INSÄNDARE. Debatten om simhallarnas framtid i Tyringe och Bjärnum måste lyftas från en fråga om byggnader till en fråga om ansvar. Ansvar för barnens säkerhet, för folkhälsan, för föreningslivet, för ekonomin och för landsbygden. Det handlar om betydligt mer än kakel och klor – det handlar om vilka möjligheter människor på mindre orter ska ha i framtiden.

Många kommuner har lärt sig den hårda vägen att nya simhallar inte alls är den trygghet man hoppas på. Simhallen i Lund är ett tydligt exempel: enorm byggkostnad, bara 13 år gammal och redan i behov av omfattande renoveringar. Den förväntade livslängden på 30 år är redan orealistisk. De simhallar som byggdes på 60- och 70-talet, som de i Tyringe och Bjärnum, visar sig ofta vara mer hållbara än dagens moderna anläggningar.

När en kommun satsar stort på ett nybygge skickas räkningen vidare till invånarna. I Lund har entrépriserna stigit så mycket att många barnfamiljer inte längre har råd att simma varje vecka – något som varit en självklarhet tidigare. Det påverkar simkunnigheten negativt, i en tid då vi redan ser att allt färre barn klarar 200-metersprovet. Att prata om simkunnighet utan att prata om tillgänglighet är meningslöst.

ANNONS

Samtidigt finns goda exempel på motsatsen. Markaryd har renoverat sin äldre simhall på ett klokt och kostnadseffektivt sätt. Resultatet är en fungerande och uppskattad anläggning utan att kostnaderna dragit iväg. Tyringes och Bjärnums simhallar är byggda under samma period och kan renoveras på samma sätt. Det handlar inte om nostalgi, utan om dyrbar ekonomi och sunt förnuft.

Om all simundervisning flyttas till Hässleholm drabbas skolorna direkt: dyrare skolskjutsar, längre restider, färre lektioner och sämre resultat. Erfarenheter från andra kommuner visar samma mönster – när avståndet ökar, minskar simkunnigheten. Att spara pengar på barns säkerhet i vatten är kortsiktigt och oansvarigt.

Föreningslivet riskerar också att ta stor skada. S71 har redan varnat för att en ny simhall i Hässleholm inte kommer att räcka till för dagens verksamhet. Färre bantimmar betyder färre träningstillfällen och färre aktiva. Ett barn som tidigare cyklade till simhallen i Tyringe kommer inte pendla till Hässleholm två kvällar i veckan. Avståndet blir droppen som får motivationen att försvinna.

Att lägga ned simhallarna i Tyringe och Bjärnum är inte en besparing, utan en förskjutning av kostnader: från kommunen till familjerna, från skolbudgeten till socialbudgeten, från föreningslivet till barnens fritid och från landsbygden till centralorten. Beslutet kommer att påverka generationer. Simkunnighet räddar liv. Föreningsliv håller unga på rätt väg. Levande orter behöver platser där människor möts.

Den kloka vägen är inte att centralisera allt till Hässleholm, utan att renovera där det redan fungerar. Vi kan behålla närheten, föreningslivet och simkunnigheten – utan att bygga dyra monument som ingen har råd att använda.

Det är dags att välja den smarta lösningen: renovera simhallarna i Tyringe och Bjärnum och behåll dem där de gör mest nytta för flest människor.

Med vänlig hälsning
Thorbjörn Holmberg