Hur ska Hässleholm bli rikare och roligare? Hur blir det med utvecklingen av stadskärnan? Vad kan kommuninnevånarna räkna med för skattesats framöver? Det var några av frågorna när Norra Skåne/Kristianstadsbladet inbjöd till valrörelsens enda allmänpolitiska debatt i kulturhuset.

Debatten visade sig inte bjuda på några större överraskningar eller nya politiska utspel i valspurten.

Ledarskribenten Sofia Nerbrand var moderator. I den rollen fick hon lägga band på sin egen polemiska sida, och istället låta företrädarna från alla partier som är representerade i fullmäktige komma till tals.

– Min roll är att vara så neutral som möjligt. Ljuset ska skina på de nio kandidaterna, som ska berätta om vad de vill göra under nästa kandidatperiod.

Till att börja med fick politikerna berätta om varför de blivit politiskt engagerade och hur det kom sig att de valde just det parti de företräder. Den genomgången gav en fingervisning om de ideologiska skillnaderna mellan partierna.

Samtliga debattörer har hunnit skaffa sig politisk erfarenhet under flera mandatperioder. Tillsammans har de en budget på närmare fyra miljarder av skattemedel att förvalta. Vart tar alla pengarna vägen?

– Det mesta går till skolan och omsorgen, påpekade kommunstyrelsens ordförande Lena Wallentheim (S).

Trots att skola, vård och omsorg brukar benämnas som kommunens kärnverksamhet behandlades de skyndsamt.

Debattens vågor gick höga om kommunens ekonomi. Att det är svårt att få slantarna att räcka var den allmänna meningen. På den besvärande frågan om partierna kunde tänka sig en skattehöjning var det bara Vänsterpartiets Magnus Åkeborn som var tydlig med att han kan bejaka en sådan.

Någon enighet om hur den mandatperiod som nu närmar sig sitt slut ska utvärderas råder inte heller. Först styrdes kommunen av SD, M och KD. Det styret sprack efter bara några månader.

– Det blev kaos, hävdade Thomas Haraldsson (L).

Istället tog en oväntad koalition med M och S över.

– Vi undrade hur det skulle gå, Moderaterna har ju varit en huvudmotståndare. Men vi har funnit en stor samsyn, sa Lena Wallenheim. Vi fick lägga det ideologiska åt sidan.

– Vi var också tveksamma, men tvungna för att få till en stabilitet, sa Joakim Karlsson (M).

Simon Berneblad Mandegård (KD) hade en helt annan uppfattning om de tre åren med M och S som styrande.

– Det är tre förlorade år med ett ständigt kompromissande, sa han.

Företrädaren för kommunens största parti, oppositionsledaren Hanna Nilsson (SD), var än mer kritisk.

– Kommuninnevånarna behöver tänka på var de lägger sina röster. Vi behöver få ett nytt styre.

Hon är självkritisk när det gäller misslyckandet att hålla samman koalitionen med M och KD under mandatperiodens inledning.

– Jag har lärt mig en läxa, säger hon.

Vid sidan om de politiska sakfrågorna funderar antagligen många kommuninvånare på vilket eller vilka partier som kommer att kunna samla en majoritet efter valet. Eftersom det i sin tur styr vilka förslag som kommer att kunna realiseras.

– Vi är öppna för det mesta, säger Joakim Karlsson. Men vi har problem med SD. Där har vi satt en röd linje.

Inte heller Lena Wallentheim kunde tänka sig någon typ av samverkan med SD. Hanna Nilsson hyste dock förhoppningar om att kunna ta över med hjälp av KD och FV.

Den tilltänkta debatten om stadskärnan utblev. Det blev desto mer sagt om kransorterna, badhusen i Tyringe och Bjärnum, landsbygden, de nedsläckta gatlyktorna och Finjasjön.

Företagsklimatet och förhoppningarna om att kunna locka nya invånare till kommunen lyftes också. Att inte bara förvalta utan också utveckla, verkar vara en minst sagt stor utmaning. Summan av kardemumman tycks vara att kommunen måste bli bättre på att marknadsföra sig själv.

Som ett konkret exempel på vad som skulle kunna säljas in bättre nämndes Hässleholm Nord. På det tilltänkta industriområdet, som kalhöggs för drygt ett decennium sedan, har föreslagits en dryport och på senare tid ett regemente eller ett datacenter.

– Det finns ju 289 andra kommuner som också vill ha etableringar, sa Joakim Karlsson.

Hur ska då Hässleholm kunna bli en bättre plats, både rikare och roligare? undrade Sofia Nerbrand. Där lyfte politikerna fram olika aspekter.

Joakim Karlsson tolkade frågan bokstavligt och pläderade för att tillväxt är det som genererar rikedom.

– Roligt och rikt kan ju betyda så många olika saker, påpekade Lena Wallentheim. Frågan är vad vi i kommunen kan göra tillsammans.

Magnus Åkeborn (V) definierade en ökad rikedom som ”en bättre välfärd”.

– En enad kommun, där inte stad och landsbygd ställs mot varandra, var Anders Edwalls (C) förhoppning.

Thomas Haraldsson lyfte en annan tanke.

– När man har frihet att forma sitt eget liv, då blir man rikare och får det roligare. När vi till exempel själva kan välja vilken utbildning vi vill gå och var vi vill bo och leva.

Text och foto: Urban Önell