INSÄNDARE. Jag läste en insändare från Katarina Olsson (V), och blev först varm inombords av de fina orden om demokrati och ömsesidig respekt i det offentliga samtalet. Skribenten berör hela det politiska spektrat från världspolitik generellt till lokalpolitik i Hässleholm och budskapet är tydligt: demokratin är under attack.
Sant är att världen förändras på gott och ont. Gamla ”sanningar” har ställts på sin spets av en ny generation politiker och sociala medier har degraderat medias inflytande och gjort det möjligt för gemene man/kvinna att göra sig hörd. Om vi går tillbaka till fördatorisk tid var det ytterst få som ifrågasatte det som förmedlades i tv och press och om det ändå gjordes var det med stor risk för stigmatisering. Som sverigedemokrat minns jag med avsmak alla reportage som lovsjöng invandring och eftergivenhet visavi kriminalitet med mera. Allt utan minsta ifrågasättande. Vi sverigedemokrater har sociala medier mycket att tacka för i arbetet att sprida våra idéer. Jag anser att alla reportage och alla skribenter bör ifrågasättas kritiskt oavsett avsändare och forum. Sen undrar jag också vad som definierar ”populism”? Vänsterpartiet är ju generellt positiva till olika bidragssystem och biståndsprojekt i Sverige och utomlands utan att nämna vilka som ska finansiera dessa. Partiet bejakar fortfarande en hög migration utan att beröra de konsekvenser som bevisligen är kopplade till denna. Detta är populism i mina ögon.
Om vi tittar på Vänsterpartiets trovärdighet i demokratifrågor finns en hel del att anmärka på. Partiet har sina rötter i kommunismen och strök beteckningen ur sitt partinamn först efter Berlinmurens fall. Någon bot och bättring gjordes egentligen inte i övrigt så det finns absolut anledning att anta att det finns individer i partiet som fortfarande bekänner sig till ideologin som i sin ondska inte står nazismen efter.
Medlemmar i Vänsterpartiet har vid flera tillfällen genomfört våldsamma protester och stört politiska tillställningar som meningsmotståndare arrangerat. Tramsiga markeringar såsom att inte vilja sitta bredvid meningsmotståndare eller skaka hand var också vanliga även om man insett att detta var kontraproduktivt. Det bidrog snarare till att fler fick upp ögonen för vad Vänsterpartiet står för.
Katarina Olsson efterlyser i sin insändare mer samarbete över partigränserna för att som hon skriver ”lösa problem” i kommunen. Vänsterpartiet i Hässleholm ingår i underlaget till den oheliga allians som idag styr kommunen och besväras sannolikt över den negativa uppmärksamhet som exempelvis maten i kommunal omsorg fått. Kritiken är sannerligen befogad och jag ser det snarare som en skyldighet från ett oppositionsparti att komma med åsikter och motförslag.
ANNONS
Varje parti går till val på sina egna idéer och åsikter om hur saker och ting ska skötas baserat på respektive ideologi. De partier som är i opposition är enligt mig skyldiga att uppmärksamma felaktigheter och komma med motförslag. Detta är inte att polarisera utan snarare att förvalta våra väljares förväntningar. Om vi gör avkall på våra vallöften i för hög grad och regerar ihop med partier som vi tidigare sett som svurna fiender finns verkligen anledning att se över den politiska organisationen. Då spelar det ju inte längre någon roll vilket parti man röstar på och ideologier är plötsligt överflödiga.
Susanne Lottsfeldt (SD)
Läs Katarina Olssons insändare här:
