Drygt 200 flodpärlmusslor till räddades på tisdagen från att kvävas under Hovdalaåns tjocka sedimentlager och flyttades uppströms den tömda Hammarmölledamm. Flera hundra till skulle behöva flyttas, men tiden börjar rinna ut. På sikt är frågan hur lång tid det tar innan bottnarna nedströms återhämtar sig och om musslorna alls kan flyttas tillbaka.

– Det är jättefina miljöer uppströms.

– Det lutar kanske åt att de får stanna där, säger John Fidler, konsult på Naturcentrum AB som leder räddningsarbetet.

Hunden som blev sjuk efter att ha druckit av vattnet i ån var på onsdagen betydligt piggare.

Efter en dom i mark- och miljödomstolen måste Hammarmölledamm rivas. Därför har dammen under cirka två veckor med hjälp av hävertar långsamt tömts. Men stora mängder sediment från dammens botten har sköljts ned i ån och på stora ytor lagt sig i mer än halvmetertjocka lager över de fridlysta musslorna. Den gångna helgen gjorde Naturcentrum därför i samarbete med länsstyrelsen en räddningsinsats då cirka 100 musslor för hand grävdes upp och i nätburar flyttades till områden uppströms den forna dammen.

Under tisdagen kontrollerades Hovdalaån på nytt och arbetet med att flytta de hotade musslorna fortsatte.

– De har det bra så länge, säger John Fidler på onsdagen.

Han funderar nu på vilka åtgärder som ska vidtas framåt, både på kort och lång sikt. Självklart ska fler musslor flyttas.

– Vi måste flytta dem i det akuta läget för att de ska överleva, säger han.

Det behövs också en efterkontroll på det område som musslor flyttats ifrån.

– Vi ska se om vi missat några. Sedan får vi också hålla koll på övriga musslor nedströms.

Högsta prioritet för John Fidler är nu att samordna en ny insats tillsammans med personal från flera avdelningar på länsstyrelsen, bland andra ansvariga för naturreservatet som bland annat ska skydda just flodpärlmusslan.

– Det är rätt många som behövs.

Han kan inte anlita frivilliga eftersom arbetet måste ske på rätt sätt så att musslorna inte skadas.

– Det är en utmaning att hitta personalresurser som vet vad de gör.

– Men det är angeläget för många att musslorna mår bra och trivs i ån, säger han.

Senast imorgon hoppas han ha en plan klar för en ny flyttoperation som då tidigast kan ske på fredag.

Han hoppas på svalt väder och regn.

– Problemet är att det är så låga flöden. Om det hade varit mer normala flöden hade sedimentet rört sig vidare. Det är olyckliga omständigheter, säger han.

John Fidler är lite osäker på hur många flodpärlmusslor det fasktiskt finns i Hovdalaån.

– Men det är i alla fall flera hundratal till. Det är också möjligt att vi ser fler musslor nu än vid tidigare inventeringar eftersom de kommer upp och flyttar runt på grund av sedimentet.

Länsstyrelsen beviljade akut dispens för att musslorna skulle kunna flyttas, annars är det inte tillåtet. Den gäller året ut, men John Fidler tror den måste förlängas.

– Det är inte säkert att vi kan sätta tillbaka musslorna inom den tiden. Vi måste försöka vara så proaktiva som möjligt.

– Sedan handlar det om beståndets framtid, hur vi ska säkra det. Det är jättefina miljöer för dem uppströms. Det finns få sådana vattenmiljöer i Skåne.

Tanken är att Hovdalaån nedströms Hammarmölledamm ska bli en bra miljö för musslorna igen.

– Det är svårt att förutse hur länge sedimentet ska ligga här. Vi funderar på någon annan åtgärd för att mildra effekten.

Men John Fidler är alltså inne på att det kan vara bättre att låta musslorna stanna uppströms. Han ser inga nackdelar med den miljön och det kommer inte att bli för trångt.

– Nej, de kan stå i väldigt täta bestånd. Det blir ingen platsbrist.

I vilket fall är det inte aktuellt att flytta tillbaka några musslor innan dammanläggningen är riven, vilket kommer att ske i augusti-september. John Fidler tror dock inte att det arbetet kommer att få mer sediment att hamna i ån.

Marie Eriksson, vattenhandläggare och musselexpert på länsstyrelsen, tror inte att alla flodpärlmusslorna i Hovdalaån kan räddas.

– Om du menar 100 procent så tror jag inte det, säger hon.

Hon förklarar att det inte är lätt att gräva upp musslorna.

– Det går inte att se med vattenkikare, så man får gå och känna i sedimenten.

Trots att regn nu är på väg konstaterar hon att det varit varmt ett par dagar och kan bli ännu lägre flöden.

– Det kan bli syrebrist. Vi vet ju inte hur regnen kommer att bli.

Kunde man gjort något annorlunda?

– Jag vet inte. Det stora problemet är att det blev så låga flöden. Det är nu som i slutet på sommaren. Men jag kan inte uttala mig om det.

– Det är tråkigt att det blev så. Men jag tycker ändå att åtgärden att återställa dammen och få tillbaka det naturliga vattenfallet är bra långsiktigt. Det kommer att bli ett bättre flöde som gynnar musslorna, säger hon.

Hunden som blev sjuk efter att ha druckit i Hovdalaån mådde på onsdagen mycket bättre. Ägaren berättar att levervärdet nu är normalt, diarréerna innehåller inte längre blod och aptiten har kommit tillbaka.

– Hon har dessutom börjat yla emellanåt, vilket veterinären såg som ett friskhetstecken. Så kanske, kanske kan hon få komma hem imorgon.

Ägaren tyckte det var tråkigt med kommentaren i Frilagt från Hibabs vd Kent Johannesson om att hålla hunden kopplad.

– De flesta hundar är kopplade, i olika långa koppel, och så väluppfostrade så de inte går i utan ett varsågod, inklusive min hund.

– Men hur ska ägaren veta att det inte är bad- eller drickbart vatten om det inte finns någon information om detta?

– Även om ån var grumlig så tror man ju att de tagit prover och att allt är ok eftersom ingen annan information gått ut.

Hon vill minnas att platsen vid den andra bron från slottet räknat varit ett badställe sedan hon skaffade sin första hund för 17 år sedan.

– Ån har alltid varit kristallklar. Dessutom finns det hundar som brukar gå ner där och bada, men som nu vägrar.

– Jag har aldrig hört talas om att någon hund skulle ha blivit sjuk av att dricka ur ån.

Berit Önell