fakta och saklighet. Att felaktigt framställa sig som offer, eller på annat sätt vilseleda, för att väcka sympatier är opportunism!
Stanley Hallström
Partipolitiskt Oberoende
