Han lovade sin livskamrat att finnas vid hennes sida livet ut. Nu är hon dement och han får inte besöka henne på äldreboendet – om han inte skriver på Hässleholms kommuns avtal om att bara komma dit två gånger per vecka, två timmar åt gången.

Förklaringen från boendet är att han stör personalen i deras arbete. Själv är han övertygad om att det beror på att han upptäckt och påpekat brister i vården. Han är kallad till ett nytt möte om avtalet under måndagseftermiddagen.

Enligt JO får äldreomsorgen aldrig förbjuda eller begränsa besök.

Tomas, som egentligen heter något annat, sitter utanför Orangeriet på Hovdala och berättar om sin kära som vi kallar Karin. De var tillsammans i 24 år och bodde omväxlande i hennes och hans hus. Nu har han inte träffat henne på ett halvår.

– Vi var ofta på Hovdala. Hon tyckte om att vara här och sitta i solen, säger han och vänder ansiktet mot sensommarsolen.

För fem år sedan fick hon veta att hon hade Alzheimer.

– När hon hade fått diagnosen lovade jag henne att vara vid hennes sida så länge hon lever, berättar han.

I början var han och hälsade på henne på varje dag på Vittsjö sjukhem, ett privat boende där kommunen placerat henne. Han brukade komma strax före middag och stanna till kvällsmat, hjälpa till att mata henne och ha med sig frukt och bär som hon tyckte om. Ofta tittade de tillsammans på Aktuellt klockan 18 innan han åkte hem.

– Hon fick aldrig någon frukt från boendet, säger han.

Karins två söner har inte besökt sin mamma så ofta. En av dem bor i Malmötrakten.

– De har varit jätteglada att jag kunnat hälsa på varje dag, säger Tomas.

Hade synpunkter på vården

Han har också skrivit på papper som närmast anhörig. Men relationen med boendet försämrades efterhand.

– När jag har haft synpunkter på vården har det kommit hot om att flytta henne till Malmö.

Han har blivit anklagad för olika missförhållanden, bland annat att Karins tänder blivit felställda.

– De har sagt att jag gett henne för mycket mat. Men frukt varje dag är inget som ska fördärva tänderna.

– Lite godis har hon också fått, men chips fick jag inte ge henne fast hon tycker om det.

Han menar att det är personalen som missköter tandhygienen. Han har en annan förklaring till problemen med tänderna.

– De har bänt med skeden när hon inte vill ta medicinen. Tandläkaren säger att de inte kan lasta mig för det.

Efter en tid skar det sig helt med personalen, eller främst med chefen för boendet, Anne Nyström. Tomas fick besked om att han inte fick komma till boendet mer. Han kopplar samman det med att han några dagar tidigare hade kommit på personalen med bristande omsorg om Karin.

Han är orolig för henne.

– Jag vet inte ens om hon lever längre, säger han och rösten bryts.

– Det är jobbigt att jag inte får någon information om hur hon mår.

Karin har slutat prata sedan hon kom till Vittsjö.

– Det är hemskt därför också att de inte låter mig komma dit.

När han hälsat på har han ändå fått kontakt med henne.

– Jag ser i hennes ögon att hon blir glad när jag kommer.

Blev inte insläppt

Den 10 juni, efter fyra månader av tillträdesförbud, missade han ett telefonsamtal från Anne Nyström. Han hörde meddelandet på telefonsvararen om att hon ville prata med honom om att han skulle få besöka Karin igen.

– Jag köpte blommor och frukt och körde dit. Men personalen stod där och sa att de inte fick släppa in mig och chefen kom farande från andra hållet. Jag fick gå in på chefens kontor. Hon ville göra en överenskommelse innan jag fick gå in.

Det var första gången han hörde förslaget om att han bara skulle få hälsa på två gånger per vecka. Om han inte gick med på det skulle han inte få komma alls.

– Jag bara reste mig och gick, berättar han.

Han försökte prata med kommunen som hade placerat Karin på boendet. Sedan blev han kallad till ett möte på kommunens omsorgsförvaltning den 14 juli. Det visade sig att kommunen och boendet gjorde gemensam sak.

Vägrar skriva under begränsningar

Vid mötet deltog Vittsjö sjukhems verksamhetschef Anne Nyström och Derlita Mattsson, enhetschef myndighet på omsorgsförvaltningen. Även Karins gode man och två söner var kallade till mötet, men kunde inte komma.

Derlita Mattsson har skrivit minnesanteckningar med överenskommelsen, som hon tillsammans med Anne Nyström försökte få Tomas att skriva under. Där framgår att boendet kontaktat sönerna. Därefter kom beslutet att inte tillåta Tomas att besöka Karin. Skälet ska vara att personalen upplevde att hans närvaro försvårade för dem att ge Karin den omvårdnad hon behövde eftersom han vistades hos henne under större delen av tiden. Men där står också att sönerna omprövat beslutet efter samtal med Tomas där han beskrivit situationen från sitt perspektiv och uttryckt önskan att åter få träffa Karin.

Tomas tror inte att sönerna ligger bakom beslutet utan menar att det är boendets verk. Men en av sönerna har svarat honom att två dagar väl är bättre än inget alls.

Frilagt når en av sönerna som bekräftar att de från början uppskattade att Tomas kunde hälsa på deras mamma varje dag.

– Det lät fantastiskt, säger han.

Men sedan hörde boendet av sig och sa att det inte fungerade att Tomas var på besök hela dagarna. De fick bland annat höra att han låst dörren till rummet så att personalen inte kunde utföra sitt arbete.

– Jag har inte varit där själv och sett det, säger sonen.

Han har ingen aning om vad som gäller juridiskt, men trodde att ansvariga på boendet visste vad som gällde.

– Det blev hastigt och lustigt beslutat om besöksförbud.

Senare har han pratat med Tomas och fått hans version av vad som hänt.

– Det är hjärtskärande. Han har lovat mamma att han ska finnas där för henne.

– Det kändes inte bra, det var jättehårt mot honom.

Sonen tog kontakt med Vittsjö sjukhem och frågade om det gick att testa besök igen.

– Jag slängde ur mig, till exempel två dgar i veckan två timmar per gång. Det var bara ett förslag och inget som skulle vara permanent. Om det funkar kan man utöka.

Kommunen och boendet tyckte det var bra, men fortsätter att lägga ansvaret på sönerna.

– Utifrån hur detta fungerar kommer sönerna att föra en fortsatt dialog med berörda parter och vid behov ompröva beslutet, skriver Derlita Mattsson i minnesanteckningarna.

– Jag litar inte på dem ett dugg, säger Tomas som vägrar skriva under på någon begräsning.

Sådana beslut är dessutom olagliga.

Tydligt vad som gäller

– Man får inte förbjuda eller begränsa besök. Så enkelt är det, säger Jonas Duveborn, förvaltningschef på Patientnämnden Skåne.

Han betonar också att begreppet anhörig är väldigt brett.

– Det behöver inte vara att man är gift eller sambo utan det kan även vara en god granne eller liknande, säger han.

Han hänvisar till Anhörigas riksförbunds definition som säger att det är en person som har en nära relation till någon som behöver stöd och hjälp.

Det finns alltså ingen laglig möjlighet för ett boende eller en kommun att begränsa rätten för en anhörig att besöka en närstående eller begränsa den boendes möjlighet att ta emot besök.

Ingen, mer än den enskilde hyresgästen, kan säga nej till besök i en lägenhet på ett äldreboende. Varken boendets chef, kommunen, gode man eller andra anhöriga har rätt att begränsa besök. Enda skälet skulle vara ett kontaktförbud som utfärdats av åklagare.

Lidingö kommun fick kritik av JO för ett beslut om vistelseförbud för en maka till en dement man på ett vård- och omsorgsboende. Två chefer hade fattat beslutet för att de ansåg att makan störde och var ett arbetsmiljöproblem. Hon hade bland annat varit missnöjd med den vård och omsorg maken fick. Kommunens beslut innebar, enligt JO, både en begränsning i makens nyttjanderätt till sin hyreslägenhet och ett intrång i makans rätt till familjeliv enligt Europakonventionen. JO gav samma kritik i ett annat fall där en anhörig bara fått komma på besök under begränsade tider.

Skyller på kommunen

Inför Frilagt försöker Anne Nyström på fredagen lägga över ansvaret på kommunen.

– Vi har ett pågående ärende tillsammans med Hässleholms kommun och närstående, säger hon.

– Vi har inte beslutat om begränsningar. Jag vet mycket väl att vi inte får besluta om begränsningar.

Jag har läst dokumentet där det står att han inte får hälsa på och ni vill att han ska skriva under på att han bara ska komma två gånger per vecka.

– Derlita Mattsson på Hässleholms kommun äger ärendet.

Anne Nyström hävdar att boendet inte hindrat Tomas att komma in och att det inte är något krav att skriva under.

– Vi är en part. Vi driver inte det här ärendet på något sätt.

Om han kommer idag, stoppar ni honom då?

– Jag kan inte diskutera pågående ärende, säger Anne Nyström och hänvisar åter till kommunen.

Tomas gör ett nytt försök att besöka Vittsjö sjukhem på fredagseftermiddagen. Han berättar att han inte fick gå in själv, men erbjöds ett tidsbegränsat besök, övervakat av Anne Nyström. Det tackade han nej till.

Frilagt lämnar ett telefonmeddelande till Derlita Mattsson som svarar per mejl och hänvisar tillbaka till Vittsjö sjukhem.

– Eftersom frågorna rör verkställigheten är det boendet som är bäst lämpat att ge svar på dessa, skriver hon.

”Får sätta mig in i det”

Joachim Fors (S), ordförande i omsorgsnämnden, förklarar att nämnden inte haft något ärende uppe om besöksförbud eller -begränsningar.

– Jag hade inte full koll på detta så jag har kollat vad som gäller. Vi har ingen laglig rätt att begränsa anhörigas besök på äldreboenden. Om man blir nekad kan det bero på att den anhöriga inte vill ha besök eller att det finns ett kontaktförbud,säger han.

Vad säger du om att era tjänstemän författar sådana här avtal?

– Jag förväntar mig att man följer det som gäller.

Vad ska du göra åt att de inte gör det då?

– Det vet jag inte att de gör, du får prata med dem om det.

Ni i nämnden är väl ytterst ansvariga?

– Ja, men ansvariga enhetschefer ska göra de bedömningar de behöver, inom lagens räckvidd.

Är det inte problematiskt när tjänstemän går utanför lagarna?

– Jag vet inte vad det finns för anledning till det. Jag får sätta mig in i det.

Hänvisar tillbaka till boendet

Derlita Mattsson ringer sedan upp tillsammans med sin chef Sara Fast.

– Vi beslutar inte om begränsningar. Men om vi får information av närstående som berättar att de inte får komma till ett boende så undersöker vi saken och bokar in ett möte, säger Derlita Mattsson.

Det gäller oavsett om boendet är kommunalt eller privat.

– Det finns ingen laglig rätt för oss att begränsa. Man får komma överens om vad som är bäst, men vi lägger oss inte i boendets egna rutiner.

Men det du har skrivit i dokumentet är ju en begränsning, hur kan du försvara det?

– Det är en överenskommelse, jag lyssnar på övriga parter.

Den anhörige är inte med på detta och får väl inte komma dit om han inte går med på överenskommelsen?

– Boendet har inte begränsat utan det är övriga anhöriga.

”Försöker hitta en kompromiss”

Men de har inte heller något rätt att porta andra anhöriga.

– Det är väl en konflikt mellan anhöriga. En del kan tycka att man är mer anhörig om man har blodsband, säger Sara Fast.

– Rent generellt är det upp till dem att komma överens om hur det ska se ut. Om inte den enskilde kan uttala sig.

Det är inte heller enligt lagen, och hon har inte uttalat att hon inte vill ha besök. Vad är er roll här?

– Att se till att den som vill besöka får möjligheten. Kommunen kan inte begränsa om så en person vill besöka varje dag, säger Sara Fast.

Men det är väl just det ni gör? Ni skriver att det stört personalen att han varit där för ofta?

– Det kan boendet ta ställning till, säger Derlita Mattsson.

Det kan de ju inte enligt lagen.

– Man kan behöva trygga besöken, säger Sara Fast.

Inte genom att begränsa, det blir en inskräkning i deras rättigheter?

– Vi försöker hitta lösningar. Han är inte nekad att besöka.

Jo, han har inte fått komma dit på ett halvår. Familjen säger att det är boendet som beslutat. Boendet säger att det inte är de som bestämmer utan kommunen håller i ärendet?

– Nej, inte så. Boendet har egna rutiner, vi kan inte gå in och styra. Vi tittar på om den person som vi placerat fått stödet och hjälpen den behöver, säger Derlita Mattsson.

– Det tillhör verkställigheten, säger Sara Fast.

Vaddå verkställigheten, det är ju olagligt?

– Jag kan inte bakgrunden, men vi går väldigt mycket in i det enskilda ärendet.

Meningen är att ni ska svara mer generellt. Både ni och boendet går in och bestämmer hur mycket besök det får vara. Ingenting tyder på att den enskilde inte vill. JO är väldigt tydlig. Borde ni inte hellre markera det än att hjälpa dem att hindra besök?

– Det är svårt att gå in på det här. Kan väl finnas vissa skäl, till exempel om personalen förhindras utföra omvårdnad, säger Sara Fast.

Om boendet olagligen vill inskränka besök, vad har kommunen för ansvar?

– Vi har ansvar för ett gott samarbete mellan boende och anhöriga, säger Sara.

– Vi undersöker saken och försöker hitta en kompromiss, säger Derlita Mattsson.

Kan ni inte försöka hitta en kompromiss som är laglig i så fall?

– Absolut, den dialogen bör vi ha med boendet, säger Sara Fast.

Berit Önell