INSÄNDARE. Hässleholm är Skånes till ytan största kommun. Av 52 241 invånare bor 62 procent utanför centralorten. Det är en utgångspunkt som borde prägla all planering. Frågan om våra badhus handlar därför inte bara om pengar, bassänger och öppettider – utan om vilken sorts kommun vi ska vara. En kommun som ser hela Hässleholm, eller en som krymper till bara staden.
När styret hävdar att badhusen i Tyringe och Bjärnum måste läggas ner för att det “blir för dyrt” efter bygget av det nya badhuset i Hässleholm, ger man en förenklad bild. Verkligheten – och invånarnas behov – är betydligt bredare.
Badhusen är inte bara en kostnad. De är folkhälsa, simkunnighet, rehabilitering, föreningsliv och trygga mötesplatser nära där människor bor. Motion nära hemmet gör att fler rör på sig regelbundet. När allt centraliseras till staden skapas osynliga hinder som tid, kostnad och logistik. Det drabbar dem som redan har minst.
POLITISK ANNONS FOLKOMRÖSTNING DEN 14 DECEMBER
Sponsor: Tyringe byalag. Ordinarie pris.
När beslutet om det nya badhuset drevs igenom nämnde S och M aldrig att notan skulle bli nedlagda badhus i Tyringe och Bjärnum. Den tystnaden var ingen slump. Man undvek debatten då och presenterar nu ett fullbordat faktum. Många upplever det som oärligt – för att det är oärligt. Man kan inte lansera ett projekt som “för hela kommunen” och samtidigt låta ytterområdena betala med sämre service.
Att som ledande politiska företrädare idag ofta gör, att ställa två lokala badhus mot skola och omsorg är dessutom ett ohederligt retoriskt grepp. De verksamheterna finansieras inom olika ramar och är av helt olika storlekar. Badhusen bidrar tvärtom till det politikerna säger sig vilja värna: hälsa, trygghet, inkludering och likvärdighet.
När politiker talar till invånarna med formuleringar som “för att tala fikonspråk” eller “alla kan inte ha allt” är det inte bara olyckligt. Det signalerar en attityd där medborgare ska tillrättavisas och skolas snarare än bemötas. Demokrati kräver respekt, särskilt när besluten påverkar barns simundervisning, äldres rehabilitering och föreningslivets framtid.
Resultatet är ett politiskt haveri. Det räcker inte med att ledande företrädare använder sociala medier för att mästra invånare – de är inte heller ärliga i sakfrågorna. Utredningar tolkas ensidigt och man hänvisar till en nästan total politisk enighet om det nya badhuset. Men hade den enigheten funnits om intentionerna varit öppna från början?
Kristoffer Manno, medlem i Centerpartiet
