INSÄNDARE. När Socialdemokraterna och Moderaterna talar om besparingar, borde man förvänta sig just det, besparingar. Men i frågan om badhusen i Tyringe och Bjärnum handlar det inte om att spara, utan om att kasta bort fungerande lokaler och ersätta dem med något som varken efterfrågas eller är kommunens uppdrag.

I de egna underlagen framgår att betongen i båda simhallarna är i gott skick. Sweco konstaterar uttryckligen att byggnaderna kan fortsätta användas som badhus i många år till, förutsatt vanligt underhåll. Det finns inga akuta säkerhetsproblem, inga allvarliga konstruktionsfel. Ändå vill S-M-styret stänga ner, bygga om och starta nya verksamheter i samma lokaler, till en kostnad på uppåt 60 miljoner kronor bara i omställning. Och det är innan någon ens räknat på drift, inventarier eller bemanning.

Det är svårt att tolka det som något annat än ett uttryck för politisk nonchalans. För samtidigt som barnfamiljer, pensionärer och föreningsliv vädjat om att baden ska vara kvar, har majoriteten inte ens försökt lyssna. Vill de ens ha detta? Eller handlar det bara om att kunna säga att man ”gjort något nytt för landsbygden”, oavsett vad det kostar?

ANNONS

För det här är inte kärnverksamhet som inte minst Joakim Karlsson ständigt pratar om. Att driva en kommunal e-sporthall eller parkourbana är inget som kräver kommunal drift. Det finns företag, föreningar och initiativ som redan gör det, bättre, billigare och med större engagemang. När kommunen börjar konkurrera med dem i stället för att stötta dem, då tappar man kompassen. Vilket S-M uppenbarligen har gjort.

Man kallar det en satsning på ungdomar, men det är en symbolpolitik utan ansvarstagande. Panikåtgärder för att de styrande ansvarslöst pressat fram ett ogenomtänkt beslut. Ingen vet vad driften kommer att kosta, ingen har redovisat personalbehov eller öppettider, ingen har tagit höjd för underhåll eller energi. Att driva ett badhus är dyrt, men att driva stora speciallokaler med konstant uppvärmning och teknik är inte gratis det heller. Skillnaden är att badhusen fylls av föreningsliv, skolor, simskolor och pensionärer.

Det är fult att undanhålla sanningen om kostnaderna. Att tala om ”omställning” när man i själva verket river ut fungerande verksamhet. Det är fult att kalla det ”framtidens mötesplats” när man inte kan säga vad det ska innehålla. Och det är fult att tala om besparingar när notan fortsätter växa.

Det är just den sortens dubbelmoral som urholkar förtroendet för politiken. När man säger att man sparar, men i verkligheten spenderar. När man säger att man lyssnar, men redan bestämt sig. Och när man säger att man värnar landsbygden, men konsekvent flyttar bort allt som ger liv åt den.

I grunden handlar det inte om betong, utan om människosyn. Om respekt för de som bor här. Kommunens uppgift är att skapa förutsättningar för föreningar, inte ersätta dem. Att vårda det som fungerar, inte riva ut det för att sätta sin egen stämpel. Att lyssna innan man beslutar.

Så nej, det här är inte en besparing. Det är ett hål i marken man kallar framtid, en framtid där Joakim och Lena tror sig vet bättre än medborgarna.

Hanna Nilsson (SD)
Oppositionsråd

Christer Caesar (KD)
Gruppledare för Kristdemokraterna