KRÖNIKA. I nästan 20 år har jag kämpat med näbbar och klor för att ta mig tillbaka till ett normalt arbetsliv efter en skada. Processen har bestått av många olika insatser från samhället men också en väldigt stor dos av egna initiativ.

De insatser som jag blivit anvisad har bara resulterat i att jag skickats vidare till en ny insats, till stora kostnader för samhället men också utan resultat. Men det har ändå tillfört erfarenheter och hur jobbigt det än har varit så har jag alltid försökt se ljust på framtiden och varje händelse som en ny lärdom.

Det som jag finner väldigt oroväckande i samhällsutvecklingen är benägenheten att leta efter en syndabock, till exempel för höga kostnader eller ökad kriminalitet, någon måste hållas ansvarig. Därigenom spelas olika grupper i samhället ut mot varandra, arbetslösa, sjuka, fattiga, rika eller utlandsfödda.

Det som förvånar mig mest är det faktum att man är totalt ovillig att lyssna på och ta till sig av de erfarenheter som jag och andra deltagare från olika insatser har. Ofta viftas våra reaktioner bort som gnäll och klagomål med resultatet att personen till slut blir utpekad som rättshaverist, samhällsfientlig och totalt ovillig att ta emot hjälp.

Innan jag skrevs in på Arbetsförmedlingen 2012 så fick jag möjligheten att tillsammans med en nära vän delta i en entreprenörstävling för Ernst & Young i Kristianstad via Högskolan Kristianstad. Till en början var jag inte helt säker på om jag skulle vara intresserad men till slut bestämde vi oss.

Den efterföljande perioden var intressant ur många aspekter och slutade med att vi vann Ernst & Young unga entreprenörer i Kristianstad 2012. Vinsten innehöll inte bara ett brett kontaktnät utan också möjligheten att få besöka Ernst & Youngs stora entreprenörstävling i Malmö.

I och med vinsten så gick hela idén från en lärorik process till en enorm erfarenhet och inblick i en entreprenörs tankesätt. Vad krävs för att nå högt, vad är viktigast och vad är man redo att göra för att nå dit?

Nu finns det en del entreprenörer som har ett genuint intresse av att skapa en förändring men det jag snabbt fick lära mig var att allt handlar om att dra in pengar snabbt. Ger vi er en miljon så skall vi ha tillbaka två miljoner inom ett år. Sedan finns det entreprenörer som ser ett mer långsiktigt engagemang där intresset ligger i att få ta del av en viss procent av företaget och därigenom säkerställa en längre inkomstkälla.

Det som jag fick med mig här var hur viktigt det är att tjäna pengarna, oavsett vad det kostar eller vem som drabbas. Fokus ligger på att dra ner kostnaderna genom försämrade arbetsvillkor och att därigenom öka aktieutdelningen. Hade det inte varit bättre att investera vinster i nya arbetstillfällen?

För, är inte själva idén och tanken med en nation och ett samhälle att man skall stå tillsammans? Att man som en gemenskap ska ta sig igenom svåra tider av svält, fattigdom eller oroligheter i omvärlden? Eller är det en utopisk tanke, en dröm? Om inte, varför finns då en nation eller ett samhälle? För att berika enskilda individer eller ge några få makten att bestämma över andra människors öden?

Nu vill jag tydliggöra att jag absolut inte är emot vinster eller att personer tjänar pengar men när lagstadgade verksamheter, samhällsviktiga funktioner eller människor i utsatta situationer blir en produkt för ett företag att handla med så behöver samhället vara extra vaksamt över hur företagen agerar.

Det är inte helt ovanligt att dessa verksamheter har ett intresse för en långsiktig inkomstkälla, men då ställs företagen inför ett större problem. Ju fler som hjälps desto mindre blir inkomstkällan, produkten. Hur benägen är då investeraren att faktiskt hjälpa till med det problem som skall lösas?

När intresset av att tjäna snabba pengar blir större än intresset för att lösa problemet, då anser jag att samhället står inför ett stort problem och att ett steg tillbaka är av absolut största vikt. Funderingen som borde väckas är kanske, vad hade du själv gjort om du varit i den utsattes situation?

Claus Bonde