INSÄNDARE. I debatten inför folkomröstningen på söndag om simhallarnas i Bjärnums och Tyringes vara eller inte vara har hallarna kommit att framstå som en symbolfråga för staden å ena sidan och kransorterna och landsbygden å den andra. Från kommunens bildande 1974 växte under de närmaste årtiondena stad och landsbygd allt mer samman och skillnaderna de båda emellan blev allt mindre.

På senare år har dock skillnaderna åter successivt ökat. Trots att en överväldigande majoritet av befolkningen (62 procent) bor utanför staden sker huvuddelen av kommunens nyinvesteringar i tätorten. Samtidigt dras många funktioner in och underhållet eftersätts i kransorter och på landsbygden. Den planerade stängningen av simhallarna i Bjärnum och Tyringe är ett ytterligare steg i denna riktning.

Centraliseringen av kommunal och annan service i kombination med ofta nedläggningar av samma funktioner utanför tätorten upplevs som ett svek av många medborgare utanför staden, eftersom det krånglar till livet för dem på olika sätt. Det som i stan sköts av anställd kommunal personal får den enskilde på landet ofta själv bekosta. I andra fall får civilsamhället träda in och stå för fiolerna. Detta innebär att många utanför tätorten både får vara med att via skattsedeln betala för service i tätorten, som de inte själva kan utnyttja, och sin egen service av samma slag, den senare bekostad av egna medel.

ANNONS

En del föräldrar till barn i gymnasieåldern på landet måste till exempel, sedan gymnasiebussarna dragits in, själva se till så att deras barn kan ta sig till skolan i stan. Detta sker i dag inte sällan genom att föräldrar, eller far- och morföräldrar, måste utrusta sina gymnasieungdomar med så kallade A-traktorer. Kostnaderna härför kan ibland vara betydande.

Den styrande majoriteten i kommunen förefaller också leva i tron att de flesta utanför tätorten ägnar all sin fritid åt jakt och fiske och saknar allt intresse för att läsa böcker eller delta i musik- och andra kulturarrangemang. Detta tog sig ju uttryck i att man först lade ner alla utlåningsstationer av böcker i kommunen. Det sades skola bli så mycket bättre med en bokbuss med ett större utbud av böcker. Men efter ett antal år försvann även denna. Det senaste nu är att kommunen även dragit in bidragen till studiecirklar och kulturarrangemang.

Det här märks av naturliga skäl mer på mindre orter än i tätorten, eftersom det i de förra som regel inte finns någon kommunal kulturverksamhet att tala om. Risken är uppenbar att ständiga neddragningar på det här viset på område efter område utanför tätorten undergräver legitimiteten för det demokratiska systemet. Demokrati bygger på att medborgarna känner tillit till de styrande och att de behandlas rättvist. Tilliten skapas i sin tur av att alla – inte bara de som bor i stan – får del av den gemensamma kakan som de med sina skatter bidrar till.

Om människor gång efter gång känner sig svikna, ökar risken för att de söker sig till allt mer extrema och kanske utomdemokratiska grupperingar. För att förhindra detta och för att slå vakt om en rättvis fördelning av de kommunala resurserna, där såväl stad som kransorter och landsbygd får del av den kommunala kakan, kommer jag att rösta ja på söndag.

Staffan Andersson
Sekreterare i Farstorps Centeravdelning