Var och en sin egen fackförening

INSÄNDARE. Det var en gång en dräng som sökte arbete. Drängen släpptes in för arbetstidsdialog och lönesamtal hos sin tilltänkta arbetsgivare – en storbonde vida känd för sin snålhet.

Med mössan i hand och respektfull blick, stammade drängen fram sin första fråga:

– Hur många timmar om dagen ska jag arbeta, snälla herrn?

Storbonden lutade sig bekvämt tillbaka i länstolen, mönstrade drängen med föraktfull blick och sade:

– Ja, se han berör en ytterst problematisk fråga som jag och Lantarbetarförbundet – där jag sitter som hedersledamot – har brottats med i långliga tider.

Men det kontrakt, som jag har skrivit åt dem, tycker vi är en bra grund att bygga vidare på. Och har du riktig tur och har byggt upp ett omfattande nätverk kan du bli Förste Gårdskarl och få en inte ringa slant mer i månaden.

Drängen lät sig inte nöjas med husbondens myndiga men lösliga prat. Han betvingade sin inpiskade vördnad för överheten och framstammade, nervöst fingrande på byxlinningen:

Jamen, hur blir det nu med lön och arbetstid, snälla herrn?

Storbonden krossade förstrött en däst fluga, som likt en utbränd lärare hasade sig över bordet, torkade av handen på tjänstehjonet och tog till orda:

– Ja, individuellt kan jag inte garantera honom någonting alls. Och jag vill inskärpa att eventuella lönelyft är knutna till en kraftigt höjd arbetsprestation.

– Men ska jag arbeta mer för att få ut skillingarna är det ju liksom inget lönelyft utan bara, om nådig herrn tillåter, rätt usel övertidsersättning. Egentligen är det liksom inga riktiga avtal, som nådig herrn och Lantarbetarförbundet påtvingar oss lantarbetare.

Nu överraskade husbonden drängen med en oväntad reaktion på dennes djärvhet. Han utbrast i ett bullrande skratt.

– Egentligen är Lantarbetarförbundet liksom inget riktigt fack heller. Någon notis hade jag tagit om dem, i fall dom ställt upp – eller åtminstone hotat med att ställa upp – i samlad trupp med tusentals drängar beväpnade med liar och högafflar…

Storbonden fortsatte att skratta hejdlöst men lyckades mellan skrattsalvorna hacka fram:

– Vad förväntar dom sig egentligen att dom ska uppnå, när dom skickar fram en dräng i taget att förhandla?

Inför denna cyniska men uppriktiga attityd förlänades drängens bondska drag ett förklarat skimmer. Och intill döden fast besluten att aldrig mer ha någonting att göra med en sådan arbetsgivare, ödsla pengar på ett sådant fackförbund eller underkasta sig en sådan förnedrande drängtjänst, lämnade han skyndsamt den ännu storskrattande storbonden.

Per Leif Christensen, Författare

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com