Mamma slår pappa och barnen, hotar och skriker ohämmat. Allt dokumenterat i ljudinspelningar, oberoende orosanmälningar och barnens berättelser. Men socialen gör ändå pappan till ensam förövare, tar mammas parti och sätter henne och barnen i skyddat boende.

I tingsrätten riskerar pappa nu att förlora inte bara vårdnaden utan också chansen till umgänge på grund av att vårdnad, boende och umgängesutredning (VBU) okritiskt följer socialens bedömning.

De nästan helt oerfarna handläggarna arbetade under ledning av en chef som inte vill ge relevanta svar på frågor och som ertappats med att försöka dölja en besvärande omständighet: att mammas nära vän jobbar på socialkontoret.

Det har stormat kring den svenska socialtjänsten den senaste tiden. För ett par veckor sedan tillsatte regeringen en utredning som skall se över socialtjänstens bristfälliga rättssäkerhet. Detta kommer efter en rad avslöjanden och kritik från bland annat medier, IVO och JO.

Uppdrag gransknings dokumentär ”Adam och övergreppen” avslöjade att socialtjänsten i Helsingborg godtyckligt anklagat en sjuårig pojke för sexuella övergrepp. Socialtjänsten försökte sedan påverka barnet och manipulera handlingar för att försvara sina invasiva åtgärder. Först när Uppdrag granskning kopplades in kunde barnet återförenas med sin pappa. De inblandade sparkades.

Pappa hade haft två roliga veckor med döttrarna i fjällen. Han anade inte att det var sista gången, nu för snart två år sedan, han skulle få träffa dem. Så snart barnen kom hem till Hässleholm skulle både de och mamma försvinna spårlöst in på skyddat boende.

Det var dock inte första gången socialen kopplats in.

Ett år tidigare hade skolan slagit larm med en orosanmälan. Barnen hade berättat att mamma slagit dem och pappa, och en av dem hade blivit så ljudkänslig av mammas skrikande att hon behövde hörselkåpor i skolan. Barnen berättade också att mamma alltid är arg och bråkar, men att pappa börjat ”bråka tillbaka”.

På den tiden försökte både mamma och pappa dölja vad som föresigick för utomstående, och socialens utredning ledde inte till någon åtgärd. Barnen bedömdes inte vara i akut fara.

Ett år senare såg det annorlunda ut. När mamma varit på kompisträff hade hon visat ett anklagande och klandrande meddelande pappa skrivit. Hon visade det för sina väninnor, inklusive en nära vän som jobbar som socialsekreterare i socialförvaltningens lokaler vid Tingshusgatan i Hässleholm. Det blev orosanmälan, mamma tog kontakt med socialen och så var processen igång.

Pappa hade dokumenterat våldet

Att socialen tog barnen i förvar var ett hårt slag, men pappa var inte modfälld. Han trodde sig ha rätten på sin sida, och dessutom ha bevis, eftersom han skrivit ned och spelat in händelser i hemmet.

I tingsrättsförhandlingarna nöjer sig pappa med att spela upp en inspelning. I den hörs han laga frukost till barnen, dammsuga och uträtta diverse bestyr. Flera gånger dyker mamma upp och går till attack. Hon börjar slå honom, hennes ångestfyllda röst är ansträngd och flåsig, det verkar vara någon slags episod.

– Tycker du att det är okej att slåss och boxas? frågar han.

– Jo! Jag får panik. Det finns ingenting som fungerar, skriker hon.

– Förstör inte barnens saker, säger han.

Det är långt ifrån den enda inspelningen i sitt slag, och knappast den värsta. I flera hör man hur mamma slår pappa, hur hon hotar med suicid, hur hon nedvärderar honom eller sig själv, hur hon skriker, flåsar och gastar, hur hon ger sig på honom när han sover. Det skär i öronen och låter både obehagligt och skrämmande. Inte sällan tvingas barnen lyssna.

– Jag finns inte!

– Det är ingen mening med någonting!

I några av inspelningarna är mamma besatt av att göra sig fri från huslånen så att hon skall kunna ”försvinna ur deras liv”.

– Kan vi ta tag i detta nu så skall jag lämna er på riktigt? frågar hon.

I motsats till mamma låter pappa genomgående lågmäld, ibland ställd. I flera fall försöker han och barnen lugna ner mamma och intala henne att hon duger som människa. Andra gånger är pappa mindre konstruktiv, och snarare kallt avfärdande mot hennes känslosvall, eller försöker intala henne, möjligen nedlåtande, att hon överreagerar.

Hans passivitet provocerar bara mamma till ytterligare attacker mot sig själv, mot honom, mot barnen och deras egendom.

– Den bästa pappan, lugn och trygg! Ser du vad som händer? anklagar hon honom.

När man hör ljudinspelningarna är det svårt att förstå varför pappa inte själv kopplat in socialen långt tidigare. Att man inte reagerar på våld i nära relation är dock inte ovanligt, och brukar förklaras med att situationen ”normaliserats” till en sådan grad att man inte vill lämna den.

Kontext för inspelningarna saknas, de behöver inte vara representativa och det är möjligt att det har förekommit tillrättalägganden och provokationer.

Syftet med socialens utredning är inte heller att avgöra vilken part som ”har rätt”, eller ens att vara rättvis, utan enbart att se till barnens bästa och deras skyddsbehov. Samma princip gäller i tingsrätten.

Likväl borde dokumentation av fysiskt och psykiskt våld, liksom barns berättelser av detsamma och uttryckliga vilja att träffa sin pappa och uppfattning att han är ofarlig ha betydelse när man bedömer hur barn skall skyddas. Men så blev det anmärkningsvärt nog inte.

Föga hade pappa kunnat ana den kafkaprocess han skulle komma att uppleva när socialtjänsten i Hässleholm tog parti mot honom.

Ljudinspelningarna det verkliga våldet, enligt socialen

I sin utredning bortser socialtjänsten både från skolans orosanmälan och ljudinspelningarnas innehåll. Att de skapats uppfattades däremot som ett tydligt tecken på pappas ”allvarliga psykiska våld” mot mamma, och att det var honom som barnen behövde skyddas från.

– Analysen från socialtjänsten var att de var kränkande för mamma och att det var en typ av kontroll. Vi skall notera att inspelningarna är tagna ur sitt sammanhang, säger Elisabeth Heijne, som är mammas advokat.

– Han har själv vidgått att han spelat in och spelat upp. Hemmet är en plats där man skall kunna vara sig själv och känna ro. Det har helt kullkastats utifrån pappas beteende.

Heijne och mamma, som stämmer pappa om vårdnaden, räknar med att rätten skall gå på socialens linje, och ge henne ensam vårdnad.

Pappa företräds av Anders Karlsson och Sofia Hollström från nybildade organisationen Föräldrastödsbyrån som ger föräldrar stöd i kontakter med socialtjänsten. De vill se till att det blir umgänge för barnen med båda föräldrar, gärna med pappa som ensam vårdnadshavare. På så sätt kan barnen också slippa ha skyddade personuppgifter. Delad vårdnad är uteslutet när våld är med i bilden.

– Mammas yrkande, vilja och handlande är entydigt: barnen ska inte få tillgång till sin andra förälder. Pappa ger rätten ett helt annat alternativ där barnen får tillgång till båda sina föräldrar under uppväxten. Detta är inte ett mål där barnen tar avstånd från sin pappa. Detta är ett mål där barnen uttryckt saknad efter honom, säger Anders Karlsson, som företräder pappa.

Det är mycket riktigt dokumenterat att pappa hotat med att gå till socialen med inspelningarna om mamma inte sökte behandling, att han spelat upp ljudinspelningarna för mamma, vid ett par tillfällen också där barnen kunde höra.

– Det var såklart helt fel. Jättedumt, säger pappa.

– Jag agerade i affekt. Jag lät mig provoceras, och det skall man inte göra framför barn.

Han förklarar sitt agerande med att han såg det som ett slags självförsvar. Hon blånekade att hon någonsin slagit honom, något hon gör än idag, och hans verklighetsuppfattning var hotad.

– Jag kände att jag behövde kunna bevisa vad som hade hänt, säger han.

Hans egen syster, som är socionom och utbildar socialsekreterare inom våld i nära relation, rådde också honom att dokumentera våldet. Det är vad kvinnojourer, Jämställdhetsmyndigheten och polisen anser att våldsutsatta bör göra.

– Jag trodde att samma sak skulle gälla honom, säger hon i tingsrätten.

Att pappa också spelade in sina samtal med socialsekreterarna kan knappast ha varit ett misstag. Frilagt frågar Ali Fegan på Uppdrag granskning om pappans ljudinspelningar av socialen hade någon betydelse för om UG skulle ta sig an fallet Adam.

– Det tror jag definitivt, säger han.

Att inspelningarna av mamma kan klassas som våld kan pappa ha viss förståelse för, i alla fall i retrospekt, när han också fått upp ögonen för det psykiska våld han själv utsatts för genom åren.

– Jag har lärt mig oerhört mycket under den här resan, om vad våld är, säger han.

Däremot är det svårare att förstå varför socialen är så ensidig i sin bedömning av föräldrarnas berättelser, och systematiskt bortser från alla uppgifter som tyder på att mamma skulle kunna vara en riskfaktor för barnen eller att pappa kunde vara något annat än ett hot mot dem.

Offer görs till förövare

Att barnen i barnsamtal konsekvent och under lång tid uttrycker att de saknar pappa och vill träffa honom, liksom att de anklagar mamma för övergrepp, skall enligt socialen, och mamma, förstås som ett resultat av pappas långtgående manipulation.

– I samtalen är barnen väldigt normaliserade i sin vilja att träffa honom, säger Elisabeth Heijne.

Med förment vetenskapligt språk deklarerar socialen att pappa ägnat sig åt vad litteraturen kallar DARVO – Deny, Attack, Reverse Victim and Offender. Mamma och barnen har blivit normaliserade, vill säga att skadliga saker, som att träffa pappa, blivit normalt och önskvärt för dem. Att pappa ifrågasätter mammas och socialens berättelser är eftervåld mot mamma.

– Det är spegelvända roller. Det mamma blivit utsatt för, plötsligt påstår han att han varit utsatt för det han utsatt henne för, säger Elisabeth Heijne.

I själva verket har pappa försökt vända barnen mot mamma.

– Alienation mot mamman, den är belagd, säger Elisabeth Heijne.

Det pappa anklagas för kallas föräldraalienation. Normalt riktas anklagelsen dock mot parten som alienerar en förälder genom att ta barnens boendesituation i egna händer, inte det omvända.

Begreppet är kontroversiellt. FN:s specialrapportör för mäns våld mot kvinnor menar att det blivit ett verktyg för kvinnomisshandlande män att stämpla sina offer som manipulativa, kasta tvivel över och relativisera våldsuppgifter och tillskansa sig vårdnad. Andra forskare menar att det är ett viktigt forskningsfält, när det inte missförstås. Danmark kriminaliserade förra året föräldraalienering, men bara när ”verkliga skäl” saknas, förstås.

Oavsett giltighet kan anklagelsen att man är manipulerande vara svår att motbevisa och riskerar att inbjuda till konspiratoriska cirkelresonemang där omständigheter som tyder på motsatsen avfärdas som konstruerade.

Att pappa gör försök att hitta alternativa lösningar till skyddat boende, inklusive att själv flytta till Norrland så att barnen kan gå kvar i skolan i Hässleholm, att han erkänner skuld för ljudinspelningar och andra incidenter i hemmet, inklusive att han knuffat omkull mamma när hon började slå honom, beaktas inte heller i bedömningen. Slutsatsen blir istället att ”ingenting” (!) tyder på att pappa var beredd på att ta ansvar för våldet och att han satte sig själv över barnens behov.

Mamma erkänner än idag inte mer i våldsväg än att hon kastat en plasthink och att hon haft framme kniv vid ett tillfälle, något pappa hävdar att hon flera gånger hotat honom med, även om det aldrig spelats in.

Pappas psykiska våld mot mamma

Det psykiska våld som pappa utsatt mamma för består, enligt henne och hennes advokat, i att han skadat hennes självkänsla genom att påtvinga henne sin bild av verkligheten, och framställa konflikterna i deras hem som hennes fel.

– Det har syftat till att bryta ned mammas självbild som förälder, konstaterar Elisabeth Heijne.

I många avseenden är mammas och pappas historier spegelbilder av varandra.

– Allt var mitt fel, att vi var i Hässleholm, att jag tagit all föräldraledigheten, säger mamma.

Enligt henne var det pappas vilja att de skulle flytta ned till mammas släkt i Hässleholm, såväl som att hon skulle behöva ta merparten av föräldraledigheten och -ansvaret.

Sofia Hollström som representerar pappa ställer frågor till mamma.

Hur kommer det sig att du inte åberopat några sms?

– Pappa har skickat in sina sms redan.

Och du menar att de [uppmaningarna och anklagelserna] är det våldet han utsatt dig för?

– Ja, det som finns i dem, det är hans bild av verkligheten.

Det här att du nypt din dotter i armen [och slagit henne med knyten näve]. Förklara för mig hur du tänker kring varför barnen lämnar de uppgifterna?

– Jag kan inte svara på varför de gör det, men jag kan svara att jag aldrig gjort det mot mina barn. Jag kan också säga att jag har gått igenom tre utredningar.

Både barnen och pappa beskriver att vid de här bråken så flyr pappa in på rum eller på toalett och stänger dörren.

– Jag tänker att så gjorde han för att provocera mig.

Det var en taktik från hans sida menar du?

– Ja. Han lägger allt ansvar på mig och förstår inte vad han har utsatt mig och barnen för i detta. Genom att underminera deras mamma framför dem. Jag har fått skyddade personuppgifter från Skatteverket. Och jag måste skydda dem.

Som framgår av tidiga samtal med mamma under utredningen ville hon själv först inte använda ordet våld för något av det pappa gjort.

Idag kan hon blicka tillbaka och konstatera att de nya perspektiv hon fick på det skyddade boendet giltigförklarats av flera instanser.

– Jag kan ju se vad Barnens bästa i centrum-utredningen från socialförvaltningen i Hässleholm säger, vad förvaltningsrätten säger, och vad vårdnads, boende och umgängesutredningen som är gjord av en helt annan kommun säger, säger hon.

Ingen instans ifrågasätter socialens ”samlade bedömningar”

Mamma hänvisar till den vårdnads, boende och umgängesutredning som tingsrätten beställt och som rekommenderar ensam vårdnad till mamma.

Det kan framstå som att en annan kommun granskat och utvärderat socialutredningen, vilket vore ett tecken på rättssäkerhet, men pappas sida lyckas i tingsrätten visa varför det inte alls är så det fungerar i praktiken.

De har kallat en av utredarna som vittne, och Anders Karlssons frågor till henne riktar in sig på att VBU-utredningen, lika lite som socialens utredning tar hänsyn till mammas våld som en riskfaktor, och att den inte heller på annat sätt omvärderar socialens bedömning.

– Det vi gör generellt är att vi tagit del av uppgifter från mamma och pappa och hämtat in uppgifter från Hässleholm, som bedömer att mamma och barnen behöver skydd. Vi ifrågasätter inte deras bedömning i det här läget utan vi måste ta hänsyn till att det redan finns en bedömning, säger utredaren.

Även förvaltningsrätten är en instans som i princip aldrig ifrågasätter en socialutredning, oavsett om det gäller bistånd, tvångsvård enligt LVU eller något annat. Det illustreras tydligt inte minst av Uppdrag Gransknings uppmärksammade granskning av fallet Adam, där förvaltningsrätten gick på socialens linje, helt oavsett hur grundlösa socialens bedömningar visade sig vara. Men det är inget unikt, i så mycket som 93 procent av fallen går förvaltningsrätten på socialens linje.

Att Skatteverket beviljar skyddade kontaktuppgifter innebär inte heller att de gjort en oberoende risk- eller skyddsbehovsbedömning. Om socialtjänsten inkommer med uppgifter till Skatteverket litar de på dem.

Dubbla måttstockar om orosanmälningar och berättelser

Även pappas släktingars orosanmälningar gällande barnen vänds mot honom av socialen.

– Pappas trovärdighet faller utifrån det stora antalet orosanmälningar och även polisanmälningar som gjorts av pappas nätverk, konstaterar Elisabeth Heijne.

Att den orosanmälan som mammas vänner lämnat in innehåller uppgifter från mamma själv men som inte stämmer med vad familjen berättar om sitt familjeliv äventyrar däremot inte mammas trovärdighet på motsvarande sätt. Ej heller andra motsägelser eller bevisligen osanna påståenden i hennes berättelser.

Pappas sida tar dock fasta på att ingen kommer för att vittna till hennes fördel.

– Mamma vill inte utsätta sina vänner eller familj för att vittna i målet som handlar om VBU gällande hennes barn. Det är särskilt anmärkningsvärt utifrån att hennes syster som är socionom och enligt uppgift arbetat inom socialt arbete inte vittnar för sin syster. Har det att göra med att hennes dotter var den som såg det slag som mamma ska ha utdelat med knuten näve mot sitt barn och som därmed blev utsatt för barnfridsbrott? frågar Anders Karlsson i sin slutplädering.

Själva kallar de släkt, vänner och psykolog för att intyga pappas föräldraförmåga. I motsats till vid brottsmål vittnar även familjemedlemmar under ed i tvistemål.

Om tingsrätten tar deras ord på större allvar än vad socialen gjorde återstår att se.

– Jag såg bara värme och kärlek mellan honom och hans döttrar, säger pappas arbetskamrat.

– Han har aldrig brusat upp mot mig, säger farfar.

– Han har alltid varit undvikande vad gäller konflikter. Drar sig undan, blir tyst, säger hans syster.

Enligt henne, såväl som pappas psykolog och yogainstruktör, som också vittnar, har pappa nu äntligen förstått att han behöver söka hjälp och lärt sig att släppa taget om konflikten med mamma och bearbeta de trauman som han utsatts för, så att han istället för att fokusera på det som varit kan se till framtiden och barnens bästa, vilket är att få tillgång till båda föräldrar.

Utan pappa kan mamma ge barnen sin version

Väl på skyddat boende fick mamma ta emot mycket anklagelser och sorg från barnen.

– Det var kaos. Och vem skulle ta emot alla barnens känslor? Det var ju jag, säger hon.

Då fick hon möjlighet att skapa nya relationer till barnen, och också att ge sin version av det som skett.

Mammas advokat uppfattar det som positivt att barnen efter två år inte längre pratar så mycket om pappa hemma, och att de veckovisa samtalen med pappa på telefon börjat kännas jobbiga.

– Efterhand har de här anklagelserna om att mamma skulle varit våldsam också allt mer försvunnit, säger Elisabeth Heijne.

Pappa tror inte heller att mamma är farlig för barnen så länge de inte bor tillsammans.

– Hon kan vara en jättebra mamma om vi inte bor tillsammans och utsätter barnen för konflikter, säger han.

I sin slutplädering resonerar Anders Karlsson dock hur det knappast är pappa, utan snarare är det socialen och mamma som försökt utöva otillbörlig påverkan på barnen, dock utan större framgång.

– Dottern resonerar i utredningen om att hennes pappa inte är våldsam. Om det skulle vara någon av våldsformerna han utövat så är det nog “ekonomiskt våld” men hon tror inte heller att han skulle göra det. Det här är inte en normal vokabulär hos en flicka i tioårsåldern att tänka i begrepp som ekonomiskt våld. Det ger en bild av hur påverkade barnen blivit av sin omgivning och de vuxna som funnits runt dem, konstaterar han.

Skyddade personuppgifter ett hinder för umgänge

Sofia Hollström ställer frågor till mamma om de skyddade personuppgifter som hon fått till följd av skyddat boende, en omständighet som försvårar umgänget med pappa till en sådan grad att de blir svåra och besvärliga att genomföra för barnen, som inte helt förstår varför de måste dölja var de bor för pappa.

Vad känner du för oro kopplat till pappa som gör att det finns ett behov av skyddade personuppgifter? För den enda som kan påverka det, det är ju du.

– Jag tänker att det handlar om att jag valde att lämna.

Hon syftar på vad hon kallar eftervåld, hans ifrågasättande av henne och socialen och försök att få tillbaka eller få träffa sina barn.

– Jag har ingen aning om var jag har pappa. Jag tycker att det här är jätteobehagligt.

Kan det tänkas vara så att pappa vill ha kontakt med sina barn? Att det är därför han agerar som han gör?

– Han visar ingen insikt eller förståelse för att han har gjort någonting.

Är inte den största risken helt eliminerad i och med att ni inte idag lever tillsammans?

– Nej, för pappa använder barnen för att bryta ner mig.

Socialens handläggare gjorde inte bedömningarna

Den vid utredningens början 24-åriga handläggaren hade bara ett års erfarenhet. Hon vittnar under ed, och är tydlig med att hon inte själv gjort bedömningarna, även om hennes namn kan stå på papperna.

Hur bedömde ni trovärdigheten i uppgifterna eftersom de är helt motstridiga?

– Vi inhämtar information, sen har vi chefer som hjälper oss i bedömningen. Vi har väldigt tät handledning.

Hur resonerar ni kring uppgifter att mamma utsatt barnen och pappa för fysiskt våld?

– Är det aktuella uppgifter i nutid får man göra en bedömning, är det i dåtid får man göra en annan.

När fråga apropå knytnävsslaget som kusinen bevittnade och som framkom under utredningens gång kommer på tal blir hon ställd.

– Jag kan inte komma ihåg att uppgifter om fysiskt våld från mamma framkommit, säger hon.

I socialtjänstens yttrande till Skatteverket om skyddade personuppgifter uppger handläggarna att det föreligger kontaktförbud. Men sådant kan bara en åklagare besluta om, den vägen går via polismyndigheten. Det är socialen själva som begärt att umgänge skall begränsas. Felet har rapporterats in av pappas företrädare.

Handläggaren har själv undertecknat yttrandet, men det var hennes kollega, vid utredningens början inte ens färdigutbildad, som skrev yttrandet. I en ljudinspelning gjord av pappa någon månad senare hörs han dock säga att han inte minns något yttrande.

Det skall ha skrivits en avvikelse, men om Lex Sarah gjorts känner socialsekreteraren inte till.

Orsaker till tendensiös hantering kan vara flera

Svarandesidan menar att socialens utredning är tvärs igenom partisk och osaklig och att dess slutsatser bygger på cirkelresonemang och tillrättalägganden.

– Det är vanligt att föräldrar som väljer att separera behöver stöd. Det kan behövas samtal och stöd till samarbete. Det framgår med all önskad tydlighet i målet att socialtjänsten inte bara gett stöd till en av parterna utan också själva i praktiken blivit en part. Det har lämnats osanna uppgifter till andra myndigheter och beslut har fattats på osakliga grunder, säger Anders Karlsson i sin slutplädering.

När rigorös metodologi saknas kan förutfattade meningar lätt ta över.

Caroline Hansén är universitetslektor vid Linnéuniversitetet där hon undervisar på socionomprogrammet. Hon skrev sin avhandling om mäns upplevelser av våldsutsatthet från en partner och gick in på hur männen kände sig marginaliserade och osynliggjorda av och gentemot myndigheter.

– Samhället och myndigheter har lättare att identifiera kvinnor som offer för våld i nära relation än män, framförallt av en kvinnlig partner, säger hon.

– Det bottnar i hur man på politisk nivå har skrivit fram hur våld i nära relation ska tittas på. Då använder man mäns våld mot kvinnor som det övergripande begreppet, och det här är någonting som leder till en form utav institutionell orättvisa i hur berättelsernas trovärdighet värderas.

I det här fallet pekar dock mycket på att det snarare, eller också, kan finnas personliga skäl. En av mammas bästa vänner jobbar nämligen på socialkontoret, något som handläggarnas chef, Tina Natour, lyckades lura pappa att sluta ställa frågor om.

– Det jobbar ingen på socialtjänsten med det namnet, hörs hon säga i en ljudinspelning han gjort.

Som väl var spelade han in samtalet, och delade det med Frilagt. Det hon säger är tekniskt sett sant. Socialsekreteraren jobbar med bistånd, vilket sedan 2020 inte längre ligger under socialförvaltningen. Men hon jobbar kvar i samma byggnad med de andra socialsekreterarna. På så sätt sopar chefen under mattan att hon varit kollega med personen ifråga sedan 2017. I en annan ljudinspelning säger hon att handläggaren har två års erfarenhet, när hon i själva verket bara hade ett.

Den omständighet att pappa spelade in socialsekreterarna och ifrågasatte deras myndighetsutövning kan också ha varit en bidragande faktor till hur han behandlades.

Chefsstyre utan ansvar

Hässleholms socialförvaltning hade som Frilagt tidigare rapporterat näst högst personalomsättning i Skåne 2019-2023. Flera tidigare anställda har tipsat oss om att det är en toppstyrd myndighet där oerfarna handläggare arbetar under i många fall olämpliga chefer. Frilagt har också tidigare belyst hur chefer tillrättalägger information för att driva igenom förslag mot bättre vetande personals vilja eller för att ge en förskönad bild av verksamheten.

Tina Natour svarar bara Frilagt på mejl och lägger sig vinn om att förklara sig så lite som möjligt för lekmän. Hon föredrar att hänvisa till lagar, myndighetsrekommendationer och styrdokument. Nedan följer ett urval frågor och svar från våra kontakter med henne.

Vad var din tanke med att säga till pappa att det inte jobbar någon med det namnet på socialförvaltningen?

– Det jobbar ingen med det namnet på socialförvaltningen.

(Hon jobbar på socialkontoret, dock för arbetsmarknadsförvaltningen, reds. anm.)

I ljudinspelning sa du att handläggaren hade två års erfarenhet. Hur kan det komma sig? I tingsrätten sa hon ett års.

– Det stämmer att handläggare vid ärendets inledande hade ett års erfarenhet.

(Mer än så hade hon inte heller vid inspelningen, reds. anm.)

Er kollega som är nära vän till mamma, är socialsekreterare. Hur har det påverkat? Hur gör ni för att jäv, vänskaps/släktband inte ska påverka er hantering av ärendet?

Om det finns omständigheter som kan innebära jäv eller risk för bristande opartiskhet hanteras detta enligt gällande regler och gällande rutiner. Vi kommenterar inte om sådana omständigheter förekommit i ett enskilt ärende.

(Enligt socialförvaltningens jävspolicy är ”klara fall av jäv” om man är ”vän eller ovän med någon som är part eller intressent” eller är ”engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning”. I gråzoner skall ”försiktighetsprincip tillämpas”, reds. anm.)

Hur arbetar ni för att säkerställa rättssäkerhet och opartiskhet i ert arbete, som vid riskbedömningar? Finns en metod eller är det bara ”samlad bedömning”?

– Alla utredningar gällande barn utgår från Socialstyrelsens modell BBiC (Barnets behov i centrum). Socialsekreterare utreder genom att inhämta samtliga parters röster och bild av sin situation och stor vikt läggs vid barnets röst.

Det framstår godtyckligt varför en av berättelserna ifrågasätts, men inte den andra. Varför framgår inte kriterier eller resonemang? Hur undviker man cirkelresonemang?

– Kan inte kommentera i enskilda ärenden.

Finns det en risk att man låser sig vid en berättelse/teori och att den sedan styr hur nya uppgifter tas emot? (Det är inte minst vi journalister vaksamma mot.) Hur förhindrar man det?

– Socialtjänstens arbetssätt syftar till att motverka att bedömningar låser sig vid enskild uppgift eller teori. Bedömningar görs fortlöpande under utredningen och bygger på en samlad analys av det material som inhämtats. Ärendet följs också upp genom arbetsledning och handledning.

Hur kommer det sig att de bekräftade uppgifterna om våld från mammas sida såväl som pappas släktingars uppgifter bortses från eller t.o.m. ses som bevis på manipulation från pappa emedan mammas uppgifter klassas som trovärdiga oavsett?

– Kan inte kommentera i enskilda ärenden.

Pappa uttrycker ånger, medger att han inte gjort rätt som spelat in och spelat upp, hur kan då socialen hävda att han inte samarbetar eller landa i formuleringar som t.ex. att ”inget tyder på att han tar ansvar för våldet”?

– Kan inte kommentera i enskilda ärenden.

Socialtjänsten har genom sina åtgärder skapat en situation där det blir väldigt svårt för pappa att få vårdnaden sedan man skadat hans relation med barnen och yttrat sig om skyddade personuppgifter till Skatteverket. Tar ni hänsyn till sådana skador mot barn och föräldrar när ni gör bedömning och tar beslut om åtgärd?

– Kan inte kommentera i enskilda ärenden.

Hur kan det vara befogat med skyddade personuppgifter när våldet beror på konflikt mellan föräldrarna som en följd av deras samboende?

– Kan inte kommentera i enskilda ärenden. Skyddade personuppgifter beslutas och hanteras av Skatteverket.

(Skatteverket beviljar regelmässigt skyddade personuppgifter när socialtjänsten yttrar sig, reds. anm.)

Backas till fullo av socialchefen

Sus Lantz, socialchef i kommunen, har fått frågorna och har inga invändningar mot hur Tina Natour svarar.

– Du har fått svar på frågor, och har du ytterligare frågor får du ställa dem till Tina skriftligt, säger hon.

Jonathan Önell