INSÄNDARE. Det har varit minst sagt intressant att följa kommunledningens agerande i Hässleholm de senaste dagarna. Chefen för kultur- och fritidsförvaltningen, Anders Rosengren, har sparkats trots att han, utifrån både personalens reaktioner och inlägg i sociala medier, verkar vara en omtyckt och kompetent tjänsteman.

Till en början vägrade kommunalråden Lena Wallentheim och Joakim Karlsson att kommentera beslutet med hänvisning till att det rör sig om ett personalärende. Istället trädde kommundirektören fram och påstod att beslutet fattats av honom ensam. Anledningen? En ”sammantagen bedömning”, där bland annat en revisionsrapport om arbetsmiljön användes som underlag.

Men efter att stödet för Rosengren visat sig vara mycket större än väntat ändrade kommunalråden plötsligt sin förklaring. Nu är det enligt uttalanden i NSKs artikel 14/10 ekonomin som är problemet. Det är intressant, särskilt med tanke på att kommunstyrelsen så sent som den 25 september skickade ut ett pressmeddelande där man hävdade att det är arbetsmiljön som brister i förvaltningen. Ska vi nu tro att det plötsligt aldrig handlade om det?

ANNONS

Tror kommunledningen verkligen att vi medborgare inte kan läsa mellan raderna? Är det rimligt att försöka sälja olika versioner av sanningen beroende på vilket håll vinden blåser?

Det är svårt att se pressmeddelandet om den ”dåliga arbetsmiljön” som något annat än ett försök att rättfärdiga avsättningen av förvaltningschefen. När detta narrativ inte höll och skyddsombud samt personal tog avstånd, tvingades politiken till en ny linje. Då ska det plötsligt handla om ekonomin vilket inte nämnts tidigare. Märkligt nog kopplas detta i uttalanden av Joakim Karlsson ihop med kostnadsökningar inom omsorgsförvaltningen, trots att det är kultur- och fritidsförvaltningen som det handlar om.

Att förvaltningen har äskat mer resurser för att kunna fullfölja sitt uppdrag har nu använts emot Rosengren, trots att revisionsrapporten själva påpekat att politiken gett nämnden för många uppdrag utan tillräckliga resurser. Nu bestraffas detta med att chefen får gå, och förvaltningen får dessutom bekosta avgångsvederlaget ur sin redan uppenbarligen pressade budget.

Det här är ännu ett tydligt exempel på hur Hässleholms politiska ledning misslyckas, inte bara med ekonomiskt ansvarstagande utan också med att visa ryggrad. När en förvaltningschef säger sanningen högt, att pengar saknas för att utföra politiskt beslutade uppdrag, väljer man att skjuta budbäraren. Istället för att ta ansvar för sina egna prioriteringar och brister försöker man tysta kritiken genom att sparka chefen och dessutom straffa hela förvaltningen genom att låta dem bekosta avgångsvederlaget. Det är inte bara fegt, det är ett direkt hån mot både medarbetare och skattebetalare.

Vi medborgare förtjänar bättre än kappvändande och dåligt skådespel. Och kommunens personal förtjänar ett ledarskap som tar ansvar – inte gör dem till syndabockar för politiska misslyckanden.

Ingrid Persson