Jannike Stenlund inledde ett samarbete med Hasse ”Kvinnaböske” Andersson 2015. Livet har inte bara varit guld och gröna skogar efter mellosuccén. Men i lördags stod hon åter igen på scen tillsammans med Hasse och ”Kvinnaböske Band” under deras spelning på Torsjö Live. Med stor spelglädje och mycket energi ackompanjerade Jannike Hasse med sin violin.

Efter sjutton år i Skåne flyttade Jannike Stenlund tillbaka till Lappland och sin barndomsstad Lycksele. Förra helgen satte hon återigen sina fötter i den skånska ”myllan”. Torsjö Live var en ny upplevelse för henne och en bra sådan.

– Jag blev överväldigad, stämningen är fantastisk, säger Jannike till Frilagt.

En känsla som hon inte bär på ensam och refererar till vad Hasse Andersson sade till den stora och högljudda publiken under deras spelning.

– Hasse beskrev det så fint. Att den här bilden av er som står här framför mig, den kommer jag ta upp i huvudet under ”regnigare” dagar.

Torsjö live har inget ”nischat” koncept och är en uppskattad festival mycket tack vare dess mångfald. Den är familjär och det gillar Jannike och hon gillar också känslan av att alla är välkomna. Det är tydligt när Jannike pratar om Torsjö Live 2025 att den spelningen kommer vara ett bestående minne i hennes liv.

– Det var lamslående, vilket ställe, en amfiteater. Det viktiga är stämningen och jag gillar den. Det är ögonkontakt med publiken på det där unika sättet. När det står 9 000 personer i publiken och man ändå märker att jag har ögonkontakt med stora som små. Att det finns en gemenskap och ett utbyte av varandra.

Hon har svårt att minnas en lika bra publik någon annanstans.

– Det är klockrent, vi kan göra vårt men det blir alltid bättre när man får en bra leverans från en bra festival och en publik som denna. En naturlig glädje och jag kan säga ärligt att jag aldrig varit med om sådana hejarop för så många låtar efter varandra redan från början.

Musiken har följt Jannike så länge hon kan minnas och musikaliteten finns inom familjen.

– Jag har en pappa som är musiker. Han har hjälpt mig…jag var ju lite speciell och ville inte bara spela fiol, utan jag ville spela rock-fiol. El-fiol med pedaler och förstärkare. Pappa var basist så jag lånade hans och han hjälpte mig med det där.

Jannike har sökt sina egna vägar och kommer fortsätta att göra så.

– Min första fiol var ingen trä-fiol utan en el-fiol, en svart sådan.Det har alltid varit ett nörderi, ett intresse i en nischad fiol-genre.Så det har ju präglat en så att: hur kan jag jobba med det här i Sverige?

Du är född och uppvuxen i Lycksele men bodde många år i Skåne. Hur hamnade du här?

– Jag sökte in till musikhögskolorna och min bror bodde då i Malmö. Han slog ett slag för att jag skulle prova Malmö. Jag förstår ju varför nu. Det finns flera musikhögskolor i Sverige men mentaliteten i Malmö visste han skulle passa mig. Och det gjorde den.Jag blev kvar i sjutton år.

Vad höll dig kvar?

– Jag gillar Skåne och var kvar här av den anledningen och flyttade hem när det var dags för familjelivet.Jag har väldigt mycket hemmakänsla för Skåne och tycker att vi norrlänningar och skåningar är ganska lika varandra.Det var det jag kände när jag kom hit som tjugoåring.

Jannike utbildade sig till musiklärare i Malmö men startade kort därefter en ny musikalisk resa.

– Jag började ganska snabbt få kontakt med olika band.Det här var innan det blev populärt med alternativa instrument. Nu snackar vi en tid där violinister inte hade pedal på golvet.Jag började så. Jammade mycket på klubbarna i Malmö och hamnade i olika konstellationer och slutade med att spela med ”Sveriges artister”.

Hasse Andersson blev ett undantag. Mello var ett gästspel där Jannike fick ta fram sin trä-fiol och ta på sig en blommig klänning.

– Man jobbar som sidekick och det gillar jag. Har skrivit mycket själv, släppt musik och stått som front. Det tycker jag också är kul men det är helt olika uppdrag. Jag tycker med handen på hjärtat bäst om att än en gång få hålla på med det som jag är nörd i. Min person är ju det här med pedaler på golvet. Att få vara violinist och låta andra sköta artisteriet, det gillar jag.

Guld och gröna skogar för Jannike så långt. Men livet ville annorlunda, juni 2022 fick hon en stroke och allt förändrades drastiskt.

– Pang, sa det. Jag hade då en fem veckor gammal bebis. Livet gick från ett kapitel till ett annat på en sekund. Återhämtningen har betett sig så att jag behövde ta tag i en sak i taget och bokstavligen mura in vissa delar av det som jag fick ta tag i sen. En del av det är bebisen som jag tappade kontakt med, det andra var det mentala.

Hur blev då den resan från då till nu?

– Ganska tydlig och i trappstegsform. Jag var halv-sides-förlamad och blind på höger öga.Det första jag var tvungen att ta tag i var den fysiska rehabiliteringen. Jag ser den som tre betongdörrar. Att jag låste in känslorna för att överhuvudtaget komma på fötter. Det tog nästan ett år innan jag kunde hålla i en fiol igen. Och det här med trappsteg, att det står helt still, sedan pang så vaknar man upp en dag och plötsligt kan man röra höger hand.

Som ett mirakel nästan?

– Det är så hjärnan funkar, antingen så är den kopplingen där eller så är den inte det. De nervbanorna som byggts upp under de här tre åren, när de väl kopplat ihop sig kunde jag hålla i kaffekoppen igen. Men det har märkts skillnad från nu till då att jag aldrig kommer tillbaka helt. De nervbanorna i hjärnan skadades. Jag märker av att jag är annorlunda, att jag måste medvetet aktivera min kropp för att ta den där kaffekoppen. Jag blir hjärntrött.

Så var det med den fysiska återhämtningen och dags att jobba med de mentala bitarna.

– Bearbetningen av att jag missade min dotters första år. Sedan kommer ju ödmjukheten med trauman, jag har blivit väldigt ödmjuk för att livet är föränderligt och blivit väldigt tacksam för det som jag fått tillbaka.

Jannike ser vissa saker på ett helt annat sätt idag än innan hon fick sin stroke.

– Det låter kanske klyschigt men jag uppskattar ju ett gig med Hasse nu mer än någonsin för att jag tar till vara varje sekund. Och från det att jag klev på flyget i Lycksele, så får jag en helt annan fjärilskänsla i magen. Tänk att jag får göra det här. Och lite omvärldstänk, att vi har det så här bra när det är skit i världen. Mina problem må ha varit ett helvete men allt är relativt.

Hur är livet nu jämfört med innan du fick din stroke?

– I praktiken var ju livet bättre förr men i ärlighetens namn så tror jag att mitt liv är bättre nu än någonsin. För att man kan ju leva ett fantastiskt liv och inte uppskatta det. Jag uppskattade livet ganska mycket innan jag fick min stroke men det här är på en helt annan nivå. Jag stannar upp på ett helt annat sätt än människor jag möter. Jag är intresserad av livet på ett helt annat sätt och tycker det har en helt annan mening nu. Jag lever kanske mer nu än då.

Jannike är tillbaka på jobbet som musiklärare i Lycksele. Hennes musikaliska comeback blev i Melodifestivalen 2024.

– Med Lasse Stefanz. Det var samma bolag som ringde mig som när jag spelade med Hasse i Mello. De frågade om jag var okej med det, eftersom jag var förknippad med Hasse Andersson.De kände att det tog emot att fråga om jag kunde tänka mig att tävla ihop med någon annan. Samma upplägg men annan låt. Men det är kul. Mello är liksom en grej för sig.

Hur ser det ut för dig som artist och musiker i övrigt, har du något på gång?

– Jag har startat i gång det igen. Jag har kanske mer föredrag. Folk vill att jag ska vara med i en julkalender som kommer vara i Lycksele och där det kommer vara ett kapitel per människa, olika Lyckseleansikten. Lite den typen av uppdrag men jag har inget konkret på scenen med musik att göra.

På hemmaplan håller Jannike sig sysselsatt med olika projekt.

– Jag har byggt upp en studio. Har satt upp mina första tapeter på en vägg. Jag har gjort en ”womancave” där jag har börjat spela in musik och speakersuppdrag. Folk gillar ju norrländska så man får ju reklamuppdrag, hahaha.

Men hon har lärt sig att värdera sina beslut på ett annat sätt och att välja med omsorg vad hon vill göra och inte göra.

– Jag har fått lite erbjudanden men jag är ingen längre som säger ja till allt. Utan jag väljer noga, jag vill ha kul. Det blir mer som en resa, om jag ska göra något så vill jag ha tid för det. Och med musiker som jag älskar att spela med, att jag lägger en djupare värdering i uppdraget än att bara boka av ett musikgig.

Saker kommer ske men Jannike vet inte riktigt vad ännu.

– Vi får se vad som kommer nästa år. Kanske någon Norrlandsturné. Sedan så finns ju alltid skåningarna, vi finns ju i varandras hjärtan. Mitt musikerliv är ju här nere i första hand, så man kommer ju och gästar sitt gamla liv. Med Hasse idag och andra artister i Skåne en annan dag. Det är bara att hålla utkik.

Daniel Hansson