INSÄNDARE
Mellan kakel och speglar
Omklädningsrum
där kakelväggar lär sig våra namn
men aldrig säger dem högt
Vi väljer att säga
eller svälja våra ord
Vi väljer lyhörd mottaglighet
eller tondöv överhet
Vi väljer att göra om
eller göra bättre
Nästa gång du står där
mellan kakel och spegel
fråga dig själv
är du väggen som ekar
det som alltid har sagts
eller dörren
som står för något mer
Ovanstående handlar förstås fortsatt om barns rättigheter, specifikt kopplat till hur man väljer att utforma omklädningsrum i kommunens regi. Med ett fortsatt tyst och närmast innovationsfientligt ledarskap finns alla skäl till ytterligare förtydliganden samt ökat tryck för rättvisa. Så som…
Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020 och en implementering i kommunens förvaltningar bör vara på plats. Det innebär bland annat att barns röster ska bli lyssnade till exempelvis inför ett nybygge i skolan, de bör också göras delaktiga under processens gång. Något man hade hoppats att chefer och beslutsfattare skulle vilja förstå och ha kunskap om. Att istället som förvaltningschef, för just barn och utbildning, kalla fakta för åsikter i NSK/KB (9/4) förändrar inte fakta. Så säg mig BUF och BUN, varför detta ointresse och denna likgiltighet inför barnkonventionen och barns röster?
Skollagen säger att skolan ska vara trygg och miljön för undervisning ska vara tillgänglig. Forskning har länge pekat på omklädningsrummen som en problematisk och otrygg miljö. Huvudmannen är utifrån skollagen skyldig att jobba förebyggande för en trygg och tillgänglig lärmiljö, och bör vidare se till så att skolan har de resurser som krävs för att följa lagar och utveckla verksamheten. Så säg mig BUF och BUN, hur kan ni motsätta er skollagen och det som krävs av samtida omklädningsrum, utifrån ett hälso- och utbildningsperspektiv?
Diskrimineringslagen är inget mål eller en vision, det är en civilrättslig lag som kommunen behöver ha kunskap om och förhålla sig till. Rådande normer, attityder och rättigheter väger tungt och har förändrats över tid. Oavsett vem individen är, vilken självkänsla, kulturell bakgrund, ålder eller grupptillhörighet individen bär eller har bör miljön spegla sin samtid, vara tillgänglig, jämlik och långsiktigt hållbar. Jag menar att kommunen gör sig skyldig till indirekt diskriminering i flertalet fall, vilket innebär att det finns en regel eller rutin som verkar neutral men som i praktiken missgynnar personer med koppling till en av de sju diskrimineringsgrunderna. Ett exempel är när RWC inte tillåts vara en integrerad del av omklädningsrummen. Kommunen kan då välja att peka på att utrymmet finns men tycks inte vilja se att man indirekt står för diskriminerande och stigmatiserande strukturer. Exemplen är flera utifrån de olika diskrimineringsgrunderna, alla tillgängliga sedan länge. Så säg mig BUF och BUN, hur kan ni försvara dessa inbyggda diskriminerande strukturer? Hur kan ni inte vilja göra det som faktiskt är möjligt, för allas rätt till likvärdig och jämlik utbildning samt hälsa?
ANNONS
Ska man bygga nytt för tiotals miljoner så bör man rimligen ta sig tid att lyssna till innovativ kompetens, ta hänsyn och därefter fatta beslut. När man sedan väl har fattat beslut, på goda och rättssäkra grunder, bör man kunna presentera dessa tillsammans med samlad kunskap och erfarenhet, forskning och lagar inkluderat. Så säg mig BUF och BUN, varför har vi inte sett något av ovanstående?
Mikael Gustafsson
Vannarödsskolan
