INSÄNDARE. Visst är det märkligt när en nätbloggare som vill framstå som en orädd försvarare av det fria ordet – journalistikens rättfärdiga riddare – plötsligt börjar radera inlägg när den egna verksamheten möter kritik och att man då väljer att stänga kommentarsfältet på sociala media.

Tydligen får man som förtroendevald inte göra ett sakligt inlägg för att belysa kommunens agerande i ett specifikt ärende – man har faktiskt inte ens rätt att framföra en åsikt…

Nätbloggaren hade i vanlig ordning gjort ett väldigt ensidig, vinklat och tendentiös inlägg och valde att undanhålla fakta – allt enligt devisen låt aldrig fakta förstöra en bra story.

Samma nätbloggare som med jämna mellanrum håller högtidstal om öppenhet, transparens och journalistiska ideal (sic) har tidigare påstått saker om mig som varit direkt felaktiga. När jag begärde ett genmäle blev svaret tystnad. När jag begärde en rättelse blev svaret… ännu mer tystnad.

Än mer anmärkningsvärt är att den som gärna kritiserar etablerade medier för bristande öppenhet nu själv stänger dörren för offentlig debatt. Ingen anser att hot, hat eller förtal på nätet ska tillåtas, men att avskaffa möjligheten till kommentarer är inte moderering – det är att tysta samtalet. Den som kräver transparens av andra måste också tåla granskning av sig själv. Annars handlar det inte om principer, utan om att tysta de som har en annan åsikt.

Den som kräver öppenhet av andra måste också tåla den själv. Den som gör anspråk på journalistisk trovärdighet måste acceptera genmälen, korrigeringar och offentlig granskning – även när det skaver.

Jag har största respekt för att alla ska få framföra sina åsikter och jag är den förste att försvara åsikts- och yttrandefriheten. Däremot är det besvärande om någon som åberopar och hävdar att man lever efter journalistiska principer inte kan förhålla sig neutralt och opartiskt.

Nätbloggaren vill gärna kalla sig journalist, men i praktiken har man bara blivit ett forum för charlataner, patologiska kverulanter och rättshaverister. Det som nätbloggaren kallade journalistik har nu övergått i aktivism.

Nätbloggaren har länge gjort anspråk på att vara en försvarare av det fria ordet. Men när den egna verksamheten möter kritik stängs kommentarsfältet i sociala media. Det är svårt att se beslutet som något annat än ett erkännande av att den öppna debatten bara är välkommen så länge den inte blir obekväm.

Det verkligt anmärkningsvärda är dubbelmoralen. Samma nätbloggare som gärna anklagar etablissemanget och medier för att vara odemokratiskt och strypa debatten gör nu exakt detsamma när kritiken riktas mot den egna publiceringen.

Att stänga kommentarsfältet i en saklig diskussion är inte ett försvar för det fria ordet – det är att lägga en blöt filt över det demokratiska samtalet. Man kan inte kräva öppenhet av andra och samtidigt själv stänga den när den blir obekväm. Det är inte journalistikens principer som följs här. Det är enbart dubbelmoral – journalistik som har övergått i aktivism.

Urban Widmark (M)
Ordförande i Tekniska nämnden
Hässleholms kommun

Urban Widmark vill överrösta obekväma frågor med sina grundlösa anklagelser

SVAR. Urban Widmark håller sig inte till sanningen när han påstår att han inte fått framföra sin åsikt på Frilagts Facebooksidas kommentarsfält. Hans många kommentarer som skrevs innan kommentarsfältet stängdes kan fortfarande läsas. Han är inte heller ärlig när han påstår att artikeln han syftar på, Kommunens passivitet riskerar Kollingedammarna, publicerad i Frilagt den 29 juni, innehöll felaktigheter och att ansvariga inte fått komma till tals. Våra uppgifter är väl underbyggda med all fakta som gått att få fram från bland andra kommunen, länsstyrelsen och lagtext. Urban Widmark intervjuades och fick ge sin syn på saken. Att chefen för länsstyrelsens vattenenhet hade en annan uppfattning än Widmark betyder inte att Frilagt undanhåller fakta. Om det finns ytterligare information som kommunen valt att undanhålla ligger felet inte hos Frilagt.

Urban Widmarks påstående att kommunen flera gånger haft kontakt med länsstyrelsen i frågan motbevisas av tre skriftliga besked från tekniska förvaltningen och inspelning av intervju med länsstyrelsens vattendirektör. Det hade, åtminstone när artikeln publicerades, bara varit ett telefonsamtal. Däremot kontaktade Urban Widmark länsstyrelsen efter Frilagts publicering. Då fick han inte tag i vattendirektören, som hunnit gå i pension. Istället hade han en skriftväxling med en annan tjänsteperson där han kallade tidningen för “nätaktivisten Frilagt”. Tjänstepersonen svarade allmänt, men öppnade för att Widmark kunde ha rätt, dock måste saken utredas.

I diskussionen på Frilagts Facebooksida den 3-5 juli om den nämnda artikeln fick Urban Widmark förklara sin syn på kommunens agerande i ärendet och framföra sina åsikter i flera kommentarer, trots att de var oförskämda och osakliga. Där visade han att han inte förstått de demokratiska spelreglerna i förhållande till media när han dömde ut Frilagt och hävdade att tidningen enbart är en opinionsbildande blogg som ägnar sig åt aktivism, inte journalistik. Jag förklarade att Frilagt per definition är en journalistisk tidning med utgivningsbevis, ansvarig utgivare, anslutning till det pressetiska systemet och skydd av grundlagen. Att Urban Widmark inte erkänner eller begriper detta är allvarligt med tanke på de politiska förtroendeuppdrag han har i kommunen.

Dessvärre tog han inte till sig informationen utan upprepade samma felaktiga påståenden utan större variation, något jag då också måste besvara upprepade gånger. Till slut valde jag att sätta punkt och meddelade att ytterligare inlägg skulle raderas. Självklart har en administratör rätt att både stänga kommentarsfält och ta bort enskilda inlägg. Dessutom är jag som ansvarig utgivare skyldig att sätta gränser för vad som får skrivas på Frilagts Facebooksida. Den här diskussionen hade för länge sedan lämnat det som kan kallas en saklig debatt.

Flera läsare har reagerat starkt på Urban Widmarks påhopp på Frilagt. Men han kunde tydligen inte acceptera att han inte fick sista ordet. Han skrev ytterligare en kommentar, som alltså raderades. Där anklagade han oss för att bara tillåta inlägg som tycker som “nätbloggaren Frilagt” och menade att det säger allt om Frilagts syn på yttrande- och åsiktsfrihet, som om han inte redan fått framföra sina åsikter.

Nu kom fortsättningen i hans insändare som bara innehåller mer av samma smutskastning. Vi hade kunnat låta bli att publicera den eftersom den innehåller uppenbara osanningar och dessutom kränkande tillmälen mot både undertecknad, redaktionen och, som det får förstås, personer som vi skriver om. Men vi publicerar eftersom det är viktigt att läsarna får veta hur politiker agerar mot media, särskilt nu när ett val närmar sig.

Urban Widmark skriver att “nätbloggaren” tidigare påstått saker om honom som varit “direkt felaktiga” och att han begärt genmäle, men mötts av tystnad. Den enda gång han begärt genmäle var efter vår artikel sommaren 2024 om hur privata fastighetsägare annekterar kommunal mark med kommunens hjälp. Eftersom han inte kunde precisera något sakfel han skulle ta upp i ett genmäle, än mindre belägga “direkt felaktiga påståenden” gjorde jag bedömningen att det inte fanns skäl för ett sådant. Han tyckte helt enkelt inte om att vi skrev om saken och hade mage att ställa honom till svars i hans egenskap av ordförande i tekniska nämnden, vilket han kallade för personangrepp. Det fanns överhuvudtaget ingenting personligt i artikeln och ingen anledning till genmäle.

Givetvis kan politiker, likaväl som andra, påpeka sakfel i media, och kan de göra det tar vi genast in rättelse. Men de ska inte försöka påverka fria mediers publicistiska beslut. Sådant agerande är helt oacceptabelt. Det är inte makthavare som ska granska och godkänna journalister.

Det borde alla politiker i Hässleholms kommun vara väl medvetna om efter Justitiekanslerns kritik mot två kommunalråd för just det i samband med skandalen 2014. Jag blev då av med jobbet som journalist på Norra Skåne efter 27 år på grund av att kommunalråden tyckte att det blev för mycket granskningar. Tidningsledningen vek sig, men väljarna protesterade. I valet några månader senare tappade kommunalrådens partier stort i Hässleholms kommun: Moderaterna nära hälften av sina väljare och Centerpartiet cirka en fjärdedel. Partierna har inte återhämtat sig än.

Bland de granskningar som föregick Norra Skåne-skandalen fanns affärer för hundratals miljoner som ledde till att Urban Widmark avgick från sin kommunalrådspost 2013. Han avslöjades bland annat med att ha gått bakom ryggen på kommunfullmäktige när han skrev under hyresavtalet för trygghetsboendet Pärlan. Det innebar att kommunen skulle betala hyrorna för lägenheter som inte blev uthyrda, vilket var alla tills kommunen lät sitt bostadsbolag köpa huset och sänka hyrorna. Kommunfullmäktige beviljade inte Urban Widmark ansvarsfrihet, men det beslutet revs upp i domstol på grund av att han redan hade fått ansvarsfrihet för det år då avtalet var undertecknat. Avtalet var nämligen inte diariefört när jag hittade det mer än ett år efter undertecknandet.

Berit Önell
Ansvarig utgivare
Frilagt Hässleholm