Nu tänker jag gå emot mina egna principer.

För egentligen är det så att jag tycker fruktansvärt illa om när skribenter, i krönikor, talar om hur bra den produkt de jobbar med är. Och i samma andetag slår sig själva för bröstet. För handen på hjärtat: gör du en bra produkt så lär nog läsarna, eller konsumenterna, upptäcka det utan att bli skrivna på näsan. När någon gång på gång upprepar hur bra man är verkar det mer som om man innerst inne inte riktigt tror på det själv. Eller tror att läsarna tror på det. Tror jag…

Men som sagt. Nu tänker jag, om inte helt gå emot mina principer så i alla fall tumma lite på desamma. Varför? Jo, det var faktiskt en passus i pressombudsmannens, Ola Sigvardssons, utlåtande till pressens opinionsnämnd i fallet där Berit Önell nekades genmäle i Norra Skåne, som fick mig att tänka till. Något som enligt mina bekanta inte händer allt för ofta…

”Visselblåsare är betydelsefulla för tidningar när de ska leva upp till sitt demokratiska uppdrag att granska makten”. Precis så skriver Linderödssonen Ola Sigvardsson i sitt utlåtande, något som faktiskt visar att han inte är helt obekant med turerna i hela den olustiga affären med Norra Skåne och Berit Önell.

Och det var alltså det här med visselblåsare som fick mig att fundera. Ska vi inte vara väldigt tacksamma för att det finns journalister som vill och vågar gräva? Var inte de artiklar som gav upphov till turbulensen på ortens tidning viktig information till kommuninvånarna, till väljarna? För de flesta av oss är nog svaret på de frågorna ganska givet.

Därmed kommer vi också in på avdelningen beröm. I det här fallet är jag dock enfaldig nog att tro att det är berättigat. Dessutom tror jag inte att jag skriver någon på näsan. De som läser Frilagt nickar förmodligen bara instämmande.

För övrigt kan jag ge i alla fall ett lugnande besked. Jag tänker inte på något sätt framhäva min egen person. Och förresten, beröm och beröm. Faktiskt är det ju så att det som nu följer är rena rama sanningen. Ett konstaterande. Så egentligen har jag inte ens tummat på mina principer. Jag bara säger som det är…

Den korta tid som Frilagt funnits har verkligen gett belägg för ovanstående citat om visselblåsare. Giftiga järnvägsmassor, musikpaviljongen på T4, vattenpesten i Finjasjön, torget i Tyringe, nedläggningen av Stena i Hässleholm, ja och då är det bara ett litet axplock av nyheter där Frilagt gått i spetsen. Genom att vara först har Frilagt också bidragit till att papperstidningarna, så småningom, känt sig tvingade att skriva om de här ärendena. Då frågar man sig oroligt hur det sett ut om Frilagt inte hade funnits. Vad hade vi då fått veta? Hur många politiska påhitt hade då aldrig nått ut till allmänhetens kännedom?

Att det sedan finns vissa personer som inte tycker att vi ska slå vakt om demokratin, alternativt inte begriper bättre, är ju bara att beklaga. De flesta av oss lär dock inse vikten av det fria ordet.

Just därför behövs Frilagt. Så läs Frilagt. Och stöd Frilagt. Och sprid vidare till dina vänner.

Tänk så skönt att slippa gå emot sina egna principer.

Gert Jacobsson