Boken Med penseln som politiskt verktyg berättar om konstnären, industriarbetaren och politikern Henry Svensson från Hörja och de många lokala valaffischer han målade för Vänsterpartiet i Hässleholm. 17 personer, däribland hans tre barn, medverkar i boken med reflekterande texter om affischernas budskap och sina minnen av Henry som avled 99 år gammal, 2021.

Det var trångt i Vänsterpartiets lokal i Hässleholm när Henrys Svenssons son Jörgen och “bokmorskan” Leif B Frid på Öraholma Bok & skrivstudio förklarade boken släppt. Även döttrarna Åsa och Annika var på plats.

Henry Svensson skrev flera böcker, men Med penseln som politiskt verktyg var inte hans idé.

– Han ville inte skriva om sig själv, säger Annika Svensson.

– Han ville måla nya affischer till valet 2022. Det var hans fokus, berättar Jörgen Svensson, som dock tror att Henry hade tyckt om boken.

Även om Henry inte hade någon tanke på en bok om valaffischerna fotograferades många av dem. På det sättet blev åtminstone ett hundratal bevarade.

– En del blev stulna. Det tyckte han egentligen bara var bra. Han var inte intresserad av att få dem tillbaka, berättar Annika.

Han målade också över många affischer när de blev inaktuella eller om de blev skadade. Men många av budskapen har kunnat återanvändas år efter år. De har ofta fokus på orättvisor i samhället. En serie med flera målningar handlar exempelvis om hemlöshet.

Boken visar valaffischer som målats under mer än 40 år. Henry berättar i en artikel som Leif B Frid skrev 2006 att man körde runt varje kväll för att se om någon affisch blivit förstörd.

– Då var det bara hem i ateljén och måla en ny.

Enligt Jörgen var anledningen till att Henry började måla valaffischer säkerligen att partiet hade dåligt med pengar. Att låta trycka affischer var inte att tänka på. Sedan blev målningarna en tradition och så fortsatte det.

– Affischerna är ett kulturarv inom politiken och det vill vi bevara, skriver Jörgen Svensson och Leif B Frid i bokens förord.

Henry Svensson tecknade och målade redan som liten i barndomshemmet i Rya, Hörja. Mest målade han sedan olja och akvarell. Han tillverkade även smycken och skulpterade. I källaren på hyreshuset i Tyringe fick han disponera ett utrymme som ateljé tillsammans med en annan Tyringekonstnär, Leif Lilja.

– Inte en dag utan ett streck, var Henrys valspråk.

– Medan han kapade stål på Chuckfabriken gjorde han skisser på tavlor som han målade på kvällen, berättar Jörgen.

Henry Svensson ägnade sig under 1950- och 60-talen också åt teater som manusförfattare, regissör, skådespelare och sminkör.

Han var mycket intresserad av natur och historia och var en aktiv amatörarkeolog.

Han gick i pension redan vid 57 års ålder för att ägna sig mer åt konsten och även hjälpa Brita med hennes dagbarn. De flyttade tillbaka till Hörjatrakten och i huset i Rullabygget inredde han en egen ateljé.

Henry kunde aldrig leva på sin konst. Kanske inte så konstigt när han hade inställningen att även fattiga ska kunna få del av konst. Men han skämtade om att han sålt fler tavlor än van Gogh gjorde.

– Han sålde bara en och jag har sålt betydligt fler, sa han med ett hjärtligt skratt i Leif B Frids artikel.

Hans första bok var Brudrovet i Rya och andra historier som var en bearbetning av hans far Alfreds berättelser. Nästa bok var på dialekt: Töl smau skrönor pau Harjamaul.

2020 kom boken om Hörjas historia från istiden fram till nutid: Hörja – byn mellan åsarna. Den sista boken Lika botar lika hann han aldrig se i tryck. Han lade sista handen vid den samma dag som han ramlade och bröt benet under en utflykt till en av sina favoritplatser, järnåldersgravfältet Grydebjär i Hörja.

– Mitt i steget, kommenterar Leif B Frid.

Vänsterpartiet och dess föregångare har haft ett starkt fäste i Tyringe. 1946 var Henry Svensson med och bildade Tyringe kommunistiska arbetarekommunen inom SKP, senare VPK. När Tyringe uppgick i Hässleholms kommun blev det en gemensam partiavdelning. På 1990-talet försvann kommunismen ur namnet och det blev bara V.

En av de många gamla vänner till Henry Svensson som skrivit texter till boken och även besöker boksläppet är Lena Bäckström.

– Jag flyttade till Hässleholm från Malmö 1979. För att komma in i samhället gick jag med i kyrkokören och Folkkampanjen mot kärnkraft. Jag träffade Henry och Brita där och gick sedan med i Vänsterpartiet, berättar hon.

Hon har många minnen från den tiden.

– Henry och jag har valtalat ihop. Vi var lite på turné. Brita var dagmamma och jag var barnpsykolog och lärare på Kristianstads högskola, så vi hade mycket gemensamt i fråga om barn. Henry var mycket i det kulturella.

I boken skriver hon om att alla ska ha råd med kultur, om arbetstidsförkortning och en skola utan vinstjakt.

Lena Bäckström var medlem i Vänsterpartiet i 25 år, men är idag partilös.

Magnus Åkeborn, idag gruppledare för Vänsterpartiet i Hässleholm, hann träffa Henry Svensson ett par gånger. Då hade han läst flera artiklar om honom och hört andra berätta.

– Det var roligt att få träffa honom själv, säger han.

Han berättar att partiet sparat 15-20 affischer.

– Vi har bestämt att vi ska behålla någon och lämna de andra till Lokalhistoriska arkivet, säger han.

Han konstaterar att en del affischer fortfarande är lika aktuella, exempelvis den med texten “Nöden har ingen lag”.

– En tiggande medmänniska. Igår blev det några kronor till en tiggare vid Kvantum. Snacka om aktuellt, säger Magnus Åkeborn.

Idag beställs valaffischer från partiet centralt som designar dem. De blir inte så originella som Henry Svenssons. Men något eller några av hans verk kommer att finnas i Vänsterpartiets valstuga även inför höstens val.

Text och foto: Berit Önell