INSÄNDARE. Det är svårt att bortförklara känslan längre. För den som bor i Bjärnum framstår det som att viktiga delar av det som fått samhället att kännas levande, sakta men metodiskt monteras ned.

Under den här mandatperioden har flera avgörande funktioner försvunnit eller hotats. Äldreomsorgen på Lyckåsa har avvecklats. Badhuset är stängt. Löften om nya satsningar i byggnaden har presenterats för att sedan dras tillbaka. Och nu hotas ett LSS-boende, där människor som bott hela sitt liv i Bjärnum riskerar att splittras upp och flyttas från sitt sammanhang, sina vänner och sitt hem.

Går det att kalla det enskilda beslut, eller är det ett mönster?

Lyckåsa är ett tydligt exempel. Under lång tid investerades det i fastigheten. Ombyggnation planerades. Signalvärdet var tydligt: här skulle äldre kunna bo kvar i sin närmiljö, nära service, trygghet och gemenskap. Sedan ändrades inriktningen. De äldre flyttades till Hässleholm. Fastigheten blev tom.

För många Bjärnumsbor blev Lyckåsa symbolen för något större. När en central omsorgsfunktion försvinner utan att ersättas lokalt, skickar det ett tydligt budskap. Det handlar inte bara om lokaler, utan om vilken plats orten har i kommunens framtid. Eftersom S-m företrädare gång på gång konstaterar att befolkningen blir äldre och att behovet av vårdplatser är stort.

Debatten om simhallarna i Bjärnum och Tyringe har ofta reducerats till ekonomi. Men i grunden handlar den om respekt. Om huruvida människor i våra tätorter upplever att deras vardag tas på allvar, eller om de gång på gång möts av besked om att det som varit kärnan i ett samhälle plötsligt inte längre är möjligt.

Siffrorna har dessutom svängt kraftigt. Kostnadsbedömningar har ändrats från vecka till vecka. För medborgarna skapar det inte trygghet, utan osäkerhet. På vilka grunder fattas besluten egentligen?

När underlag ändras i realtid, diarieförs sent och kommuniceras innan de är färdiga, då växer misstron. Inte för att människor i Bjärnum är ovilliga att förstå ekonomiska realiteter, utan för att de ser hur besluten staplas ovanpå varandra utan en tydlig helhetsbild.

Det som skaver mest är ändå logiken som vuxit fram. När en verksamhet läggs ner ska något annat snabbt presenteras som kompensation. Ett nytt löfte. En framtida satsning. Som om förlusten av långsiktiga samhällsfunktioner kan vägas upp av mindre symboliska ”satsningar”.

Samma mönster återkommer nu i LSS-frågan. Människor som byggt sina liv i Bjärnum ska flytta, inte för att deras behov förändrats, utan för att ekonomin inte går ihop. Gemenskaper bryts upp. Kontinuitet försvinner. Det är svårt att se hur detta ligger i individens bästa eller i linje med talet om värdighet och trygghet. Allt för att det saknas en långsiktig plan från Socialdemokraterna och Moderaterna och har problem med att hålla koll på torpet.

Här växer känslan av ett lokalt rostbälte fram. Inte för att Bjärnum saknar livskraft, utan för att besluten ovanifrån gång på gång signalerar att när prioriteringar ska göras, då är det kransorterna som får stå tillbaka.

Därför måste frågan nu ställas öppet och ärligt. Vad är egentligen S och M:s långsiktiga plan för Bjärnum? Ska orten utvecklas med fungerande omsorg, service och mötesplatser, eller ska den successivt förlora dem, ett beslut i taget?

Detta är ingen anklagelse. Det är en inbjudan till diskussion, så här under ett valår. För Bjärnumsborna förtjänar tydlighet. Inte nya kalkyler varje vecka eller löften som rinner ut i sanden. Utan ett klart besked om vilken framtid som faktiskt erbjuds.

Förtroende bygger man inte genom att räkna människor. Förtroende bygger man genom att se dem. Och just nu är det många i Bjärnum som undrar om någon uppe på stadshuset fortfarande gör det.

Simon Berneblad Mandegård (KD)
Ordförande för Kristdemokraterna i Hässleholm