Det är med värme, i dubbel bemärkelse, som Harriet Nauer möter publiken på Torsjö live. Hon är singer-songwritern som i sina texter vågar utforska det mörka i tillvaron, men samtidigt söker sätt att hantera det svåra.

Vampire Country heter hennes senaste album som släpptes i år, och i hennes musik figurerar både spöken och havsdemonen Davy Jones.

En av hennes sånger handlar om den mördade hustrun, som med naturens hjälp får kraft att hämnas på maken som begravt henne i trädgården. A Brief Moment handlar om en nära släkting som dessvärre valde att avsluta sitt liv. Men det vore helt fel att beskriva hennes musik som dyster.

Efter konserten får Frilagt möjlighet att intervjua Harriet.

– Jag är nog väldigt djup i mitt tänkande, säger hon. För jag tycker det är viktigt att våga uttrycka sådant som sorg och förlust, om hur det är att vara i underläge. Jag vill stärka den som blivit offer lite grann. Få dem att känna sig kraftfulla.

Vad har du får målgrupp för din musik? Vem dras till den?

– Sökare, tror jag. Många uppfattar nog mig som andlig, men det är jag inte. Många söker väl efter sätt att uttrycka något liknande det jag sjunger om. Sådant som jag bakar jag in i mina historier. Men jag når ut åt alla möjliga håll, även till en del hårdrockare, power-kvinnor, och äldre män.

Harriet Nauer är uppväxt i Trollhättan, där hon fortfarande har sin fasta punkt i livet. Hon hyllar hemstaden i en av sina sånger. Långa nätter heter den. Skriven på svenska är den ett undantag, eftersom hennes sånger i regel har engelsk text.

Hur kom det sig då att hon blev musiker, en singer-songwriter?

När hon gick gymnasiet var det med mediainriktning. Sedan har hon utbildat sig till lärare i svenska. Det var först i tjugoårsåldern, när föräldrarna gått skilda vägar, som hon började lära sig spela gitarr.

– Jag gjorde det för att behålla kontakten med min pappa, som är gitarrist, säger Harriet.

Samtidigt skrev hon dagbok. Hon tror att hon kanske hade kunnat bli författare och skriva fantasy om inte musiken kommit in i bilden. Så småningom hittade hon sitt sätt att uttrycka sig på genom att kombinera text och musik i sångerna.

– Det kändes väldigt naturligt, berättar Harriet. Jag gjorde det bara för mig själv till att börja med. Sedan fick jag en spelning på ett kafé i Trollhättan. Sedan har det rullat på.

På scen beskriver Harriet sin roll lite som en skådespelare.

– Man måste ha lite av underhållare i sig, säger hon. Inte vara svår. Jag vill visa att jag tycker om min publik. Bjuda på mig själv. Få dem att känna igen sig. Få fram alla deras känslor.

Harriet Nauer är inte i det läget att hon kan leva på sin musik, men kan tänka sig att göra det i framtiden, om förutsättningarna är de rätta.

– Det hade varit kul, men det är viktigt att ha kvar magin i det jag gör.

Text och foto: Urban Önell