INSÄNDARE. När Hässleholms kommun äntligen ska hålla en folkomröstning om badhusfrågan borde det vara en självklarhet att alla invånare ges rimliga möjligheter att rösta. Men valnämnden har satt ramarna på ett sätt som gör det svårare för många – inte minst äldre, funktionsnedsatta och boende på landsbygden – att faktiskt ta sig till vallokalen.

I Tyringe finns bara två lokaler, och de räcker inte till för alla. Boende på hockeyområdet hänvisas till T4-skolan i Hässleholm, trots att de har 600 meter till Tyringe skola. Samtidigt måste boende på T4-området ta sig till Ljungdalaskolan. För landsbygden norr om Hästveda är det Vittsjö som gäller. Resultatet blir att människor får resa långt, ibland flera mil, för att kunna lägga sin röst.

Förklaringen från valnämnden är att man ville spara pengar och förväntade sig ett lägre valdeltagande än vid allmänna val. Därför bantades 34 valdistrikt till 12. Men vad betyder det i praktiken? Att man medvetet gör det krångligare att rösta. Att man räknar med att färre ska delta, trots att man inte vet. Att man prioriterar oerhört små kostnadsbesparingar framför demokratins kärna – att alla ska kunna göra sin röst hörd.

ANNONS

Här blir hyckleriet tydligt: när invånare kritiserar de höga politikerarvodena svarar man ofta att ”demokrati får kosta”. Men när det gäller att säkerställa att själva folkomröstningen fungerar för alla, då får demokratin plötsligt inte kosta. Då ska äldre, funktionsnedsatta och kommuninvånare utanför centralorten betala priset genom att i praktiken hindras från att rösta.

Det är inte bara en teknisk fråga om valkretsindelning. Det är en fråga om respekt för invånarna. När valnämnden dessutom begränsar förtidsröstningen och gör budröstning svårt, blir det ännu tydligare att de mest utsatta drabbas hårdast. Den som är gammal, sjuk eller saknar bil får i praktiken en mur mellan sig och sin demokratiska rättighet.

Att försvåra för de mest utsatta att rösta i en folkomröstning om våra badhus är mer än en teknisk miss. Det är ett svek mot de mest utsatta, mot de som bor utanför centralorten och ett svek som urholkar människors tro på politiken.

Kristoffer Manno, medlem i Centerpartiet