På korttidsboendet sa chefen till sonen att mamman åt och drack och trivdes bra. Men när läkare tillkallades på onsdagen uppdagades att hon knappt ätit och druckit på över en månad. Då var hon uttorkad och i ett livshotande tillstånd, enligt läkaren så skör att hon inte kan flyttas. Istället har nu en räddningsinsats med dropp satts in på plats och flera mediciner som bedömdes förvärra situationen tagits bort. Sonen har fortfarande inte fått läsa orosanmälan som Hässleholms kommun gjort mot honom, vilket han har laglig rätt till, men ansvariga chefer sa i förra veckan att den inte stämmer.

Frilagt har tidigare berättat om kvinnan som ville hem till sonen Linus och hunden efter att ha tillbringat två veckor på Centralsjukhuset i Kristianstad på grund av sepsis. Men kommunen skickade henne mot hennes vilja till korttidsboende sex mil hemifrån utan att informera anhöriga i förväg om vart hon skulle. Där har hon slutat prata, men det finns en inspelning även från början av korttidsvistelsen där hon uttrycker att hon vill hem.

Både hemtjänsten och Linus hade en tid innan hon kom till akuten med sepsis förgäves försökt uppmärksamma att det var problem med katetern. Vid ett tillfälle blev det också stopp. Enligt sjukvården var det sannolikt detta som orsakade sepsis.

Kommunen anmälde ingen vårdskada, istället orosanmälde hemsjukvården sonen för “misskötsel”. Kommunen har vägrat honom att få del av orosanmälan och inte låtit honom bemöta uppgifterna. Men Frilagt har fått ut en maskad version med flera falska anklagelser, såsom att mamman inte har någon fast bostad och att det saknas värme i huset. Där står också att hon är beviljad särskilt boende, alltså permanent äldreboende, men att sonen motsätter sig det. Dock har varken han eller mamman ansökt om sådant boende eller ens fått veta att kommunen ansökt.

Möte på boendet

Vid ett möte på korttidsboendet, Humana i Norra Vram, den 7 maj skulle mammans fortsatta vård och omsorg planeras. Ansvariga från Hässleholms kommun var på plats tillsammans med personal från boendet. Mötet hölls på mammans rum för att hon skulle kunna vara med. Linus deltog via telefon och spelade in mötet. Frilagt har tagit del av inspelningen.

Linus frågar där bland annat om äldreboende redan är beviljat eftersom det står så i orosanmälan.

– Det stämmer inte, svarar Derlita Mattsson, biträdande myndighetschef på omsorgsförvaltningen i Hässleholm.

– Det är inte mycket som stämmer, säger Linus.

– Det är därför vi har uppföljningsmöte, säger kommunens biståndshandläggare då.

Kommunens förslag är att hon ska flytta till ett äldreboende i Hässleholm där han lättare kan komma och hälsa på. Linus uttrycker lättnad över att hon inte skulle flyttas långt bort, men hans inställning är att hans mammas vilja måste respekteras, det vill säga att hon får komma hem. Under mötet får han fråga henne om hon vill hem eller till ett boende i Hässleholm, men hon svarar inte.

Linus blir bekymrad över att hon inte ens kan ge något tecken för att visa vad hon vill, vilket hon tills nyligen kunnat.

Kommunens slutsats blir att det nu är svårt att veta vad hon vill.

– Därför behöver vi försöka komma överens om vad som är bäst för henne, säger Derlita Mattsson.

Men Linus vill återkomma om hur han ser på det. Därefter har ingen på kommunen svarat honom, mer än att han har ombetts skicka in fullmakt, vilket han gjort, i inspelad form.

”Skulle äta upp sig”

På söndagsförmiddagen, tre dagar efter mötet, besöker vi boendet i Norra Vram. Personalen är vänlig och tillmötesgående. Mamman sover, men personalen väcker henne försiktigt. Hon tittar upp en stund och ler svagt när hon får en hälsning från Linus, men blundar strax igen. Hon är väldigt avmagrad och ger intryck av att vara uttorkad. Enligt personalen har hon fått frukost, men vätskelistan talar sitt tydliga språk. Hon har fått i sig mycket små mängder, både idag och tidigare.

Linus säger att han litade på att hans mamma ändå hade det tryggt och bra på korttidsboendet. Chefen sa till honom att hon åt bra och log. När han frågade hur länge hon skulle stanna på korttidsboendet fick han svaret att hon skulle “äta upp sig” och att det kunde vara upp till 30 dagar. Intrycket vid mötet var fortfarande att hon hade det bra, även om det framkom att hon äter och dricker dåligt.

– De ljuger, säger han nu.

För dålig för akuten

Hans värsta farhågor bekräftas på onsdagskvällen när läkaren ringer och berättar om sitt besök i Norra Vram.

– Hon var jättetrött. De sa att hon var piggare i morse, men de har knappt fått i henne vätska och mat sedan hon kom till Norra Vram. På CSK åt hon nästan ingenting heller.

– Hon har knappt ätit något på över en månad, säger läkaren som gått igenom journalerna.

Inspelningen med läkaren avslöjar tydligt att både boendet och kommunen hemlighållit hur allvarlig situationen varit.

– Har de inte sagt att vi skulle komma hit för att hon inte äter och dricker?

Det är så illa att man övervägt akut sjukhusvård, men befarar att det blir för stor påfrestning.

– Jag upplever att hon närmar sig livets slut. Då är jag rädd att hon ligger och dör på akuten, säger läkaren.

Att låta henne flytta hem är också svårt i nuläget.

– Just nu är det inte helt självklart att flytta på henne när hon är så dålig, säger läkaren.

Räddningsinsats på boendet

Istället görs en räddningsinsats på boendet. Mediciner som ger negativ påverkan hos den som äter dåligt tas bort. Långsamt dropp sätts in onsdag och torsdag samtidigt som personalen ska fortsätta försöka ge mat och dryck.

– Det var en liten grumling i katetern så vi sätter in antibiotika också, berättar läkaren.

– Men det finns inga tecken på allvarlig infektion.

En uppföljning ska göras under fredagen.

– Men jag vill vara ärlig. Hon är jätteskör, säger läkaren.

På plussidan finns att blodproverna ser bra ut.

Linus säger att han vill att hans mamma ska få komma hem så snart som möjligt och att han tror att det skulle fungera bättre med maten då. Så var det när hon kom hem från sjukhuset i Hässleholm i januari efter en stroke.

– Hade hon kommit hem direkt från sjukhuset i Kristianstad hade detta aldrig uppstått, säger han.

Läkaren varnar för att mamman mår sämre nu, men säger sig inte ha någon makt över om patienten ska flytta hem och hänvisar till kommunens biståndshandläggare.

– Nu får vi se hur de ska lyckas skylla även detta på mig, säger Linus.

Ansvariga på både kommunen och Humana har, trots vår fullmakt, vägrat svara på Frilagts frågor i det enskilda ärendet.

Berit Önell

Läs mer:

2026-04-21 Omsorgen anmälde inte vårdskada – men orosanmälde anhörig

2026-04-24 Mamman skickad till korttidsboende mot sin vilja

2026-04-28 Fick adress till korttidsboendet – men sekretess hindrar kontakt

2026-05-06 Falska anklagelser mot anhörig i omsorgens orosanmälan