KRÖNIKA. Den 12 april är det nationellt parlamentsval i Ungern. Mycket står på spel, inte bara för Ungern utan också för den framtida demokratiska utvecklingen i Europa. Valet gäller inte bara vilket parti som ska regera landet, utan också vilken väg Ungern ska följa framöver. Under de senaste 15 åren har den demokratiska utvecklingen i Ungern, under ledning av Viktor Orbán och hans parti Fidesz, signifikant försämrats. Skulle han återigen vinna, så kommer Ungern att fortsätta utvecklingen mot en alltmer auktoritär stat, en så kallad ”illiberal demokrati”, medan ett regeringsbyte skulle medföra en chans att återuppliva demokratin och föra Ungern närmare Europa.

Framgångarna för högerextremistiska partier har genererat två principiellt olika strategier för att försöka motverka dem. Den första är att låta dem komma in i regeringen och tvingas ta ansvar för sina idéer. Genom att låta extrema partier stå till svars för sin politik, som oftast baseras på enkla recept, uppenbaras deras inkompetens och problemet löses vid nästa val. I Nederländerna tilläts Geert Wilders bilda en koalitionsregering som sedan upplöstes, varefter hans parti, PVV, misslyckades med att bli största parti, om än knappt, i det senaste valet i oktober i år. Likaså, lyckades i Polen den liberala oppositionen vinna mot det högernationalistiska regeringspartiet PiS.

Den andra ansatsen är att man, till varje pris, måste förhindra att de kommer i regeringsställning. Man fruktar att när högerextremistiska krafter väl kommit till makten och därmed kommer i besittning av statens maktmedel, så kommer de att ändra spelreglerna så att det i praktiken blir nästan omöjligt för oppositionen att åter kunna vinna val. Som grund för denna hållning, anförs utvecklingen i Ungern, från en liberal demokrati till en illiberal stat, under Viktor Orbáns ledning. Mot denna bakgrund, diskuteras i Tyskland huruvida man borde förbjuda det högernationalistiska partiet AfD (Alternative für Deutschland).

Historia

Ungern har en fascinerande och färgstark historia. Under det senaste seklet har landet genomgått flera olika typer av statsskick. Fram till slutet av första världskriget, ingick Ungern som en del av dubbelmonarkin Österrike-Ungern, som därefter upplöstes. Ungern blev självständigt 1918. I fredsavtalet mellan Ungern och de allierade, det så kallade Trianonfördraget 1920, tvingades Ungern avstå från cirka två tredjedelar av sitt territorium samt 60 procent av sin befolkning. Fördraget uppfattades i Ungern som en nationell katastrof och ännu i dag utgör det ett nationellt trauma. Miklos Horthy var regeringschef mellan 1920 – 44. Hans styre karaktäriserades av ett nationalistiskt, konservativt och auktoritärt system. Under andra världskriget närmade sig Ungern Tyskland i hopp om att kunna återta tidigare förlorade landområden. 1944 ockuperades landet av Tyskland. Kommunisterna fick, via ett manipulerat val 1947, makten i Ungern och gjorde landet till en av sina satellitstater. Imre Nagy försökte liberalisera något, men det slogs ner blodigt när sovjetiska trupper invaderade Budapest i november 1956. Janos Kadar installerades som ny premiärminister. Från slutet av 1960-talet till 1989 lindrades det kommunistiska förtrycket något och vissa ekonomiska reformer infördes, den så kallade ”gulaschkommunismen”.

När Michail Gorbatjov tillträdde som regeringschef 1985 i Sovjetunionen, försökte han reformera landet, via glasnost (öppenhet) och perestrojka (omstrukturering). Denna politiska töperiod spillde över till Ungern, som var det första land som öppnade järnridån i maj 1989 genom att låta östtyska politiska flyktingar obehindrat ta sig över gränsen till Österrike. I maj 1990 hölls de första fria valen och parlamentet proklamerade ett flerpartisystem, mänskliga rättigheter, och nationellt oberoende och blev formellt en republik. Under 1990-talet var Ungern en av pionjärerna när det gällde den ekonomiska och demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa.

Orbán var en av grundarna av Fidesz 1988, som då var för demokrati och åsiktsfrihet. Han fick ett Soros-stipendium för att studera i England, men de politiska händelserna 1989 gjorde att 25-åringen återvände hem till politiken. Starten på hans politiska karriär var det hyllningstal, till Imre Nagy och andra martyrer från den ungerska revolutionen 1956, han höll på Heldenplatz i Budapest 1989 i vilket han krävde avlägsnandet av de ryska trupperna som fortfarande fanns kvar i landet. Ett sådant mod hade ingen före honom uppvisat. Under sin första mandatperiod som premiärminister, ledde Orbán Ungern, tillsammans med Tjeckien och Polen, till medlemskap i Nato 1999. 2004 blev Ungern även medlem i EU tillsammans med nio andra länder i den stora östutvidgningen. Efter valförlusterna 2002 och 2006, radikaliserades Orbán och Fidesz alltmer. Man börjar ifrågasätta legitimiteten av de vänster-liberala regeringarna och även hela det demokratiska systemet.

Efter den globala finanskrisen 2007-09, som drabbade Ungern hårt, var missnöjet med den rådande regeringen stort, vilket gav Fidesz möjligheten att återta makten. Man lyckades i valet 2010 till och med erhålla en två tredjedels majoritet, vilket skulle bli inledningen på en ny era i ungersk politik. Orbán utnyttjade sin starka position till att genomföra flera förändringar i konstitutionen, tillsätta lojala anhängare i olika demokratiska institutioner, som annars hade kunnat fungera som en motvikt till hans makt, samt att manipulera vallagar med syfte att cementera sin och Fidesz regeringsmakt. I april 2022 vann Fidesz-KDNP för fjärde gången i följd valet. Denna gång fick man 54.1 procent av rösterna, vilket gav två tredjedels majoritet i parlamentet. Oberoende observatörer bedömde att valet hade allvarliga brister, vilka gynnade den regerande koalitionen.

Kvaliteten på demokratin har varierat från en bottennivå under kommunismen till en mycket hög nivå under 1990-talet då landet framstod som en förebild för demokratiska reformer i Östeuropa. Man ville då skaka av sig det kommunistiska arvet och bli en ”normal” europeisk demokrati. Men idag är situationen helt annorlunda. Viktor Orbán och hans parti Fidesz har förklarat den liberala demokratin och EU som sina fiender, har etablerat en ”illiberal” demokrati som understöds av Donald Trump och Maga-rörelsen och har utrikespolitiskt närmat sig Ryssland och Kina.

Utvecklingen under Orbán

De 15 år som förflutit sedan premiärminister Viktor Orbán återvände till makten har karakteriserats av fortgående demokratisk tillbakagång och en cementering av den illiberala regimen. Konkurrens mellan olika partier existerar, men de politiska spelreglerna är inte neutrala utan gynnar starkt Fidesz. Det politiska systemet fördelar, via korruption, en signifikant andel av offentliga resurser till politiska gunstlingar. Genom att ändra de politiska spelreglena, har Fidesz lyckats placera sina anhängare i viktiga institutioner inom rättsväsende, media och ekonomi och därmed neutraliserat den motvikt (”checks and balances”) som normalt sett utgör en viktig del av en liberal demokrati. Rättsväsendet uppvisar brister när det gäller oberoende, politiskt inflytande över domstolar och tillsättandet av tjänster, vilket skapar en osäkerhet beträffande rättssäkerheten. Domare kan utsättas för offentlig kritik och ibland till och med smutskampanjer. Fidesz använder sig av en typiskt populistisk ansats, som delar upp befolkningen i två grupper, ”det äkta folket” (Fidesz och dess anhängare), och dess ”fiender”, som består av en vänster-liberal elit, globalister och internationella organisationer, Georg Soros, EU, immigranter, NGO:s, och HBTQ+ grupper. Partisystemet är väldigt polariserat. Fidesz har starka rötter i lantliga regioner och dess anhängare tenderar att ha en lägre utbildningsnivå, vara män och äldre. Oppositionen, å andra sidan, är förankrad hos de yngre, kvinnor och i städerna, framför allt i Budapest. Detta är samma mönster som vi ser i USA, England och de flesta andra västländer.

Liksom alla auktoritära stater, så inser Orbán-regimen vikten av att kunna kontrollera media, genom såväl politiska som ekonomiska påtryckningar. Regeringens utgifter för reklam, sponsring och bidrag gynnar systematiskt regeringsvänliga medier, vilket medför att oberoende och regeringskritiska nyhetskällor hamnar i ett finansiellt underläge. Dessutom arbetar Fidesz och dess allierade med att stänga ner eller köpa upp kritiska medieföretag. Den offentliga institutionen ”The Sovereignty Defense Office” har upprepade gånger attackerat oberoende journalister och media med grundlösa påståenden om att de arbetar för utländska intressen. År 2023 rankades Ungern som nummer 72, av 180 länder, när det gäller pressfrihet. Förutom rena medieföretag, så har Fidesz också påverkat andra institutioner genom att ändra kraven för att driva universitet och genom att lägga sig i tillsättningen av deras styrelser. På grund av denna otillbörliga inblandning, så avbröt EU Fidesz-kontrollerade universitets deltagande i EU:s Erasmus+ (utbildning) och Horizon (forskning) program till dess att universitetens oberoende var återställt. Regeringen har också stiftat lagar som hindrar arbetet för icke-statliga organisationer (NGOs), som är kritiska till regeringen. Lagstiftning har antagits som förbjuder Pride-parader och andra offentliga HBTQ+ evenemang, med hänvisning till “barnskydd” och begränsning kring hur homosexualitet får visas offentligt.

Under Orbáns regeringsperiod har korruptionen blivit utbredd och används systematiskt till att hålla regeringen vid makten. En liten grupp av förmögna affärsmän, en del närstående Orbáns familj, till exempel Istvan Tiborcz, Orbáns svärson, och Lőrinc Mészáros, som är en barndomsvän till premiärministern, får förmånlig behandling när det gäller fördelningen av offentliga kontrakt. Förra året gick 75 procent av statliga kontrakt med endast en budgivare till företag närstående till Orbán. Fidesz har tagit kontroll över olika granskande och undersökande institutioner, vilket lett till att uppföljningar och fällande domar, när det gäller korruption på högre nivå, är sällsynta. Bristande transparens råder beträffande finansieringen av politiska partier och kampanjer. Transparency International har rankat Ungern som det mest korrupta landet i EU de senaste tre åren i följd. Korruption är också en av anledningarna till att EU håller inne med bidrag till Ungern.

En nyligen publicerad studie i ”The Economist”, visar att populistisk ekonomisk politik leder till avsevärt sämre resultat. Exempel utgörs av den kaotiska politik som förs av Trump-regeringen i USA, liksom AfD i Tyskland som vill gå ur euron, deportera miljontals människor och minska internationellt samarbete. Ungern, som för inte alltför länge sedan betraktades som ett av de rikaste och attraktivaste länderna i Östeuropa, är nu ett av de fattigaste i EU. Problemen är både kortsiktiga och av mer långsiktig, strukturell, karaktär. Återhämtningen efter covidpandemin har varit svag, i synnerhet när det gäller investeringar och produktivitet, som halkat efter jämförbara grannländer. Landet är väl integrerat i den globala handeln och har därmed också drabbats av Trumps protektionism. Inflationen har bitit sig fast på en hög nivå, vilket lett till stigande levnadsomkostnader för stora befolkningsgrupper. Konflikterna med EU och dess undanhållande av medel har medfört stora problem för Orbán och Fidesz, som är beroende av dessa medel för att finansiera sina nätverk av korruption. Detta bortfall kompenseras delvis av lån från Ryssland, för att bygga ett kärnkraftverk och Kina, som konstruerar en höghastighetsjärnväg. Det stora statliga inflytandet, via godtyckliga regleringar, fientlighet gentemot vissa företag, i synnerhet utländska, och utbredd korruption utgör stora hinder för stabilitet och framtidstro och därmed hålls investeringar tillbaka och produktiviteten förblir låg. Konkurrens och ett fritt näringsliv spelar en underordnad roll inom ekonomin, i stället spelar politiska kontakter en avgörande roll. Utbildningsväsendet producerar ej tillräckligt med högutbildade för att understödja en högproduktiv teknologisektor. Många unga, välutbildade människor lämnar Ungern för att söka bättre förhållanden i Europa eller USA (”brain drain”).

Orbán framhåller ofta den ungerska nationen, familjen och traditionella värden, i motsats till de, i hans ögon, dekadenta västeuropeiska samhällena. Som de flesta högerpopulistiska partier, vill han minska immigrationen och stimulera den inhemska befolkningstillväxten. Men framgångarna har uteblivit. Ungerns befolkning har minskat från 10.7 miljoner år 1980 till 9.5 i dag. Ungern spenderar stora summor på olika åtgärder för att stödja barnfamiljer, men fertiliteten är fortsatt låg. Orbáns befolkningsfrämjande politik är inte minst viktig för att den appellerar till den kristna högern i USA, som ser sig hotad av att immigranter, icke-vita, ska komma att bli den dominerande befolkningsgruppen, enligt den så kallade ”replacement theory”, folkutbytesteorin.

När man beaktar alla aspekterna, så är det klart att Ungern uppvisar ett flertal väsentliga avvikelser från en liberal demokrati. I sin länderrapport ”Freedom in the World” för 2025, klassificerar amerikanska Freedom House följaktligen Ungern som ”partly free”. Enligt Bertelsmann Stiftung’s Transformation Index (BTI), som undersöker 137 länder, uppvisar Ungern en av de största försämringarna när det gäller såväl den demokratiska som den ekonomiska utvecklingen mellan 2006 och 2024. Det svenska V-Dem institutes demokratirapport för 2026, noterar att Ungern är det land vars demokrati från 2010, då Orbán kom till makten, har försämrats mest av alla undersökta länder. Inget av valen i Ungern sedan 2014 har uppfyllt de krav som utarbetats av OSCE (Organisattion for Security and Cooperation in Europe), och följaktligen bedöms de som ”free but not fair”.

Förhållandet till EU

Ungern är ett de länder som erhåller mest bidrag per capita från EU. Under perioden 2014 – 2020 erhöll man drygt 25 miljarder euro, motsvarande cirka 4 procent av BNP. Emedan EU-bidragen utgör ett viktigt bidrag till den ekonomiska utvecklingen i Ungern, så utgör de samtidigt en källa till korruption. Utvecklingen mot ett auktoritärt samhällssystem i Ungern har tvångsmässigt lett till konflikter med EU, som ju inte bara är ett ekonomiskt projekt utan också en värdegemenskap grundad på demokrati och rättsstatlighet. EU har upprepade gånger varnat Ungern för att inte följa rättsstatsprinciper och transparens inom ett flertal områden, såsom domstolsväsendets oberoende, pressfrihet, behandlingen av minoriteter, status av icke-statliga organisationer (NGO), universitetens oberoende, och korruption med avseende på hur tilldelade EU-medel använts.

EU har ett flertal sanktionsmöjligheter till sitt förfogande. Sedan 2022 har EU innehållit stöd uppgående till 16 miljarder euro i ett försök att få den ungerska regeringen att följa gällande lagar, till exempel i december 2024, då EU förklarade att drygt en miljard euro inte betalades ut på grund av att Ungern inte hade implementerat tillräckliga åtgärder mot korruption. Ett skarpare sanktionsmedel är det så kallade artikel 7-förfarandet, som är en mekanism som kan tillämpas då ett land bryter mot EU:s grundläggande värderingar, exempelvis demokrati, rättsstatslighet och mänskliga rättigheter. Det kan leda till att ett medlemsland förlorar sin rösträtt i EU:s ministerråd. Men ingen stat har hittills fått sin rösträtt indragen, eftersom det kräver ett enhälligt beslut och i Ungerns fall skulle Tjeckien eller Slovakien, med likartade regeringar som Ungern, med all sannolikhet rösta emot. Ett land kan lämna EU frivilligt, men kan inte tvingas att gå ur unionen.

EU står inför ett dilemma när det gäller hur man ska behandla länder som Ungern, som bryter mot unionens grundläggande demokratiska värderingar. Ett skäl till att EU varit så återhållsamma med verksamma bestraffningar gentemot Ungern, är att man inte velat riskera att Ungern än mer närmar sig Ryssland och Kina. Å andra sidan, om Orbán tillåts bygga en auktoritär stat inom EU, så kan det leda till att andra länder följer samma väg. Detta har redan skett i och med att det har uppstått ett nytt block i Centraleuropa bestående av Robert Fico i Slovakien och Andrej Babis i Tjeckien. Båda länderna har högerpopulistiska regeringar med en EU-kritisk hållning och deras ledare har ett intimt samarbete med och är varma anhängare av Viktor Orbán. I motsats till tidigare EU-skeptiker, är Orbáns mål inte att gå ur EU, utan att utnyttja unionen för egna syften, till exempel genom att utnyttja sin vetorätt. Orbán vill inte ha ett liberalt, demokratiskt EU, utan strävar, tillsammans med andra högerpopulistiska krafter, i stället efter ett Europa med starka, självständiga nationalstater, vilket är helt i linje med Trump och Maga-rörelsens strategi som syftar till att splittra Europa. Vi har sett exempel på detta, då Ungern länge blockerade länge Sveriges ansökan till Nato och nyligen då Ungern, Slovakien och Tjeckien vägrade att understödja ett hjälppaket på 90 miljarder euro till Ukraina.

Ungerns beteende är ett exempel på att stater har olika incitament före och efter ett medlemskap i en klubb. Man uppvisar ett bestämt regelkonformt beteende för att komma in i EU och sedan, när man väl har blivit medlem så kan man ignorera regler och beslut eftersom det är i princip omöjligt att bli utsparkad. Samma beteende kunde påvisas i samband med bildandet av euro-området, då en stat måste uppfylla vissa fiskala kriterier för att bli medlem, men sedan som medlem ignorerade dessa.

Ungern – förebild för Maga

Utvecklingen i Ungern utgör en del av ett internationellt mönster där högernationalistiska, auktoritära krafter är på frammarsch i hela västvärlden. Den ungerska modellen är inget nytt, utan följer ett välkänt mönster som ett flertal auktoritära stater genomgått, som till exempel Hugo Chavez i Venezuela och Recep Tayyip Erdogan i Turkiet. Viktor Orbán och Ungern har blivit en ledstjärna för andra politiskt likasinnade ledare som också strävar efter att bygga om statsapparaten med syfte att permanenta sitt eget maktinnehav. Europeiska högerledare såsom Alice Weidel i Tyskland, Geert Wilders i Nederländerna, Robert Fico i Slovakien, Nigel Farage i Storbritannien, Herbert Kickl i Österrike, Marine Le Pen i Frankrike, Karol Nawrocki i Polen, Santiago Abascal, i Spanien, eller Aleksandar Vucic i Serbien, vallfärdar alla till Budapest för att lära av erfarenheterna där, hur man förvandlar en demokratisk rättsstat till dess motsats. Benjamin Netanyahu är också en understödjare av Orbán. En bisarr händelse var när den argentinske presidenten Javier Milei, som är en libertarian, det vill säga han vill minimera statens roll, reste hela vägen till Budapest för att hylla en ledare som har konstruerat en av de mest centraliserade staterna i Europa. För alla dem framstår Orbán som en hjälte som har återinfört nationalism, kristendom och traditionella familjevärden i den västerländska politiken.

Denna utveckling i auktoritär riktning är precis vad ledande personer inom Maga-rörelsen i USA, som till exempel Steve Bannon beundrar och just nu försöker genomföra i USA. Kevin Roberts, chef för Heritage Foundation, har sagt att Orbáns Ungern utgör en modell för modern statskonst. En viktig faktor är det finansiella stödet från miljardärer som Peter Thiel, Marc Andreseen och Elon Musk som via sin avsevärda finansiella makt understödjer högerpopulistiska partier. Utvecklingen i Ungern, under Orbán och Fidez, har tjänat som en förebild för ”Projekt 2025” i USA. J.D. Vance tal i München förra året och Marco Rubios besök i Budapest syftade båda till att uppmuntra högerpopulistiska partier i Europa med det yttersta syftet att splittra och försvaga EU. För USA vore det mycket enklare att förhandla med enskilda stater än med ett enat europeiskt block som EU. Den amerikanska regeringen skriver, i 2025 års nationella säkerhetsstrategi (National security strategy), att man ska understödja patriotiska, det vill säga högerpopulistiska partier i Europa.

Valet

Det finns tecken på ett missnöje bland befolkningen, främst på grund av den ekonomiska utvecklingen. BNP-tillväxten har varit låg de senaste tre åren, medan en relativt hög inflation har lett till stigande kostnader för befolkningen samt ett undermåligt hälsosystem. Dessutom undanhåller EU medel på grund av olika rättstvister och korruptionen florerar. För första gången sedan Orbáns maktövertagande, måste Fidesz i år räkna med ett jämbördigt motstånd i form av oppositionspartiet TISZA. Peter Magyar var tidigare en Fidesz-medlem, som efter en skandal i partiet hoppade av och på kort tid har lyckats bygga upp ett nytt parti. Fastän den politiska spelplanen fortfarande kraftigt gynnar Fidesz, så har det nya oppositionspartiet uppnått goda resultat i såväl EU-valet som kommunvalet i Budapest 2024. Magyars politik kan betecknas som center-höger, men han undviker mer liberala positioner, inklusive att stödja Ukraina. I stället koncentrerar han sin kritik på korruption, inflation och den försämrade offentliga servicen såsom hälsovården. En viktig förutsättning för att Tisza ska lyckas är att oppositionen kan samordna sig och inte splittra sig inbördes. Det kommer dock att bli en stor utmaning för Peter Magyar att vinna valet. Han har inte bara Viktor Orbán och hans regeringsmaskineri att tampas med, utan också Trump och Maga-rörelsen och dess oligarkiska stödtrupper med deras i det närmaste outtömliga finansiella resurser.

I valkampanjen har Orbán, som uppenbarligen känner sig pressad, valt att tiga om alla de problem som Ungern brottas med. Istället satsar man på en smutskampanj utan motstycke, uppbackad av ryska propagandister som producerar AI-videos och internetmeddelanden. Ryssland har ett stort intresse av att hjälpa Orbán, dess närmaste förbundne i Europa, att behålla makten. Enligt Washington Post, har Orbáns utrikesminister, Peter Szijjarto, regelbundet informerat Rysslands utrikesminister, Sergej Lavrov, i samband med EU-möten och ibland har han också bett om gentjänster. Huvudtema är kriget i Ukraina. Orbán försöker intala väljarna att om de väljer Magyar, så kommer han och EU att störta landet in i ett krig mot Ryssland. Valplakat med Zelensky finns överallt, ibland tillsammans med Magyar och Ursula von der Leyen, ordförande i europeiska kommissionen, tillsammans med en slogan: ”De är risken. Fidesz är det säkra valet”. I ”normala” tider, så hade USA ställt sig på demokratianhängarnas sida, men i år understödjer Trump regeringen Orbán och hans propaganda.

Politiska och ekonomiska reformer behövs, men i stället ägnar sig regeringen åt att skylla på sina vanliga syndabockar: den liberala oppositionen, ”Bryssel”, Georg Soros, immigranter, globalister och den dekadenta västvärlden. Nyligen har också Ukraina blivit en favoritfiende. Men frågan är om den gamla propagandan fortfarande fungerar eller om verkligheten har hunnit i fatt de imaginära hoten producerade av Orbán. Det finns ingen invasion av immigranter som hotar den ungerska nationen och EU är inte ett hot mot Ungern och dess nationella traditioner. Ukraina kommer inte att invadera Ungern, i så fall snarare Ryssland som faktiskt gjort det en gång tidigare, nämligen 1956. De senaste opinionsundersökningarna visar att TISZA leder över Fidesz, men det betyder inte att oppositionen nödvändigtvis kommer att vinna valet. Viktor Orbán har tillbringat de senaste 15 åren med att konstruera ett valsystem vars syfte är att i praktiken omöjliggöra ett regeringsbyte. Därtill kommer hans kontroll av media och företag. Som tidskriften ”The Economist” uttryckte det, ”det kommer att bli ett fritt, men inte rättvist val”.

2025 års nobelpristagare i litteratur, ungraren Laszlo Krasznahorkai, säger i en intervju att ”Ungern gick miste om chansen mellan 1990 och 2025 att bygga upp ett land där människor har det ganska bra, givet omständigheterna. Landet missade chansen, inte bara politiken, utan även alla medborgare”.

Låt oss hoppas att han har fel.

Tohmas Karlsson