”Hellre rik och frisk än fattig och sjuk.” Någon som är av en annan åsikt? Nej, det där påståendet är lika självklart som att bollen är rund.

Problemet är ju att alla inte har möjlighet att välja. Hur mycket vi än vill ha friheten som en kombination av ekonomisk bekymmerslöshet och god hälsa ger oss.

Livet är inte rättvist. En del av oss föds in i familjer och länder där ekonomin är god. Andra får jobba och slita för brödfödan. God eller bristande hälsa är inte heller ett fritt val.

Jo, jag vet att finns självförvållande problem. Människor som fördärvar både sin privatekonomi och sin hälsa. Men det är väl ingen som strävar efter fattigdom med flit, eller sabbar sin egen hälsa för att det är bekvämare att vara sjukskriven?

Signalerna ovanifrån, från makthavarna är dock tydliga. Att vi måste ställa större krav på sjuka och arbetslösa. Det ska svida i plånboken. Så att man tvingas upp från sofflocket och tar tag i sitt liv. För bara man tar sig i kragen och lyfter sig i håret så kommer pengarna att rassla in på bankkontot.

De där jobbskatteavdragen utgår väl från samma fördom? Att vi är så förfärligt lata i det här landet. Vilken trist, för att inte säga pessimistisk, människosyn!

Det är också en tråkig inställning till arbete. Vi jobbar bara för pengarnas skull. För egen del vill jag hellre fokusera på att mitt jobb är meningsfullt. Jag uppskattar också att jag har så många yrkesskickliga och trevliga arbetskamrater. Vi som jobbar i vården betyder så mycket för dem vi kan vara till hjälp för. Ta inte den glädjen ifrån oss!

Vad var det nu Karl-Bertil Jonsson sa i Tage Danielssons julsaga? Jo: ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.”

Frågan är då vad det är för sorts samhälle vi vill bygga tillsammans. Vi har förvisso ett gemensamt ansvar. Alla får försöka dra sitt strå till stacken. Det är inte fel att bli påmind om den saken. Men hur tungt lass vi förmår dra, hur mycket vi kan bidra med varierar. Det är väl inte orimligt att ställa störst krav på den som är både rik och frisk?

Eftersom jag jobbat så många år med äldre och sjuka så vill jag mycket bestämt hävda att en av de viktigaste aspekterna när man betygsätter ett samhälle är hur väl skola, vård och omsorg fungerar. Hur tar vi hand om svaga och utsatta grupper? Barn, gamla, sjuka och arbetssökande, ensamstående mammor och ekonomiskt utsatta. För att inte tala om människor i fattiga länder som har minimala chanser att lyfta sig ur fattigdomens grepp.

När någon för tillfället har behov av det så är det väl inte orimligt att vi ställer upp som medmänniskor och att samhället också kan bistå? Sedan kan vi diskutera vad som är rimlig hjälpinsats eller inte, beroende på vad och vem det gäller.

Urban Önell