Fisken dog troligen i ett dräneringsdike

Det dike vid Hovdala där cirka 1 000 mörtar dog för ett par veckor sedan är troligen ett gammalt dräneringsdike. Det syns på lantmäteriets historiska karta över området.

 Vad fisken dog av är ändå oklart. Analyserna visar att fosforhalten var nära fem gånger högre på kvällen när fiskdöden upptäcktes än dagen därpå. Men det är i sig inte dödligt.

– Syrebrist har ofta med kväve att göra. Men här var kvävet inte så högt, konstaterar Mikael Svensson från Osby, biolog och konsulent med artansvar för fisk på Artdatabanken.

Fisken dog troligen i ett gammalt dräneringsdike där näringsrikt vatten från åkrarna fortfarande tillförs. Foto: Berit Önell
Fisken dog troligen i ett gammalt dräneringsdike där näringsrikt vatten från åkrarna fortfarande tillförs. Diket har förbindelse med Tormestorpsån. Foto: Berit Önell

Den döda fisken hittades i ett litet dike som är förbundet med Tormestorpsån, vid bron längs vägen till Hovdala slott.

Mats Bengtsson i Finjasjöns fiskevårdsförening tog vattenprover på måndagskvällen den 7 mars och lämnade dem till Regito som sköter provtagningarna i Finjasjön. På tisdagen tog miljökontoret nya prover och skickade även fisk för analys. De första resultaten från miljökontoret visade en fosforhalt på 0,037 mg/l, enligt miljöchef Sven-inge Svensson en normal nivå för Tormestorpsån.

Nu visar Regitos provsvar 0,178 mg/l fosfor. Det tyder på kraftig näringstillförsel och skulle kunna komma från gödsling av åkrarna, vilket var Sven-Inge Svenssons preliminära slutsats. Fisken skulle då ha dött av syrebrist.

Men kvävehalten borde i så fall ha varit högre.

– Antingen ammoniumkväve eller nitrit kan förbruka syret. Kvävet rör sig dock snabbt. Fosfor är mer indirekt farligt och bidrar till algblomning, förklarar Mikael Svensson.

När han får veta att vattnet i diket är omväxlande klart och grumligt antar han att näring tillförs.

– Att det här diket finns kvar beror nog på att man dränerat ner i det från åkrar eller betesmarker, det kan jag nästan svära på,  säger han.

På lantmäteriets historiska karta från omkring 1930 hittar han också ett dräneringsdike i linje med vägen till slottet som mynnar i diket. Idag ser diket inte ut att hänga ihop med någonting annat och det syns inget rör som rinner ut där. Dock står brunnarna på rad längs vägen.

– Med största sannolikhet finns det en kulvert eller ett grovt rör under marken, säger Mikael Svensson.

En kulvert eller ett rör kan ha fört ut näringsämnen som orsakat syrebrist och dödat fisken i diket, bedömer Mikael Svensson, biolog och artansvarig för fisk på Artdatabanken.
En kulvert eller ett rör kan ha fört ut näringsämnen som orsakat syrebrist och dödat fisken i diket, bedömer Mikael Svensson, biolog och artansvarig för fisk på Artdatabanken.

Han förklarar att om fisken inte dött av syrebrist borde det synas vid en undersökning.

– Det borde gå att se på gälarna om det istället varit något toxiskt. Kanske någon tömt något där, det är ju nära vägen, säger han.

Han ser dock syrebrist som den troligaste orsaken.

– Det är inte ovanligt med fiskdöd på grund av syrebrist så här års, säger han.

Han tycker inte att det är så konstigt att så många mörtar samtidigt befann sig i det lilla diket.

– På många håll vandrar de upp från sjöar genom åar till kärr och våtmarker för att övervintra, många tillsammans. Jag kan mycket väl tänka mig att de här vandrat upp till diket för att övervintra fram till månadsskiftet mars-april, berättar han.

Även Mikael Svensson rekommenderar att jordbruket stoppas på åkrarna vid Hovdala och att en våtmark istället anläggs, för Finjasjöns och Hovdalaområdets skull.

– I mina ögon är det oerhört konstigt att man inte tar tillbaka arrendet och gör en våtmark vid de två största tillflödena till Finjasjön, Tormestorpsån och Hovdalaån. Det skulle både minska näringstillförseln och översvämningsrisken, säger han.

Han anser inte att det räcker att gällande lagar för jordbruket följs.

– Frågan är också om det är bästa miljölösningen och då är svaret nej, konstaterar han.

Frilagt har tidigare berättat att sex kubikmeter näringsrikt vatten från åkrarna vid Hovdala under våren pumpas ut varje minut i Tormestorpsån och Hovdalaån från en del av dräneringssystemet.

Mikael Svensson tror dock inte att jordbruket vid Hovdala är det största problemet för Finjasjön och inte heller för Helgeåsystemet dit vattnet fortsätter via Almaån.

– Det är större arealer vid Mjölkalånga. Men reningsverket är värre för sjön. Magle våtmark är för gammal nu, den är nog mättad, och sedan där sattes ut karp kan väl ingenting sedimentera, säger han.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com