INSÄNDARE. Regeringen satsar 300 miljoner på anhörigstöd. Det är bra. Men det blottlägger också ett tydligt problem: systemen hänger inte med människors verklighet. Det är precis där riksdagsmännen Dan Hovskär och Christian Carlsson sätter fingret. Att fortsätta utveckla anhörigstödet är avgörande och att återigen sätta VAF, vård av förälder, på agendan är ett viktigt steg.

I dag finns ett fungerande system för VAB. När barn blir sjuka finns en självklar möjlighet att vara hemma. Men när livet går åt andra hållet, när föräldrar blir äldre, när någon behöver stöd vid ett läkarbesök eller i en akut situation, då förväntas människor lösa det själva. Det sker varje dag, genom semesterdagar, obetald ledighet och ett livspussel som inte går ihop. Det är inte rimligt.

VAF borde inte ses som en stor systemreform, utan som en nödvändig uppdatering. En möjlighet att ta ansvar för sina närstående utan att straffas ekonomiskt. Jag menar att det är också ett förslag med en tydlig värderingsgrund. Antingen bygger vi system som utgår från att det offentliga ska ersätta relationer, eller så bygger vi system som ger utrymme för dem.

ANNONS

Vi kristdemokrater har varit konsekventa här. Frågan om VAF-dagar har drivits sedan 2009 och Vänsterpartiet anslöt runt 2016. Under den tiden har verkligheten förändrats. Fler lever längre, fler behöver stöd, och anhörigas roll har blivit allt mer central. Men systemen har stått still.

Detta är en viktig reform som Hovskär och Carlsson börjat driva i riksdagen och den flyttar fokus från att prata om anhörigstöd i allmänna termer till att faktiskt peka ut vad som behöver göras. Deras förslag är konkret, genomförbart och träffar rätt i människors vardag.

Samtidigt är det tydligt att det här inte längre handlar om att identifiera problem. Det handlar om politisk vilja. För frågan är egentligen enkel. Ska det vara möjligt att finnas där för sina föräldrar när det behövs, eller ska det vara upp till var och en att lösa på egen hand?

Jag menar att svaret är givet. VAF är inte en kostnadsfråga i första hand. Det är en fråga om prioriteringar. Om vilken roll familjen ska ha i ett modernt samhälle, och om politiken är beredd att ge människor förutsättningar att ta det ansvar som så många redan tar.

Simon Berneblad Mandegård (KD)
Kristdemokraterna i Hässleholm