Två miljöbrott som åtalanmälts av miljökontoret i Hässleholm har lett till påföljder. Olle Dahls såg i Bjärnum får betala företagsbot med 30 000 kronor för att bland annat ha förvarat tryckimpregneringsmedel utomhus och direkt på marken cirka 15 meter från en dagvattenbrunn.
Två Tyringebor får strafföreläggande med 40 dagsböter, totalt 10 000 kronor var, för att ha eldat miljöfarligt avfall. Askan innehöll bland annat dioxiner och tungmetaller.
Miljöinspektör Daniel Rasmusson är glad över åklagarnas beslut.
– Det är en kvittens på att vi gjort ett gott arbete i de här ärendena. Bevisen har varit tillräckligt starka och polis och åklagare instämmer i vår bedömning, säger han.
Han ser allvarligt på båda ärendena.
– Som jag förstod det eldade männen i Tyringe efter att ha röjt i fastigheten inför försäljning. De hade samlat en mängd avfall av olika slag. Avfallet innehöll gifter och dessutom bildades ytterligare ämnen av elden. Just att det fanns dioxiner var väldigt allvarligt, förklarar han.
Han betonar att det enda som är tillåtet att elda är torrt trädgårdsavfall – och bara om det inte kan orsaka olägenheter.
– Allt annat avfall är förbjudet att elda. Det ska lämnas till godkänd mottagare, vilket i det flesta fall är gratis, säger Daniel Rasmusson.
Inspektörerna åkte ut till fastigheten utanför Tyringe i maj 2015 efter en anmälan om pågående eldning. När de kom fram såg de hur det brann i högar med byggavfall, plaster, färgburkar, impregnerat virke, gamla bildäck med mera.
Analyser visade sedan att askan bland annat innehöll dioxin, antimon, kadmium, krom, koppar, bly och zink. Halten av bly var cirka 70 gånger högre än i icke förorenad eldningsaska, antimon 60 gånger högre och dioxiner 30 gånger högre.
När miljökontoret kom på oanmält besök till Olle Dahls såg i april 2015 bedömde miljöinspektörerna att det fanns risk för en betydande föroreningsskada eller allvarlig miljöskada.
Cirka 1 000 liter förbrukat tryckimpregneringsmedel som innehöll arsenik, krom och koppar förvarades på otillåtet sätt. Likadant var det med flera stora oljefat, tunnor med oljehaltig vätska och batterier. Kemikalierna var inte invallade, hade inte påkörningsskydd, en del förvarades inte under tak och vissa var inte korrekt märkta. Detta ledde till föreläggande om åtgärder förenat med viten på drygt 300 000 kronor.
– Där impregneringsmedlet förvarades var det dessutom lutning så att eventuellt läckage, haveri eller sabotage kunde fått till följd att medlet runnit ut i dagvattnet och vidare ut i ett vattendrag, säger Daniel Rasmusson.
Det intressanta i detta fall är också att det visar att det inte behöver ha skett något läckage för att någon ska kunna fällas för miljöbrott.
– Vi gjorde bedömningen att det handlade om miljöfarlig kemikaliehantering oavsett och åklagaren menar också att det är tillräckligt, säger Rasmusson.
Han tycker att det är positivt även för att brister i kemikaliehantering är relativt vanligt.
– Därför är det viktigt att markera att det är olagligt. Många incidenter som hade kunnat undvikas inträffar på grund av bristfällig hantering och förvaring. Om det finns en invallning samlas kemikalierna där vid ett läckage. När föroreningarna kommer ut i mark eller vatten blir konsekvenserna genast mycket större, säger han.
Berit Önell
