Hässleholms kommun har slarvat bort 97 konstverk som lånats ut av Region Skåne. De flesta av verken deponerades utan ersättning till kommunen när de lämnades kvar på vårdboenden som gick över från landstinget till kommunen i samband med den så kallade ädelreformen i mitten på 1990-talet.
Efter tre års inventering står det klart att totalt 1 091 konstverk som de skånska kommunerna lånat av Region Skåne försvunnit. Hässleholm har gjort av med näst flest, bara Kristianstad är värre med 181 försvunna verk. Kommunerna har nu tvingats betala ersättning för den förlorade konsten, för Hässleholms del 93 900 kronor. Många av de återlämnade verken är i dåligt skick.
Region Skånes kulturnämnd har nu beslutat att inte låna ut mer konst till kommunerna.
Konstverken som försvunnit i de skånska kommunerna har värderats till nära 700 000 kronor.
– Revisorerna har under många år ständigt frågat: ”Har ni koll på konsten?” Det har vi ju inte haft och det var därför vi gjorde inventeringen, berättar Mats Hallberg, biträdande kulturchef i Region Skåne.
Hässleholms kommun lånade 353 konstverk med depositionsavtal för placering inom främst handikappomsorg och särskoleverksamhet. 97 av dem är spårlöst försvunna. Sju av de återfunna verken får stanna i kommunen eftersom de anses byggnadsanknutna. De finns på Lyckåsa i Bjärnum och Klockareverkstaden. Övriga 249 har lämnats tillbaka till Region Skåne.
Varför har tavlorna försvunnit?
– Ingen aning. Men det här har ju hänt under många år, det är en lång historia, säger kommunjurist Magnus Gjerstad.
Han kan inte utesluta att stölder skett, men kommunen har inte gjort någon polisanmälan.
Han ser ärendet som unikt.
– Jag har inte varit med om något liknande innan, säger han.
Kommunerna i Skåne har lånat 3 374 konstverk från Region Skåne med depositionsavtal. 1 718 av dem har returnerats till regionen. Därutöver har cirka 400 verk utan avtal skickats tillbaka. Cirka 500 av de saknade verken återfanns inom Region Skånes verksamheter.
1 091 verk saknas, av dem är 803 värderade och kommunerna har betalat ersättning för dem. Cirka 90 procent av de återlämnade tavlorna är i behov av åtgärder som renovering eller ramning. Fem procent har sådana skador att de inte går att renovera.
– I vissa fall har det funnits avtal som stipulerat ersättning om tavlorna försvann, i andra inte. Det har inte varit någon enkel matematik, säger Mats Hallberg.
Enligt de två avtalen mellan Hässleholms kommun och dåvarande Landstinget i Kristianstads län från 19950101 förband sig kommunen att på ett sakkunnigt sätt vårda den deponerade egendomen. Kommunen lovade också att ersätta alla skador på konsten, oavsett om de uppkommit till följd av oaktsamhet från kommunens sida eller olyckshändelse. Ersättningen ska beräknas efter egendomens marknadsvärde. Om skada uppkom skulle denna snarast anmälas till landstinget. I det ena avtalet förtydligas också att kommunen ska ersätta förkommen del av den deponerade egendomen.
Region Skåne äger totalt cirka 35 000 konstverk. Avsikten med samlingen är att det ska finnas konst att placera ut inom Region Skånes hälso- och sjukvård. Regionens kulturnämnd har nu beslutat att konst även i fortsättningen ska erbjudas alla verksamheter inom Region Skåne och dessutom alla privata vårdgivare som har vårdavtal med regionen.
Kommunerna kommer däremot inte att få låna fler tavlor. Inventeringen har visat på stora brister i hanteringen av konsten och även i rutiner kring uppföljning av avtalen. Men Regionfastigheters Konstservice som gjort inventeringen drar slutsatsen att den saknade konsten antingen har flyttats inom kommunerna eller gått sönder och därför ställts undan eller kastats, snarare än blivit stulen.
Det fanns inga politiska meningsskiljaktigheter inför beslutet.
– Alla var överens om att vi måste bringa ordning i konstverken, säger Mats Hallberg.
Inga polisanmälningar om stöld av tavlorna har gjorts av Region Skåne i samband med inventeringen eftersom svinnet bedömts bero på annat. Men stölder har skett.
– I Lund var det en förslagen vaktmästare som snodde tavlor och sålde dem på Blocket efter att först ha renoverat dem på kommunens bekostnad. Det är det enda fallet jag hört talas om, säger Mats Hallberg.
Han tror att det är svårt att helt undvika stölder av konst i offentlig verksamhet.
– Meningen är ju att konsten ska visas där människor är. Vi önskar förstås att den inte ska bli stulen, men vi får räkna med att det kan hända. Om vi måste låsa in konsten har vi misslyckats. Men de dyraste har vi särskild uppsikt på, säger han.
Han vill inte vara alltför kritisk mot kommunerna.
– Jag kan inte säga att det inte fungerat. Men de måste kunna svara på vart tavlorna tagit vägen, säger han.
Berit Önell