Månadsarvoderade politiker är en styggelse

INSÄNDARE. För en tid sedan uttalade sig kommunalrådet Lena Wallentheim (S) i en av våra lokaltidningar. Hennes uttalande lät citat:
”Hos våra tre partier finns inga månadsarvorderade, förutom jag som ändå har lön som kommunalråd”. Slut på citat
Kommunalrådet Wallentheim uppbär såvitt kan förstås i sin roll som politiker inte lön som resultat av något slags anställningsförhållande.
Vid senaste lokalvalet fick socialdemokratiska ”partiet” ett antal röster. Hur sen partiet agerade för att Wallentheim skulle hamna i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) som ”välarvoderat” kommunalråd får partiet själv redogöra för.
Arvoden i politiska sammanhang utgör i grunden ersättning för kostnader som exempelvis förlorad arbetsinkomst. Detta i samband med att politiker fullgör sina politiska uppdrag. Se kommunallagen!
Wallentheims uttalade och hennes okunskap stärker många av oss i vår uppfattning om att heltidsarvoderade politiker är en styggelse. Politiker bör vara timarvoderade. Lämnar vederbörande sin nödvändiga civila sysselsättning och ”stämplar in” för att fullgöra ett politiskt uppdrag ska ersättning således utgå för den tidsåtgång uppdraget förorsakat. Timersättningen kan baseras på den genomsnittliga inkomsten för löntagare i kommunen.
Att som vi nu ser unga, alltför unga, välja politikerrollen för att göra karriär på skattebetalarnas bekostnad får ses som ett nederlag för demokratin.
Vi ser också politikerrollen gå i arv och ser i dagens Sverige en politikeradel växa fram. Med namnet Wallentheim och för att nämna ett annat mera känt namn Bodström, exemplifieras detta.
Vad politikernas totala brist på anknytning till gräsrotssamhället har lett fram till konfronteras vi nu dagligen med i media.
Vår representativa demokrati fungerar uppenbarligen inte i en situation där vi upplever och länge har upplevt sjunkande medlemsantal i våra partier och därmed brist på hängivna kompetenta partimedarbetare. Dessa med ambitionen att axla kommande politiska uppdrag i olika politiska församlingar. Nu ser vi allt oftare stolar gapa tomma i exempelvis kommunfullmäktigeförsamlingar över hela landet.
Att våra politiska partier skulle orka med en mera omfattande nyrekrytering av medlemmar och därmed en vitalisering av partiarbetet förefaller inte troligt.
Närmare studier av den direktdemokrati som råder i Schweiz med ett starkt inslag av folkomröstningar rekommenderas.
Framför allt behövs en omfattande debatt kring dessa grundläggande frågor. Det politiskt korrekta statliga SVT utgör dock härvidlag något av en bromskloss.
Till sist med tanke på vår nuvarande regering tycks Thomas Paines ord vara högst aktuella:
”Även i sin bästa form är en regering ett nödvändigt ont; i sin värsta form är den ett olidligt ont”.


Ronny Larsson i Kvistalånga

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com