Sista chansen för socialdemokraterna?

INSÄNDARE. Det kan låta som en domedag över Socialdemokraternas vara eller icke vara i det politiska livet. Ser man till den utveckling som varit under efterkrigstiden, så ser inte framtiden särskilt ljus ut. Det kan inte den mest inbitne sosse förneka. Efterhand som den mest trogna skaran av väljare (30- och 40-talisterna ) dör ut minskar väljarbasen.

Vad är det som gör att inte fler av senare generationer förmår sig att rösta på ett arbetarparti. För 60-talister och senare generationer är det inte ”fint” nog att rösta på ett parti som har ordet arbetare i sig. De allra flesta har ju ambitionen att komma så långt bort från ett ”verkstadsgolv” som möjligt. Dessutom har ju tjänstesamhället gjort att fler har höjt sin inkomst och röstar i första hand efter plånboken, inte i solidaritet med de svaga och prekariatet. Ett fåtal med god inkomst och utbildning har genomskådat ”tjyvsamhället” och röstar därför vänster.
Denna samhällsutveckling har SAP varit en tillskyndare av med alla reformer till flertalets fromma. Barnbidrag, barntillsyn, sjukpenning, a-kassa m.m. som lett fram till vad vi benämner som välfärdssamhället. Under senaste alliansperioden har en omvänd Robin Hood-politik skett, med slopad fastighetsskatt, Rut- och Rot-bidrag, jobbskatteavdrag, vårdnadsbidrag m.m. S har tvingats hänga på i denna iver att gynna de bäst ställda med slopad arvs-och gåvo- och förmögenhetsskatt. Enighet rådde emellertid om detta i riksdagen.
Hur ska då S göra för att sitta kvar som ledande parti i riksdagen. Att låtsas som att SD inte existerar har ju inte visat sig vara en framkomlig väg. SD är inte ett parti likt Ny Demokrati, som ”dansade” en sommar, även om det var ”roligt” så länge det varade. Bert och Ian gjorde politiken lite mer underhållande. Det kan inte förnekas.
Man kan tycka vad man vill om SD med dess mörka förflutna. S måste inse att något har gått snett, när 59 procent av LO:s medlemmar röstar på dem. Hur än S vänder och vrider på detta förhållande, så kvarstår faktum att det är en realitet att förhålla sig till. Det är kanske dags att bita huvudet av skam och glänta på dörren till ett samtal med Åkesson. Att neutralisera invandrarfrågan en gång för alla, skulle vara förlösande för hela riksdagsarbetet. Den ligger som en våt filt över många frågor. I utbyte skulle S få ett stöd för att minska plundringen av skattebetalarnas insatser i välfärdsbolagen. Dessutom en garanti för att inte marknadshyror införs till men för många hyresgäster.
Om inte S tar det initiativet, kommer sannolikt Alliansen (eller delar därav) att göra det. Haspeln är redan lättad på. Vilka som kommer att vinna respektive förlora på en öppning mot avgrundshögern är inte självklart. Vad som är självklart: är att gör Alliansen upp med SD, kommer S aldrig mer i en maktposition. Det räcker att erbjuda SD ett samtal i låsta frågor, inte ingå i en regering. Det är lika omöjligt som att samarbeta eller regera med någon (några) ur Alliansen. Med sina 59 procent LO-röster är ju trots allt SD ett ”arbetarparti”!
Lars Nord 
Fritänkare och outsider
HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com