Magnus Uggla lockade mest publik på årets Torsjö Live.

– Det var något slags rekord, det gick knappt att komma fram på området. Det var maxat, säger festivalgeneralen Mats Gunnarsson.

En annan publikmagnet var Miriam Bryant som på lördagskvällen avslutade festivalen. Som väntat blev det publikrekord med 23 500 personer under de tre dagarna. En del som köpt biljetter uteblev dock eller kom senare på grund av lördagens värme. Vädret var tuffast för personalen på Torsjö Live där sex-sju personer, enligt Mats Gunnarsson, som själv är läkare, behövde lite hjälp med vila, kylrum och vatten.

På lördagen slogs skånskt värmerekord med 36,8 grader i Osby. Hur hett det var just på festivalplatsen råder det delade meningar om.

– Det var Skånes genom tiderna varmaste dag. Att vi då kunde genomföra en festival är vi väldigt stolta över, säger Mats Gunnarsson.

Men publiksiffrorna påverkades.

– På lördagen var det definitivt flera som inte kom därför att det var för varmt.

På lördagen räknades knappt 9 000 personer på Torsjö Live, på fredagen drygt 9 000 och på torsdagen cirka 5 500.

Arrangörerna hade hoppats på större publik på torsdagen.

– Ja, vi fyller gärna den också. Men en torsdag är en torsdag. Folk jobbar dagen efter och då är det inte lika lätt, säger Mats Gunnarsson.

Han är ändå nöjd.

– Ekonomiskt är det bra för vi fördelar kostnaderna på tre dagar istället för två.

Mer kö till vatten än till öl

Det gick åt mindre mat och mer dricka än vanligt på festivalen, mest vatten.

– Det var mer kö till vattenposterna än till ölen, konstaterar Mats Gunnarsson.

Före festivalen var han bekymrad över den väntade värmen. Därför förbereddes bland annat vattenspridare, vätskedimma, många fler vattenposter och på lördagen ett sjukvårdslag extra.

Enligt hans uppgifter blev ingen allvarligt sjuk av värmen och ingen svimmade om man med det menar att de förlorade medvetandet. Men flera personer i personalen mådde dåligt.

– Det är en definitionsfråga. Det jag såg som doktor var att medvetandegraden möjligen var sänkt, säger Mats Gunnarsson.

Det innebar att personerna slutade svara på tilltal och såg ut att må dåligt. De fick då vatten och vila i rum med kylaggreagat. Någon valde sedan att gå hem, men de flesta återgick till jobbet.

Orsaken var troligen väteskebrist under fysiskt arbete.

– Det var väl en kombination av det och lite dålig sömn. Men alla piggnade till, säger Mats Gunnarsson.

En person i publiken togs om hand med liknande symptom.

Polisen hade som vanligt inte mycket att göra under Torsjö Live. Några överförfriskade personer togs om hand.

Mats Gunnarsson tycker att allt gick över förväntan. Han konstaterar att Magnus Uggla gjorde det som förväntades, med alla hits på rad. Själv uppskattade han allra mest Orup på torsdagen och Miriam Bryants avslutning på lördagen. En av hans favoriter är också Isak Benjamin, “First Aid Kits lillebror”, som inledde fredagens program.

– Jag gillar hans röst. Han är späd och liten, men har en fantastiskt stor röst och det är en go´ känsla när han sjunger.

Bredd på musiken

Sena torsdagskvällen innehöll stor bredd.

Från stämningshöjaren Rydell & Quick med tre trumset, saxofon, fyrverkerier och rök, till betydligt mer avskalat och vackert med Lisa Miskovsky på lilla scenen. Inför en stor skara människor framför hon en mer akustisk version av sina största hits.

”Är du redo?, jag är redo”. Kanske är det ett medvetet val av Orup att inleda sin spelning med den låten, för att väcka publiken. Med en av Sveriges mest folkkära och etablerade artister på scenen är i alla fall en sak säker. Det blir en kväll med odödliga hits och allsång med Torsjöpubliken.

– Det var fjorton år sedan sist jag var ute på vägarna med ett eget band. Och ni ser ju precis likadana ut. Är det botox?, själv kör jag med tippex, säger Orup skämtsamt till publiken.

Efter några låtar lämnar övriga bandet plats för Orup ensam på scenen.

– Jag var tvungen att ge dem lite ledigt, de skulle ha så mycket i gage, så jag förhandlade ner det lite, skämtar han.

Det kanske låter som ironi med tanke på värmen och ett soldränkt Torsjö men ”Regn hos mig” är en av låtarna som publiken sjunger mest och högst till.

Nostalgi och allsång med Uggla

Magnus Uggla spelar när fredagskvällen skymmer.

”Jag mår illa” ljuder det från stora scenen. Känslan för Magnus Uggla och festivalbesökarna är något helt annat än illamående. Den klassiska låten från 1989 blir starten på 90 minuters nostalgi, allsång och magi mellan Uggla och Torsjö Live-publiken. Backarna och området framför scenen är knökfulla till sista besökare.

– Jag tror att det här kommer bli en stor kväll, säger Magnus Uggla efter att ha sjungit några låtar.

Och gör ett tillkännagivande.

– Det är nämligen så, att det här som jag är ute på i sommar, det är min sista turné.

Responsen från publiken låter inte vänta på sig, det blir jubel och burop om vartannat.

– Jag vet vad ni tänker, det där säger han bara för att sälja mer biljettter, fortsätter Uggla.

Efter att ha dragit ner mer skratt och applåder från publiken så säger Uggla att om han bestämmer sig för något så är det hugget i sten. De som har varit uppmärksamma på det här uttalandet från honom tidigare är med på ironin och beredda på vad som kommer sedan.

– Alltså min första, sista turné, säger han.

Han behöver inte anstränga sig för att få igång Torsjöpubliken, allsången tar de tag i själva. De sjunger med i varje låt och kan alla texterna utantill.

– Det här artade sig riktigt bra. Vi spelade i Uppsala igår och där var det ett jäkla drag, men det här verkar betydligt bättre, säger Uggla, till publikens höga vrål.

Sedan avslöjar han resten av kvällens låtar och sist på på spellistan är ”Kung för en dag”.

– I folkmun heter den något helt annat, men som den crowdpleaser jag är, så har jag från och med idag döpt om den till ”Kung i baren”, säger Magnus Uggla innan han kör igång låten.

Konserten avslutas med ett extranummer, det är Ugglas tolkning av Olle Ljungströms ”Jag och min far”. Även den med allsång från publiken.

Efter Magnus Ugglas succéspelning blir det Nanne Grönvall som tar över på lilla scenen. En tuff uppgift kan tyckas. Men Nanne är folkkär, det märks. Många människor sluter upp för att se henne avsluta den här kvällen på Torsjö Live. Ackompanjerad av sin man Peter Grönvall sjunger hon hits från både One More Time och låtar från hennes egen karriär som soloartist. Hits som ”Den vilda”, ”Highland”, ”Avundsjuk” och ”Håll om mig” är självklara stämningshöjare. Kvällen slutar i dur.

Inbillning med Al-Fadji

På lördagen inleder Lilla Al-Fadji, en karaktär som visserligen hängt med i många år på Radio P3 men som är populär hos barnen. Han har ett liknande koncept som Markoolio eller Sean Banan.

Han har nyligen varit aktuell som tävlande i Melodifestivalen med låten ”Delulu”, vill säga “delusional” eller ”inbilsk”.

Det beskriver väl hur han tänker och beter sig.

– Jag har lärt Michael Jackson allt han kan, säger han.

– Jag är internationell låtskrivare. Jag har skrivit alla låtar på Spotify. Jag har bevis, fråga min mamma.

Att döma av hans låtval som DJ innefattar de stycken han skrivit kända låtar som Justin Biebers ”Baby” och svenska folkvisor som ”Små grodorna”.

Tingsek ryckte in på kort varsel

Tingsek spelar istället för Torsson som tvingades ställa in på kort varsel på grund av sjukdom.

Bakom namnet finns musikproducenten, sångaren och låtskrivaren Magnus Tingsek, baserad i Malmö med ett souligt rockigare R&B-sound och åtta album under bältet sedan 2025.

– Den här låten fyller 20 år idag, säger han.

Han presenterar sitt band för dagen: Svante Lodén på gitarr, trummor och sång och Måns Mernsten på klaviatur.

– Det här var vad jag kunde få ihop på 24 timmar, säger han och avslöjar att de inte repat ihop på ett halvår.

Det låter ändå så bra att publiken inte ger sig utan ett extranummer.

Hettan är kanske störst under hans framträdande. Den hängivna publik som lyssnar trots gassande sol trycker sig samman i skuggan som bildas under scentaket.

– Här framme finns det skugga, men också värme här uppifrån, säger Magnus.

Olika sätt att svalka sig

Besökarna, särskilt de som dristat sig att komma tidigt på dagen får hitta sätt att hålla sig nedkylda.

Oskar Haeger, från Borås, uppskattar Harriet Nauer och har både solhatt och parasoll. Han tycker att Torsjö live är en välskött festival med trevlig stämning.

– Mysigt och städat, konstaterar han.

Det är han och hans fru Annettes fjärde år på Torsjö live. Efterhand har de också lyckats locka med sig barnen, och i år gör även sonen sin debut.

– Nu är vi fulltaliga, säger Annette.

Oskar var i femton år scenmästare på Hultsfredsfestivalen – ett helt ideellt arbete. Bara ett år efter att han slutat gick festivalen i graven. Han tror dock inte att det stod och föll med honom.

– Jag vill gärna tro det, men nej, säger han.

Problemet var att det var en ideell förening som inte fick gå med vinst och som behövde täcka sina utgifter varje år. När artisternas priser gick upp och kronan sjönk i värde tappade man fotfästet.

Vad är roligast, att hjälpa till eller bara lyssna?

– Hjälpa till!

Han tror inte att han kontaktar Mats om saken dock, han tycker att han blivit gammal.

Carry a stone i högform

Hässleholmsbandet Carry a stone verkar för varje år som går ta sin förmåga att förföra publiken till nya nivåer.

Simon Pehrsson är en fullkomlig rockstjärna, oavsett om han spelar reggaestycken eller repertoarens nyare och mer rockiga nummer, och när det kommer till instrumentella insatser bjuder hans kamrater på dagens absoluta höjdpunkt.

De spelar sina egna ”Jag är den jag är”, ”Häst mot folkgrupp” och ”Lev livet (ta en bärs)”. De kör också en cover av ”allas vår älskade” Peps Persson: ”Jag spelar för livet”.

Publiken får fullkomligt spel av bandets vettlösa energi och går med på att göra ett långt mänskligt ”tåg”.

– Det längsta tåget någonsin i Tyringe! säger Simon.

Publiken kräver ett extranummer, och det får de, de får till och med Simon att klä av sig. Men det räcker inte: Torsjö skallar en gång till, en gång till, ”Lev livet, ta en bärs!”

Krunegård vill flytta hit

När Markus Krunegård tar över scenen har de flesta deltagare kommit tillbaka, även om det fortfarande är otroligt varmt.

– Man hör att Torsjö är en bondgård, och så kommer man hit och så är det som värsta tyska festivalen, säger han.

Han trivs uppenbarligen på Torsjö Live.

– Jag ska flytta hit, ropar han.

Han framför låtar som ”Jag är en vampyr” ”Korallreven & Vintergatan”, ”Askan är den bästa jorden” men också sina nya låtar, inklusive en på finska.

Jonathan Nyberg framför sina egna mycket amerikanska bluesiga countrystycken, men han gör också covers.

– Vad vore en Jonathan Nyberg-konsert utan Luke Combs? säger han, och spelar countrylegendens superhit ”Wish Upon a Whiskey”.

Vilt publikfrieri

Petter har med sig sina sidekicks DJ Sleepy och Eye N’ I. Den senare stjäl ibland nästan showen med sina publikfrierier.

– Samtliga händer måste upp!, skriker han.

– Vad skulle hända, om alla reste sig upp och började hoppa?

Det blir Torsjö snart varse. Det blir ett hejvilt skuttande. Alla sjunger med i ”Mikrofonkåt”, ”Det går bra nu” (pengar rullar in som det ska) och ”Se på mig nu”, där Linnea Henriksson är med på inspelning.

Live är det fullt ös, hoppande och vrålande. Svetten lackar, blodådrorna står ut mot huden.

– Torsjö, Torsjö, Torsjö, Torsjö, Torsjö, Torsjö, Torsjö, Torsjö. TORSJÖ! TORSJÖ! TORSJÖ! vrålar Eye N’ I.

– De kan inte ta vår glöd, de kan inte ta den!

Petter låtsas be om ursäkt.

– Förlåt för det här publikfrieriet, men det är så vi jobbar, säger han.

Miriam Bryant maxade

Sista artist ut är festivalens kanske mest efterlängtade: storstjärnan Miriam Bryant.

Hon är nästan 15 minuter försenad med sitt framförande, så publiken hinner börja sina lekar: “Andra sidan, är ni klara?

När hon väl drar igång är det med en skräll. Scenen är pyntad till max, alla möjligheter till ljus- och rökeffekter tas i bruk, som om Bryants egen utstrålning inte vore nog hänförande.

– Jag sjöng i en kyrka, på bröllop, och jag frågade prästen, hur förhåller du dig till din tro, tvivlar du? Han sa, ”ja, det är en del av tron”. Det kanske andra redan hört, men det var så fint, för det har jag inte förstått. Så nu har jag tänkt jag skall bli präst, säger hon.

Hon har gott om följare, och både ett och annat fromt att säga med sina texter.

– Allting är heligt, inget är för evigt, sjunger hon.

Men hon kanske behöver se över sitt språkbruk.

– Det är så skönt att det inte är så jävla varmt längre.

Hon spelar ”Ge upp igen”, ”Tystnar i luren”, ”Passa dig” och många andra favoriter, inklusive ”O A O A E vi förlorade” som hon tar tillfället i akt att framföra tillsammans med medkompositören Markus Krunegård.

Tanken är att avsluta med ”Ett sista glas”, men publiken vägrar acceptera det, så Miriam får inte lämna scenen förrän kvart över ett på natten.

Text:
Daniel Hansson
Jonathan Önell
Berit Önell

Se bildspel med fler bilder här: