INSÄNDARE: Den vanliga ordningen i Hässleholm är återupprättad. Så tycks det. De globalistiska partierna har just gjort upp att de ska återvända till sina vanliga platser i styret, till platser som de tycker att de har en särskild och särskilt ”demokratisk” rätt till. Men de har tiden emot sig. Systemliberalernas globalistiska kupp i Hässleholm är början till slutet för deras del.
Sverige är ingen demokrati, om det var det ni trodde. Sverige är en oligarki. Det har Sverige varit sedan statskuppen 1809, då frimurare på olika håll i det dåvarande ståndsriksdagssystemet gjorde sig kvitt den laglige kungen och införde en ”konstitutionell monarki” efter engelskt mönster. Alltså en oligarki med en kung i skyltfönstret. (Ja. Jag medger detta: Man skulle också kunna hävda att kuppen 1809 var en sedan länge pågående subversion, som härrörde från mordkomplotten mot Karl XII 1718…) Mellan 1866 och 1920 roade sig det härskande nätverket med att sätta ett nummer av Aftonbladet i händerna på kungen där han satt i sitt skylfönster. De kallade sin skapelse för ”demokrati”.
Mellan 1950 och 1970 städade nätverket slutgiltigt undan det som varit basen i det gamla folkstyret, nämligen kommunerna, och med dem det sista verkliga folkliga deltagandet i styret. En halv miljon amatörpolitiker, vanligt folk, fick lämna rådstugorna och knalla hem och sätta sig till rätta i soffan framför teven. ”Titta, för tusan! Det är Sverige-Brasilien!!”.
Den sista avgörande etappen i det här förloppet var journalisterna Herbert Tingstens och Per Ahlmarks tilltag att låtsas försöka att blåsa lite liv i det lik som den svenska ”demokratin” hade blivit. Tingstens bidrag var att låtsas vara bedrövad över tillståndet i den politiska debatten, som, det var vad Tingsten hävdade, hade uppstått därför att ”ideologierna hade dött”. Folkpartisten Ahlmarks bidrag var att föreslå en ”lösning”. Nämligen dopning. Med pengar. Och så blev det. Skenpartierna i riksdagen beslutade att de skulle få en massa pengar att leka demokrati för. På det sättet uppstod den kuliss kallad demokrati som vi har dragits med i Sverige sedan dess.
De bisarra tilltagen att lägga in Sverige i FN-systemet, EU och NATO är framför allt att se som symtom på en politisk korruptionsprocess som pågått i Sverige under två hundra år.
Det Tingsten-Ahlmarkska systemet har visat sig seglivat. Det tog oss ett halvt sekel bara att fatta vad som hänt. Och vi har förstått det enbart för att vi numera har alternativ till det liberala massmediemonopol som varit den viktigaste förutsättningen för det tingsten-ahlmarkska systemet. En tiondel av svenskarna har stängt av SVT, SR, DN och Sydsvenskan. De söker nyheter och analys på annat håll. Ja, en del av det materialet är skräp, förstås. En del har finansiärer bland utländska oligarker, ja till och med bland utländska stater. Men än sen? Det tingsten-ahlmarkska systemet har drivits till sitt slut, är komprometterat och kan aldrig mer återuppstå.
Det tingsten-ahlmarkska systemets numera globalistiskt-liberala partier i Hässleholm gör nu ett försök att vrida klockan tillbaka. Till en del har de lyckats. De tar tillbaka kommunfullmäktige i Hässleholm och skickar ut SD och Hanna Nilsson i kylan. Men det är en tillfällig framgång. De här partierna kommer inte att klara den systemkris som nu pågår och som kommer att förvärras. Det kommer att uppstå enorma problem som de här partierna inte, som under det gångna halvseklet, kommer att kunna köpa sig ur med lånade pengar. Senast vid nästa val kommer de sista resterna av det tingsten-ahlmarkska systemet, dess agenter i medierna och dess skenpartier i politiken att visa sig vara förbrukade för gott.
Mats Loman
