INSÄNDARE. Vad gör man när barns rättigheter samt idrottsämnets framtid och legitimitet inte tycks vara värt något för våra kommunala förvaltningar?
Som närvarande lärare på möte inför ett nytt idrotts- och fritidshus i Sösdala hade jag/vi kunnat bidra med ökad förståelse och kunskap inför beslut, men nej. Det sägs att vi inte kan få allt, men vad har vi fått? Vad är det vi har fått för att förbättra och stärka arbetsmiljö och hälsa samt lärande och utveckling? Tyvärr ingenting, barnen kunde i varje fall fått sina rättigheter tillgodosedda!
När byggplanen sägs vara klubbad men ingen har börjat gräva får jag fortsätta kräva allt det som rimmar med ett strategiskt, hållbart, holistiskt och hälsofrämjande samhällsbygge. Så för guds skull, rädda det som räddas kan, inkludera RWC i det gemensamma och se till så att låsbara duschbås blir verklighet som en helhetslösning. Det är det minsta som kan göras utifrån behoven som finns och kraven som ställs. Att man behöver strida för det här inför ett nybygge, 2026, är inget annat än rättsvidrigt.
ANNONS
Här är några centrala frågor till skolledare och beslutsfattare/projektledare som sedan länge är obesvarade:
· Varför har man inte en enda gång varit intresserad av att bjuda in verksamma idrottslärare och därmed skolans profession till möte, utifrån ett utbildnings- och hälsoperspektiv? Trots alla förfrågningar, utrop och frågor på vägen.
· Varför är ingen analys gjord utifrån barnkonventionen? 1. Barns bästa för ögonen. 2. Barns röster. 3. Konsekvenser. 4. Icke-diskriminering.
· På vilken eller vilkas erfarenhet och vetenskapliga grund vilar hallens utformning?
· Vilka mål, syfte och visioner har man utifrån dagens/morgondagens föreningsliv och skolämnet idrott och hälsa?
Här följer tunga och för oss idrottslärare självklara argument för individuella duschbås som en helhetslösning:
1. Vi behöver i syfte att kunna bedriva tilltänkt undervisning utforma en ändamålsenlig miljö, i vilken omklädningsrummen med tillhörande duschar är bärande för allas lärande, utveckling och hälsa. Inget ombyte/dusch ger mindre rörelse, lägre intensitet, reducerad utveckling/lärande och sämre elev- och folkhälsa.
2. I stort sett vill inga elever idag duscha tillsammans och många drar sig för att byta om. Rådande normer, attityder och rättigheter väger tungt och har förändrats över tid. Oavsett vem individen är, vilken självkänsla, kulturell bakgrund, ålder eller grupptillhörighet individen bär eller har bör miljön spegla sin samtid, vara tillgänglig, likvärdig och långsiktigt hållbar.
3. Samtliga elever önskar enskilda låsbara duschbås och med ett eller två per omklädningsrum säger erfarenheten oss att det blir en huggsexa om utrymmena. Konsekvensen av denna, för alla gemensamma efterfrågan, blir att vi inte kan erbjuda en rättvis, trygg och likvärdig miljö. Vi kan helt enkelt inte vara den garanti vi behöver vara för individer som av olika anledningar har rätt till sin personliga integritet eller gemenskap, exempelvis utifrån könsidentitet, funktionsvariation och/eller religion. Åtgärden att inreda med ett eller två enskilda duschbås, som var aktuellt för ett par decennier sedan, har helt enkelt spelat ut sin roll då behov och krav är andra idag. Skolan har krav på sig att motverka alla former av negativ särbehandling, trakasserier och diskriminering och det gör vi INTE med byggplanen som är presenterad.
4. Forskning, lagar och idrottslärare i Sverige säger sitt och det är tydligt, det finns inga bärande argument för något annat än individuella duschbås som en helhetslösning.
Ska man bygga nytt för tiotals miljoner så bör man rimligen ta sig tid att lyssna på rätt kompetens, ta hänsyn och därefter fatta beslut. När man sedan väl har fattat beslut, på goda och rättssäkra grunder, bör man kunna motivera dessa utifrån professionell erfarenhet och kunskap, forskning och lagar inkluderat.
Ett tyst ledarskap är inte bara ett dåligt ledarskap eller en medveten/omedveten härskarteknik, det är en skymf mot medarbetare och elever. Jag ser tyvärr ett mönster och det kan väl räcka med att man har kunnat införa betyg från åk.4 i kommunens regi utan någon form av motivering, argumentation eller svar på kritiska frågor, från rektor eller någon annan i förvaltningen. Detsamma gäller kommunens nya simorganisation där man på nytt inte brytt sig om att involvera och samverka med berörd profession inför beslut. Det börjas helt enkelt i fel ände gång på gång, ni kan inte sitta på er kammare (vem och hur många?) och rita upp en spelplan, kasta ut bollen och låta det bli som det blir. Det gäller oavsett om det handlar om betyg, simundervisning eller en ny idrottshall med tillhörande omklädningsrum. Vi som har en central plats på er spelplan, tillsammans med barnen, får nämligen tyvärr bevittna era självmål och se barn straffas ut på grund av era beslut.
Låt inte framtidens barn betala priset för er okunskap och motvilja, må vi samtidigt kunna utesluta politisk illvilja. Sösdala bör rimma med sin samtid och framtid, så vi behöver planera och utforma en jämlik miljö, i vilken barnkonventionen tillåts vara den lag den faktiskt är, för allas bästa!
Mikael Gustafsson
