KRÖNIKA. Visserligen har jag passerat 70 och är numera helt gråhårig – det började redan i 30-årsåldern – men särskilt gammal känner jag mig inte. Ingen har hittills erbjudit mig sin sittplats på bussen. Det har inte behövts, även om en något sliten kota i ryggen gör sig påmind ibland.

Ändå finns det de som hoppas att jag är lastgammal – åtminstone i huvudet. Telefonförsäljare som hoppas kunna tömma mitt bankkonto, helst min frus också. Eller skumma företag som skickar hot om inkasso för varor jag aldrig har köpt.

Först efter att jag har bestridit och polisanmält förfarandet har hoten upphört.

Obehagligt varje gång. Och tidsödande.

För ett tag sedan var det en drop-in-däckfirma som försökte. När jag väntade i kön, såg jag en mekaniker prata inställsamt med en äldre man med ett hår vitt som snö. Han såg ut att kunna vara ett ännu lättare offer än jag.

Förvisso hörde jag inga detaljer i deras samtal. Men jag förstod ändå att den äldre mannen övertalades att låta ”balansera” hjulen på sin högst ett år gamla bil. Hundra kronor styck. Ingen inspektion av däcken. Bara säljsnack.

När det blev min tur gav mekanikern ett av mina 2900-kronors däck en hastig blick. Alla i utmärkt skick: slitna cirka 500 mil och godkända vid 1000 milaservicen i våras. Han strök med fingrarna över ett av däcken, sneglade på mig och drog långsamt in luft mellan tänderna. Jag insåg direkt vad som var på gång.

– Så här kan det inte se ut, sa han med en påklistrad bekymmersrynka.

– Jaså? Och varför inte det?

– Du har sprickor i gummit.

–Jag råkar veta att däcken är i utmärkt skick, sa jag lugnt.

– Om en månad kan ett av dem explodera, sa han, nu med en märkbar underton av irritation.

– Du, jag litar på bilfirman jag anlitar – och på min egen koll. Byt nu bara hjulen.

–Litar du inte på vad jag säger? sa han märkbart irriterad över att jag ifrågasatte hans ”kompetens”. Eller snarare för att jag genomskådade bluffen: att sälja mig nya däck och sedan sälja vidare de ”kasserade” för ytterligare sköna pengar.

– Bara byt hjulen, så vi får det här överstökat, sa jag.

Han lämnade mig utan ett ord. Inget hände med min bil. Efter någon minut kom han tillbaka med bestämda steg:

– Eftersom du var jävligt otrevlig vill vi inte ha med dig att göra. Byta du dina hjul någon annanstans.

Jag log och svarade:

– Tack för det. Bara för att jag är en gråhårig gubbe betyder det inte att jag är lättlurad. Tänk på det tills nästa gubbe eller kärring behöver anlita era tjänster.

Han sa ingenting, vinkade istället in bilen bakom mig.

Trots allt nöjd körde jag några mil till en angränsande stad där man erbjöd dropp-in-skifte.

– Tack för det, sa jag när jag betalade. Och däcken såg bra ut?

– Absolut, svarade mekanikern och räckte över kvittot.

När jag kom hem, flera timmar försenad, kramade min fru om mig och gav mig en puss:

– Du må vara gråhårig, men dig lurar de inte, sa hon, varpå vi skrattade gott.

Gay Glans