INSÄNDARE. Grov brottslighet tycks vara huvudtemat i årets valrörelse, för de flesta partier. Sverigedemokraterna och Moderaterna är självutnämnda garanter för brottsbekämpning och sitter inne med lösningarna till problemet. Jag tog tillfället i akt att stanna vid några moderata kampanjarbetare härom dagen. De stod framför en affisch med Ulf Kristersson och budskapet att Moderaterna skulle få ordning på brottsligheten. En konstig formulering om man syftar till att bekämpa brottsligheten, formuleringen antyder istället att brottsligheten måste organiseras på något nytt sätt. Jag stannade och passade på att fråga valarbetaren hur man skulle lyckas, med att få ordning på brottsligheten. Svaret var detsamma som vi hör i tal från moderater, sverigedemokrater och till viss del också socialdemokrater, fler poliser och strängare straff. Vid vår diskussion framkom inte vilka teorier och erfarenheter som stöder att önskat resultat uppnås, utan det var en förhoppning och ”man måste göra någonting”. Det fanns med andra ord ingen genomtänkt strategi bakom budskapet. Dessutom är det ju så att låsa in brottslingar på längre tid inte nödvändigtvis minskar på antalet brott, det är en åtgärd efter att brottet begåtts.
Problemet är också att vi inte har ett rättssystem som i någon nämnvärd omfattning lyckas lagföra brottslingarna. I programmet ”Uppdrag granskning” för några dagar sedan påvisades problemet med att få brottslingar dömda, då spelar straffen inte någon roll. En rådman med erfarenhet av grova brottmål uppgav att polis och åklagare inte presenterar tillräcklig bevisning. Det framkom också att rättegångsbalkens regler, som skall trygga rättssäkerheten, utnyttjas av misstänkta, på ett sätt som kanske inte var tänkt. Så det lär vara ett mångårigt projekt, att få bort brottsligheten genom att enbart låsa in brottslingarna.
Om man vill förhindra brott måste man vidta åtgärder innan brottet begås. Ett problem i det avseendet är att polisen sedan länge givit upp gator och torg. Vi har idag fler poliser än vi någonsin har haft, dessutom har vi rekordmånga civilanställda inom polismyndigheterna, personal som är tänkt att avlasta polispersonal. Trots detta faktum ser vi ytterst få poliser patrullera ute bland folk, på gator, torg och i bostadsområden. Polisens uppgift är att trygga allmän ordning och säkerhet, en uppgift som i många kommuner sköts av ordningsvakter. Jag har pratat med kommunpolitiker som uppger att de av polismyndigheten uppmanas att anställa ordningsvakter, då de önskat ökad polisnärvaro i kommunen. Man måste fråga sig varför inte politiker, från samtliga partier, ifrågasätter polisen och ställer krav, istället för att bara öka anslagen. En myndighet som inte klarar av att organisera så att folk kan ansöka om pass inom rimlig tid, är väl värd att ifrågasättas. Dagens polis har gått från att vara operativ till att bli en kontorsbunden administrativ myndighet.
Om man tar en ung man, tonåring, utan egen identitet och större hopp om framtiden. Den unge mannen har ett val, hårt arbete och studier, med studieskulder, för att kanske få ett hyggligt jobb, eller utan studier ett låglönejobb. Eller så kanske han blir erbjuden en plats i ett gäng, med förhållandevis enkla arbetsuppgifter, inte lagliga, men fullt medveten om att risken att åka fast är ytterst liten. Det senare fallet har fördelen att inkomsten är större än hos någon den unge mannen känner, som har ett traditionellt arbete. Förutom den ekonomiska vinningen erbjuder gänget en identitet och status, som samhället i övrigt inte erbjuder. Lojaliteten till gänget blir också större än till samhället.
Det förefaller som att det politiska budskapet angående brottslighet är en ”plakatpolitik”, med syfte att skapa politiska sympatier och att tillfredsställa åsikter, frammanade av en reaktionär politisk retorik! Sverigedemokraterna vill till exempel döpa om Kriminalvården till Straffverket. Brottslighet är i grunden ett socialt problem!
Stanley Hallström
Partipolitiskt Oberoende
