Misstänkt utsläpp missfärgade Finjasjön

En kraftig grågul missfärgning spred sig vid flera tillfällen i november som en stor plym från Maglekärrsbäcken och ut i Finjasjön. Länsstyrelsen ser allvarligt på händelserna och kräver att miljökontoret undersöker saken.

– Vi ska vara med på ett möte med Finjasjögruppen på måndag och bli informerade om vad som hänt, säger Marie Eriksson på länsstyrelsens vatten- och fiskevårdsenhet.

Miljöchef Sven-Inge Svensson har inte riktigt samma uppfattning om syftet med mötet.

 

Finjassjön missfärgades flera gånger i november över ett stort område som utgick från Maglekärrsbäckens utlopp. Observera avgränsningen i vattnet i bortre delen av bilden.
Finjassjön missfärgades flera gånger i november över ett stort område som utgick från Maglekärrsbäckens utlopp. Observera avgränsningen i vattnet i bortre delen av bilden.

Maglekärrsbäcken ska föra renat avloppsvatten från reningsverket och Magle våtmark och även dagvatten ut i Finjasjön.

Miljökontoret fick den 5 november larm om fenomenet som anmälaren beskrev som ett misstänkt utsläpp från reningsverket dagen före. Det missfärgade området i sjön såg ut att vara cirka 100 hektar stort. Bilder skickades också. Först en vecka senare kontaktade en miljöinspektör reningsverket där ansvariga gissade att färgen berodde på kraftigt regn som drog med sig partiklar och grumlade vattnet efter en längre tids torka. Någon driftsstörning eller utsläpp av annan orsak rapporterades inte från reningsverket.

– Ingenting särskilt har hänt, var beskedet från både miljökontoret och Hässleholms vatten till Frilagt.

Grumlingen syntes första gången på eftermiddagen den 4 november. Senare på kvällen och natten regnade det kraftigt och Hässleholms vatten uppmätte på morgonen den 5 november 8,3 millimeter under det gångna dygnet. De närmaste dagarna därefter kom fortsatt stora regnmängder och grumlingen uppkom ett par gånger till.

När miljökontoret inte agerade vände sig anmälaren till länsstyrelsen.

– Vi har fått bilder och det ser ut att vara ett ganska stort område med finpartikulärt material i sjön. Vi ser det som viktigast att ta reda på var det kommer ifrån och vad det innehåller, säger Marie Eriksson till Frilagt.

I början av december hade hon kontakt med miljöchef Sven-Inge Svensson i ärendet.

– Kommer ni att vidta några åtgärder/kolla upp detta genom att ta prover, frågar hon i ett mejl till honom.

Vattnet hade en grågul färg och nästan inget siktdjup alls.
Vattnet hade en grågul färg och nästan inget siktdjup alls.

Hon undrar också om han vet om det varit någon verksamhet i området som kan ha orsakat detta eller om det sker utsläpp från reningsverket eller dammarna.

Sven-Inge Svensson hävdar i sitt svar att anmälan gjordes efter att regnen startade. Han skriver också att personal från miljökontoret varit på plats och konstaterat att det utgående ytvattnet gråaktigt, ”troligen av humuspartiklar”.

– Vi har inte kunnat finna någon annan avvikelse än det uppenbara att regnet efter en lång torrperiod drar med sig ansamlat slam i dagvattendammarna, förklarar han.

Han uttrycker förhoppningen att få mer vägledning om orsaken till det färgade vattnet genom sammanställningar av mätresultat från provpunkter i Maglekärrsbäcken som miljökontoret begärt in på grund av de läckande slamtorkbäddarna.

I sitt mejl berättar Sven-Inge Svensson också om andra problem i Finjasjön.

– Under hela hösten har vi haft bekymmer med algblomning, vattenpest med mera, främst på grund av mycket lågt vattenstånd. Det reglerade kravet på upptagning av dämmet i slutet av augusti har detta året gett värre resultat än någonsin, skriver han.

Han hoppas därför att vid prövning av fortsatt tillstånd för dämning få gehör för sin synpunkt att antingen senarelägga upptagningen av dämmet eller koppla det till en viss vattennivå.

Marie Eriksson svarar honom att hon inte tycker att det ser ut som att vattnet färgats av humus, utan snarare av ”uppslammat finpartikulärt material”.

Hon nämner sedan slamtorkbäddarna som ligger nära Maglekärrsbäcken bakom reningsverket, där förorenat slam tippats och även högen med vass och slamliknande material nära Hovdalavägen.

– Är det möjligt att slammet kommer härifrån och har sköljts ut i bäcken vid regnen? Har ni kunnat konstatera några spår från erosion eller rännilar där omkring, undrar hon.

Hon undrar vad miljökontoret tänker göra för att undvika att grumlande vatten kommer ut från dagvattendammarna respektive slamtorkbäddarna om det är dessa som är problemet.

Hon går även in på den förorenade Sötekärrsbäcken på andra sidan Hovdalavägen, ett vattendrag som Hässleholms vatten, menar inte hör till dess verksamhetsområde. Hon undrar om provtagningarna ska utökas med fler provlokaler, ökad frekvens och ytterligare parametrar som exempelvis särskilt förorenande ämnen.

Miljöchef Sven-Inge Svensson tycker inte att länsstyrelsen har rätt bild av saker och ting.
Miljöchef Sven-Inge Svensson tycker inte att länsstyrelsen har rätt bild av saker och ting hänger ihop vid reningsverket.

Sven-Inge Svensson svarar då att hennes beskrivning inte stämmer med hans uppfattning om hur saker hänger ihop.

– Skall jag tolka dina frågor som en officiell begäran om redogörelse, undrar han och utlovar att i så fall ge ett formellt svar.

Han inbjuder också länsstyrelsen att komma till Hässleholm så att han kan guida runt och ge ´´rätt bild av verksamheten vid Hässleholms avloppsreningsverk och vilka åtgärder som vidtagits”.

Han välkomnar därefter en representant från länsstyrelsen till  Finjasjögruppens möte på tekniska kontoret på måndag den 25 januari. Hans tanke är då att länsstyrelsen ska få kännedom om vilket arbete som utförs i gruppens regi och att gruppen ska ta del av länsstyrelsens synpunkter om hur Finjasjöns status kan förbättras.

Marie Eriksson bekräftar att hon gör en formell begäran som kan diarieföras som en inkommen handling och tackar för inbjudan.

Sven-Inge Svensson meddelar därefter kommunens och Hässleholms vattens representanter i Finjasjögruppen om att han bjudit in länsstyrelsen till nästa möte.

– Vi kan ju då ta upp frågan varför sjön fortfarande anses behöva vara rödmarkerad, skriver han till dem.

Han anser att Finjasjön mår betydligt bättre än de likaså rödmarkerade Ringsjöarna när det gäller algblomning.

– En limnologisk expert ska titta på det, säger han.

Marie Eriksson låter lite irriterad över den frågan.

– Det finns bedömningsgrunder för rödmarkering. Vi använder oss av biologiska och kemiska data. Man kan inte bara tycka. Det är en vetenskaplig bedömning, säger hon.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com