INSÄNDARE. I Sösdala håller en ny idrottshall på att ta form, i varje fall på pappret. En ypperlig chans att bygga och utforma ett modernt, innovativt och jämlikt idrotts- och aktivitetshus. En samlingsplats som kan byggas för ung och gammal, ett aktivitetshus för skola, fritids, föreningsliv, kultur, företag och privatpersoner. Jag vill tro att chefer och beslutsfattare på olika nivåer vill vara lyhörda, innovativa, modiga och rättvisa i sina prioriteringar. Tyvärr så infinner sig lätt en känsla av att det inte spelar någon roll vad man förmedlar eller att allt möjligen är för sent, att det man själv ser som framtida självklara lösningar rinner ut i sanden under rådande process. En känsla av hopplöshet kan dock vara en farlig känsla om man vill något nytt, om man vill påverka, utveckla och förändra. Jag vill tro att det fortfarande finns tid att nå fram med kunskap till politiken och projektansvariga, som i sin tur fortfarande har möjlighet att skapa rätt förutsättningar för alla inblandade, inte minst för våra barn och unga. Dessa skrivna rader ses tyvärr som ett sista nödvändigt utrop när beslutsfattare inte tar hänsyn till varken forskning, lagar eller lärarprofessionen. Vi som jobbar i skolan har en skollag, läroplan, barnkonvention och diskrimineringslag att följa och en del av vårt demokratiuppdrag rör elevernas rätt till delaktighet och inflytande. I skollagen står det:
Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem. Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. (4 kap. 9 § Skollagen)
Skolverket stryker under lagen med forskning som påpekar vikten av att inte bara lyssna på våra elever utan också införliva deras förslag och idéer, de behöver känna att det är möjligt att påverka. I mitt arbete som lärare i idrott och hälsa ska jag ta vara på uppdraget i sin helhet, främja demokrati och verka för alla barns bästa. Skolverket framhäver vikten av att arbetet med elevernas inflytande är aktivt och systematiskt och att vi genom kraven som ställs har förutsättningar att utveckla skolan med utgångspunkt i elevernas verklighet, samt öka motivationsgraden, stärka eleverna som individer och lägga grunden till ett demokratiskt samhälle. Ovanstående är i linje med barnkonventionen, som är svensk lag sedan den 1 januari 2020. Barn och vuxna ska ha lika möjligheter att påverka och göra sina röster hörda, först då kan vi leva upp till skolans uppdrag och till barnkonventionen.
Varför man fortfarande inte väljer att bjuda in vare sig idrottslärare eller elevråd till möte inför ett projekt som detta är fortsatt en gåta, alarmerande är att man bryter mot lagar som rör barn. Vi får istället tillsammans (lärare och elever) finna egna vägar och kanaler för att bli lyssnade till, vilket har lett mig hit.
ANNONS
Vi kan med ökad kunskap behöva förändra etiska och moraliska förhållningssätt och hur dessa samverkar i vardagen, exempelvis för att vända den ökade trenden av fysisk passivitet eller psykisk ohälsa. Vill vi vända trenden vi sett över lång tid och få fler elever att byta, vara delaktiga, höja intensiteten och börja duscha igen, då krävs det att vi utformar en undervisande praktik och miljö som är samtida, trygg och jämlik, ur ett utbildnings- och barnrättsperspektiv. Detta inkluderar omklädningsrum med enskilda och låsbara duschbås som en helhetslösning, inte som ett enskilt komplement till något förlegat och utdömt. När alla elever vill ha låsbara duschbås så räcker det inte med två per omklädningsrum. Det blir en huggsexa om utrymmena och i samma stund diskrimineras elever, på olika grunder. Detta är tyvärr exempel på kunskap som ingen vill lyssna till.
“Någon” sätter en färdig standardram för en idrottshall varav “någon” behöver trycka in det som ryms utifrån en gammal norm om hur idrottshallar utformas inklusive omklädningsrum utan trygghet eller rättvisa. “Någon” prioriterar bollsport utan vidare plan för exempelvis dans, gym och andra träningsformer, något som ”någon” kan göra trots tiden vi lever och verkar i. Extra problematiskt blir det när “någon” (arkitekt) och “någon” (skola) bakbinds utifrån hur “någon” klubbat en förutbestämd ram utan förankring. Ämnet står inför utmaningar och är ett ämne i förändring, arbets- och lärandemiljön behöver spegla sin samtid. Vi behöver kunna ge våra barn och unga en mer flexibel miljö, i vilken vi har möjlighet att erbjuda fler alternativ till rörelse. Ett något större bygge som kan ge plats åt inbjudande, trygga och jämlika omklädningsrum samt gym, spegelsal, dojo och klassrum ses som självklara inslag i en framtida idrottshall. Olika rum som behöver göras tillgängliga för rörelseglädje, utbildning och mer därtill, exempelvis kan ett klassrum vara flexibelt och användas till undervisning, kalas, föreningsliv, vårdnadshavare, möte och till företag som vill hyra in sig för workshop ihop med en idrottslig aktivitet.
Ett framtida hälsofrämjande föreningsliv och samhälle kommer troligen bli mer flexibelt i sin utformning. Med fördel kan man välja bland olika aktiviteter inom en och samma förening, man behöver med andra ord inte vara låst till en aktivitet. Denna framtida vision bygger på att vi utformar inre och yttre miljöer på ett sätt som kan samla människor i olika åldrar, för olika aktiviteter, på ett och samma ställe, men i olika rum. Vi har ett starkt incitament att ge plats åt fler rum i ett nybygge som ska kunna möta dagens utmaningar och samtidigt leva upp till framtidens krav. I detta hälsofrämjande arbete kan vi inte stänga dörrar eller ta ut höga hyresavgifter som hinder för barns hälsa, lärande och utveckling. Det finns så mycket mellan dessa skrivna rader om skolutveckling, stärkt samhällsbygge, utveckling av föreningslivet, folkhälsa och mänskliga rättigheter som behöver föras fram. I sammanhanget är det inte så mycket extra yta eller förändring som behövs för att göra skillnad för samhället och barns bästa.
I dagarna har det tagits hänsyn till behovet av läktare, det är positivt, men tyvärr inte tillräckligt. Andra behov och viktigare prioriteringar har bevisligen missats eller undvikits i processen. Så när lärare i idrott och hälsa och elever delar med sig av lagar, forskning, beprövad erfarenhet, förslag och vision så ber vi er som fortfarande kan påverka processen att leva upp till ert ansvar och göra verklighet av ovanstående.
Mikael Gustafsson
Lärare Idrott och hälsa
Vannarödsskolan
Sösdala
