Krig och våld ur en kristen synvinkel

Kan man som kristen försvara våld? Samt själv verka som militär eller polis? Den brännande frågan diskuterades i Hässleholms församlingshus under tisdagskvällen. Samtalet leddes av prästen Matts Martinsson, som verkat i den svenska armén som bataljonspastor, och för FN:s fredsbevarande styrkor.

Matts Martinsson gjorde själv lumpen på A3 i Norra Åsum, blev garnisonspräst i Hässleholm, och har stått i FN-tjänst på Cypern, i Libanon och på Balkan. Att han var trygg i sin uppfattning hindrade inte att andra som deltog i samtalet kunde problematisera.

Matts Martinsson menade att krig är något vi dessvärre måste leva med, de går inte att avskaffa.

-Visst kan den som är kristen vara både soldat och polis, säger Matts Martinsson. Man har en skyldighet att försvara sitt land, men man ska stå upp för den kristna etiken inom organisationen.

Våldsanvändning får givetvis inte utövas hur som helst.

– Man måste följa folkrättsliga konventioner, krigets lagar, de är nästan lika viktiga som Bibeln, säger Matts Martinsson. Soldaten är skyldig att aldrig lyda, om han får en folkrättsvidrig order. Det är till exempel inte tillåtet att avrätta någon, att skjuta en sårad. Målet i strid är inte att döda, utan att försätta fienden ur stridbart skick.

Stöd för att en kristen både kan vara soldat och polis, har Matts Martinsson funnit i ett antal bibelord, men även hos teologer, exempelvis Augustinus. På 400-talet lanserade denne inflytelserike tänkare begreppet ”det rättfärdiga kriget”.

– I Gamla testamentet får man ibland döda andra, medan Nya testamentet är mer pacifistiskt, säger Matts Martinsson. Men inte heller där ser jag något förbud att ingå i väpnade styrkor. Augustinus menade att krig alltid är synd och bör utföras under sorg. Längtan efter fred är egentligen det enda legitima skälet att föra krig.

Andra teologer, och katolska kyrkan har utvecklat Augustinus ståndpunkt. Krig ska ha en rättfärdig orsak och ett rättfärdigt mål, intentionen med krigföring ska vara god, och alla andra möjligheter att finna en lösning ska vara uttömda. Våldsanvändningen ska stå i proportion till det mål man vill nå. Det är också skillnad på anfallskrig och försvarskrig. Man har rätt att försvara sig själv. För egen del, i egenskap av präst, hänvisade Matts Martinsson också till de lutherska bekännelseskrifterna, som fortfarande gäller.

Senare under diskussionen medgav Matts Martinsson att man kan ha olika uppfattningar om vad som är ett rättfärdigt krig. Finns det då några krig som uppfyller det kravet? Den frågan förblev hängande i luften.

– De krig som förs idag är inte särskilt etiska, medgav Matts Martinsson.

Han menade att människans natur är sådan att det är orealistiskt att tänka sig en värld där det inte finns några krig.

– Det finns ingen som kan avskaffa alla krig. Det vore ju det allra bästa. Jag tror inte på den möjligheten, där håller jag med Augustinus. FN finns, men är ju en ganska svag organisation, där stormakterna har vetorätt.

Det blev en livlig samtalskväll på temat om man som kristen kan bejaka statens våldsmonopol och själv ställa sig till förfogande för att utöva det. Kyrkoherde Klas Sturesson medverkade också i debatten.

Matts Martinsson avvisade tanken på att Gud vill ha en värld där konflikter löses genom krig, att det som sker skulle vara Guds vilja. Han ställer inte heller upp på tanken att en nation skulle kunna göra anspråk på att strida i Guds namn, eller att det vore rätt att kämpa för ”en kung av Guds nåde”.

– I så fall är vi inte mycket bättre än IS som ville upprätta sitt kalifat. Vi är förvaltare här på jorden och kan inte skylla allt på Gud. Jag tror också att det finns en ond makt i tillvaron. Sedan anser jag att kyrkan har en uppgift att vara mera profetisk, säga ifrån när vi tycker att något är fel.

– Vad skulle Jesus själv sagt och gjort? Den frågan ställdes, men lämnades också öppen för eftertanke.

Däremot ansåg Matts Martinsson att det kan vara värdefullt att fundera på hur vi själva skulle agera, om vi exempelvis skulle se en kvinna misshandlas på gatan. Skulle vi ingripa och hur?

Text och foto: Urban Önell

Fakta: Kristen tro, krig och militärtjänst
Inställningen bland kristna till militär och statlig våldsanvändning har skiftat under kyrkohistorien. Den tidiga kristna kyrkan var pacifistisk. Kyrkofäderna, som levde på 200-talet, bekräftar detta. En av dem, Tertullianus, ansåg att det var otänkbart att en kristen skulle tjäna i den romerska armén. Att de kristna under de första århundradena efter Kristi födelse var marginaliserade och tidvis förföljda, även av staten, medverkade sannolikt till att förstärka den uppfattningen. Dominansen för pacifismen gällde ända fram till dess att kejsar Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion i Romarriket på 300-talet.

Det västromerska riket gick under i början av 400-talet. Augustinus, en av kyrkohistoriens mest inflytelsefulla teologer, fattade pennan omkring år 420. I Gudsstaten argumenterar han för ”det rättfärdiga kriget”. Hans teser lade grunden till det som kom att bli den förhärskande uppfattningen under medeltiden. I förlängningen ledde Augustinus teser fram till att påven Urban II kunde motivera det första korståget. Det inleddes i slutet av 1 000-talet.

Generellt sett kan man säga att ju tätare banden varit mellan kyrkan och staten, desto mer har de kristna varit beredda att försvara och delta i krig. Reformationen på 1500-talet innebar i praktiken ingen omsvängning. Martin Luthers uppfattning om relationen mellan kyrka och stat kallas tvåregementsläran. Förenklat sett innebär den läran att Gud verkar i världen genom två regementen, kyrkan och staten. Därmed försvarar den statens våldsmonopol, makthavarnas rätt att använda svärdet. Inte bara för att bekämpa yttre fiender, utan även brottslingar och oliktänkande. Därför hade Luther inga problem med att anabaptisterna, en kristen pacifistisk rörelse, bekämpades med vapenmakt. Detsamma gällde katoliker och judar.

Fältpräster från Svenska kyrkan har tjänstgjort inom den svenska militären sedan 1535. Under senare delen av 1800-talet började det växa fram soldathem, på kristen grund, utifrån en omsorg om soldaterna. Även prästernas roll inom försvarsmakten har under de senaste århundradena utvecklats i alltmer själavårdande riktning.

På 1900-talet uppstod en ny, mer livskraftig kristen pacifism. Den amerikanske pastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King blev en symbol för denna rörelse.

1919 grundades den Kristna fredsrörelsen i Sverige. En möjlighet att göra vapenfri tjänst inom det svenska försvaret av religiösa skäl infördes 1920. Fem år senare blev det möjligt även för icketroende att slippa vapentjänstgöring.

Huvudsakliga källor:
Alf Tergel, Från Jesus till moder Theresa (Verbum)
Alister McGrath, Kristen tro (Libris)

För dig som vill veta mer:
Om Augustinus se: Dick Harrisons historieblogg: blog.svd.se/historia/2012/11/29/rattfardigt-krig/
Om krigslagar se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigets_lagar

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com