Ängen är full av okända djur

Med van hand svingar Pål Axel Olsson sin fångsthåv genom vegetationen på Vinslövs blomsteräng.

Göingebygdens biologiska förening inbjöd på onsdagskvällen till visning av naturreservatet Vinslövs blomsteräng. Här finns en del av de många växt- och djurarter som enligt Naturvårdsverket hotas av utrotning.

Guide för dagen var Pål Axel Olsson, till vardags professor i växtekologi, vid Lunds universitet. På sin fritid roar han sig bland annat med att leda föreningens småkrypsgrupp.

Arne Gustavsson från Göingebygdens biologiska förening och naturfotografen Karlo Pesjak studerar med stort intresse alla småkryp som Pål Axel Olsson fångat i sin håv.

Vinslövs blomsteräng ser inte mycket ut för världen. Inte ens en skylt vittnar om dess existens. Området är inte stort, gissningsvis ungefär som två fotbollsplaner. För den oinvigde framstår det som övergiven och misskött jordbruksmark, där tall är på väg att etablera sig.

Det är lätt att bli lurad av ängens anspråkslösa yttre. I själva verket är denna plats en guldgruva för den naturintresserade. Pål Axel Olsson sveper med van hand sin insektshåv genom det höga gräset. Efter någon minut avslöjar han vad han fångat och vi får ett smakprov på vad som döljer sig i vegetationen. Här finns småkryp av alla de slag. De lever i ett komplicerat samspel med varandra. Mycket går ut på att äta eller ätas. Det är gott om rovgiriga spindlar, på jakt efter byten att fånga och förgifta. Här finns den olivgröna guldbaggen, purpurbärfisen, lysmasken och mätarlarven. Bara för att nämna några.

En del arter som trivs på Vinslövs blomsteräng är rödlistade, exempelvis stortapetserarbiet, som i sin tur är beroende av en ört, den lika sällsynta väddklinten, för sin överlevnad.

Hedblomster är en fridlyst art som finns på Vinslövs blomsteräng.

Även för den som föredrar annat än småkryp finns det mycket att studera. Bland blomstren exempelvis den köttätande sydbläddran och det fridlysta hedblomstret.

Plötsligt, mitt under visningen, kommer en häger flygande i närheten av Vinne å som rinner genom reservatet. Gräsand, forsärla och rörhöna har också sökt sig hit för att häcka, trots att våtmarken anlades så sent som våren 2016.

– Här, på liten yta finns det en stor koncentration av organismer. Med små pengar kan man skapa och bevara miljöer, vilket ökar möjligheten att slå vakt om den biologiska mångfalden, säger Pål Axel Olsson.

Thomas Johnsson från Göingebygdens biologiska förening understryker också hur viktigt det är att vi människor gör vad vi kan för att vårda naturen, värna växt- och djurliv.

Insekter och andra småkryp trivs på blomsterängen och på Arne Gustavssons hand.

– Den biologiska mångfalden naggas ständigt i kanten, både lokalt och globalt, säger han. Enligt Naturvårdsverket riskerar tio procent av alla växt- och djurarter att försvinna. Det måste vi sätta stopp för.

Utifrån svensk horisont är Skåne särskilt utsatt. Thomas Johnsson exemplifierar genom att påtala att antalet häckande fåglar vid Finjasjön halverats sedan 1970-talet. Från 2003 och fram till idag har antalet häckande backsvalor i Hässleholms kommun minskat med två tredjedelar. Det är inte heller så att Sverige skulle vara ”bäst i klassen” när det gäller att slå vakt om den stora mångfalden av värdefulla biotoper.

Den köttätande sydbläddran flyter i våtmarken.

– Vi ligger bara på artonde eller nittonde plats i Europa, när det gäller att skydda sådana områden, säger Thomas Johnsson.

Vinslövs blomsteräng är ett kommunalt naturreservat. Till skillnad från det mera kända Åraslövs mosse som också är beläget i Vinslövstrakten. Mossen har staten tagit initiativ till att skydda, inte minst för de vackra orkidéernas skull.

Bland de intresserade åhörarna under visningen på Vinslövs blomsteräng återfanns miljönämndens mycket naturintresserade ordförande, Christer Jönsson (M) och naturfotografen Karlo Pesjak. Småkrypsgruppen träffas igen om fjorton dagar. Det finns så mycket mer kvar att utforska.

Text och foto: Urban Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com