Hässlestygns elva medlemmar öppnade på tisdagen upp det charmiga gamla orangeriets vita portar för en utställning och tillika försäljning av ett rikt och varierat urval av gruppens kreativa alster. I år finns det bland mycket annat spännande verk med influenser från den japanska broderi- och lagningstekniken Sashiko.

”Färgsprakande textil konst – målad med nål och tråd” utlovas besökaren redan i Hovdalas programblad. Löftet besannas med råge.

Så när som på en utställare var alla Hesselstygns elva medlemmar på plats vid öppningen. Frilagt fick en fin chans att fota och höra lite om gruppens egna tankar då den efter att den inledande besökstoppen tagits emot kunde samlas ute i solen för en snabb och trivsam fikastund.

Hässlestygnsgruppen vill gärna avdramatisera ”broderi” och inspirera till skapande.

– Vi har egentligen fem grundsömmar och alla kan lära sig dem, säger eldsjälen Inga-Britt Jeppsson och visar fram en tecknad bild på efterstygn, kedjestygn, läggsöm, kråkspark och franska knutar,

Återbruk och att bevara textilmaterial är också en röd tråd som tydligt löper igenom allt skapandet.

– Hesslestygn tar tacksamt emot överblivet material – som moulinegarnsdockor och andra garner, spetsar, band – så om någon inte själv har bruk för materialet kontakta gärna någon av oss, säger Margareta Persson.

Gruppen skapar också små nybörjar- och inspirationskit och ger bort dem, men ibland säljer man också start-påsar. Hovdalas egen slottsbutik är just nu ett ställe där startmaterial kan köpas för en ringa peng.

Gruppens mål med utställningen är i första hand att nå ut till många, inspirera till eget skapande och att uppmärksamma textilhantverket, men också att säkra återväxt.

– Vi har en lagom hanterbar storlek på vår egen grupp just nu, men vi blir alla äldre och självklart måste vi se till att föryngra oss för att säkra att detta lever vidare. Vi vill gärna uppmuntra till att fler går samman i nya skapandegemenskaper, säger Inga-Britt Jeppsson och alla kollegorna instämmer.

Samstämmigt beskriver gruppen sin fina gemenskap och hur de uppmuntrar och stöttar varandras kreativitet. Att hitta och låta det egna uttrycket få styra och blomma återkommer hela tiden.

– Tidigare var det textila ofta ett hårt slit, tvång och nödvändigt, behovsstyrt kvinnoarbete – nu kan vi välja och experimentera och jobba kreativt efter lust, säger Inga-Britt Jeppson.

Margaretha Persson är en av dem som har upptäckt och tagit inspiration från japanska broderitraditionen ”Sashiko” i ett verk hon skapat med en kär gammal hårt sliten kökshandduk som bas.

– Sashikostygn används för att laga, sammanfoga och förstärka textil och stygnen ska efterlikna riskorn, berättar Margaretha.

Målande berättar hon vidare hur verket kommit till.

– Det är min favoritstrand som jag återskapat. Min guldstrand. Processen är som ett pussel – alla bitar fogas till en helhet. Grenen som jag använt som upphängning är också ett strandfynd och starten var ett litet fiskenät som jag hittade och guldfärgade.

Att den talangfulla Margaretha Persson då hon var 15 år tog hem SM-guldet i broderi är lätt att både imponeras av och att förstå.

Hennes textilt återskapade version av mormors oljemålning av färgstarka anemoner – en målning som levt i hennes känslominne och till sist pockat på att bli ett broderi – står nu inramat på ett staffli i orangeriljuset.

– Alltså jag bara tappade hakan – det är s å å å otroligt vackert, utbrister en tagen Kerstin Fredriksson.

Kerstin är på besök i Skåne hos sin vän och klasskamrat från 60-talet i Uppsala: Katarina Frölich Tidén. Katarina bor granne med Margaretha Persson som tipsade om utställningen.

Ungdomsvännerna har just kommit och hittar sedan raskt och pekar ut flera av verken av andra skickliga Hesslestygnskonstnärer de ser som sina andra favoriter och intygar att besöket redan mer än väl uppfyllt alla deras förväntningarna.

Inga-Britt Jeppsson är ett levande energiknippe. Åldern kronologiskt närmar sig nittio men det finns inget synligt spår av det.

Hennes textila tavlor har inte sällan broderade texter med tankar som förmedlas till betraktaren eller kommer i form av underfundiga frågor.

I år sprakar en hel rad med hennes olika textila blomsterporträtt ikapp med varandra på ”första parkett-plats” – sidoväggen till höger om entrén – väggen ovan orangeriets vackert slitna och gråpatinerade halvbord.

Här prålar mot betraktaren ett brett stånd digitalis och en tavla är full med blåklockor i olika blå toner, en med vitaste prästkragar och skira gräsax. Några höga kungsljus vaktar ute på tavelradens högerflank och på en tavla svävar drömskt Inga-Britts mesta favoriter: blåa riddarsporrar.

– Jag är själv så förtjust i dem och tycker att min tavla fångat det trolska, ler en tydligt nöjd Inga-Britt.

Som andra favorit håller hon tavlan med broderade utropet ”Släpp fjärilen fri!” Visst är det väl Inga-Britt själv som i grå och pricksäkra stygn i bakgrunden formar en kär figur som energiskt springer där med fjärilshåven, men inte fångar – utan släpper fri – fjärilen?

Ulla Mosegaard, själv utbildad tecknare och grafisk designer med bland annat arbete som stickmönsterkonstruktör och uppdrag i i samarbetare med vecko-, mode- och handarbetstidningar, kramar om Inga-Britt Jeppson och Anna-Stina Purk och tackar för de fina upplevelserna i år.

– Idag är jag här för jag intresserar mig för det fina broderi som dessa damer gör – jag tycker utställningen är h e l t fantastisk!

Ulla betonar att hon anser att priserna överlag på konstverken är alldeles för låga och hon sätter det i samband med att man måste förstå sig på tidsåtgången och att kvinnohantverk fortfarande inte på långa vägar värderas tillräckligt.

– Om det hade varit män som hade gjort det så hade de aldrig tagit så låga priser, säger hon.

Anna-Stina Purk lyfter fram att många nu inser att hantverket kan fungera bra som egenfriskvård och att tecken tyder på ett ökande antal som kreerar för avkoppling.

– I fjol på Liljevalchs vårsalong förvånades man över att det kom in så hemskt mycket broderier och textilier – men det har kommit tillbaka mycket av både broderi och övrig textilt hantverk för det är så avkopplande. Man behöver det i dagens stress, säger Anna-Stina.

Helt klart är timpengen inte hög här – men – den rena skaparglädjen; processen och det emotionella värdet i det tillverkade – det ser ut att uppväga väldigt mycket.

Hela utställningen är mycket sevärd och till det bidrar den fina hängningen som Kerstin Walther, Ann-Britt Pettersson och Susanne Gren ska ges all heder för. De tre har skapat en magisk stämning i samspel med orangeriets flödande ljus och svalkande skuggor.

Utställningen är kostnadsfri att besöka. Öppet klockan 11 till 17 alla veckans dagar – u t o m måndagar. Verken hänger fram till och med den 31 maj.

Text och foto: Lotta Persson