Många träd kring Finjasjön, särskilt ekar, hassel och äppleträd, fick alla blad uppätna av frostfjärilens larver i somras. Det är inte första gången, men troligen den värsta hittills. Nu på senhösten är det full aktivitet igen när fjärilshonorna klättrar uppför stammarna och lägger sina ägg i trädkronorna. Blir det inte en kall vinter är risken stor för ett nytt angrepp nästa år och då är det inte säkert att träden överlever.

– Det har varit som värst det här året, säger Roland Månsson, skogsskadesamordnare på Skogsstyrelsen.

Trots kylan är det väldigt gott om frostfjärilar nu, både på marken och på trädstammarna. Det enda som verkar kunna stoppa dem är limband på träden så att de fastnar när de kryper upp.

De kraftigaste angreppen av frostfjäril, egentligen mindre frostfjäril, i år har skett i Skåne och andra delar av södra Sverige. Larverna börjar mumsa på trädens gröna blad redan i maj och i mitten på juni försvinner de ner i marken för att förpuppas. På hösten kläcks fjärilarna och honorna, som saknar vingar, lockar till sig de flygande hanarna.

– Egentligen är träden anpassade för sånt här. De ekar som blev angripna i våras hinner få en andra bladomgång. Men om det upprepas flera år blir det en påfrestning. Det är en stressfaktor. Sedan beror det lite på trädets allmänna kondition och andra stressfaktorer, men det finns en risk att det kan dö också, säger Roland Månsson.

– Det finns fler fjärilar som äter på bladen, men frostfjärilen är oftast den dominerande.

Är det risk att träd dör i större omfattning?

– Jag ser inte att det blir stora områden där alla träd dör. Men om de är stressade av andra faktorer kan det visst bli problem.

– Lite äldre skoglig fakta säger att det är normalt sett inga problem för ekarna. Det är främst individer med dålig vitalitet som skadas.

Men idag ser det lite annorlunda ut. Vintrarna har blivit milda.

– Det är inte så många av äggen, som läggs i trädkronorna, som klarar sig en hård vinter. Klimatförändringarna gör också att vi får fler torra och blöta perioder om vartannat och det i sig stressar ju ekarna, säger Roland Månsson.

Han är inte förvånad över att det verkar vara många drabbade träd just kring Finjasjön med tanke på översvämningarna.

– Det kan vara ett lokalt problem runt Finjasjön.

– Lite lugnande kan man säga att normalt sett så klarar ekarna det här. Om vi tittar lite vidare på det så är det problem med klimatet, alltså både milda vintrar och torrperioder och blötperioder. Om ekarna står på sådana platser där det ändrar sig mycket med markfuktigheten så kan det stressa.

Ekar växer ibland nära vatten och till och med i kärr.

– Även om man ser att de växer lite ut i askkärr så står ekarna lite högre. Så de tycker inte om när det blir för blött, säger Roland Månsson.

Den åtgärd som han rekommenderar är att sätta limband på träd man vill skydda. De bör helst sättas upp i september-oktober innan honorna börjar krypa upp i träden för att lägga sina ägg.

– Exakt hur länge de håller på har jag inte fått fram. Som jag ser det ska huvuddelen ha krupit upp i kronorna nu. Men det är så i naturen att det sker lite efterhand så det kan mycket väl fortsätta.

– Vi får hoppas på en normal vinter med lite kyla. Det är det som är mest positivt för träden.

– Ett friskt och vitalt träd med en bra krona har större chans att klara sig. Gamla och grova ekar kan fortfarande vara vitala.

Roland Månsson säger att det är vanligast att sätta upp limband i trädgårdar, men att det även kan rädda särskilt värdefulla träd i naturen, exempelvis gamla ekar som det finns en del kring Finjasjön.

– Det är kanske inte rimligt att sätta limband på alla ekar om det är ett stort område.

– Man kan ändå ta de viktigaste, sedan är frågan hur mycket man kan prioritera.

Förutom stora ekar med höga naturvärden kan det vara träd längs stigar där man inte vill att de ska dö och trilla ned.

Berit Önell