Halvvägs på sin tre veckor långa USA-turné rapporterar Röke blås om ett enormt gensvar från publiken på olika platser mellan San Fransisco och San Diego på västkusten.
– Det är väldigt upplyftande att möta en sådan entusiasm, säger Nina Kristensson från Bjärnum till Frilagt.
Hon spelar tvärflöjt och är med i gruppen som planerat resan tillsammans med den amerikanske gospelsångaren Dave Anderson.
Resan är den tionde för Röke blås i USA och den femte för Nina Kristensson som har alla sina fyra barn med på resan. Gruppen består av 82 personer, varav knappt 50 i olika åldrar spelar i orkestern och övriga är familjemedlemmar.
De har oftast haft en konsert per dag och bott en natt i varje stad, några svenskar i varje värdfamilj.
– Det är roligt att få bo i familjer, man får en helt annan inblick i hur landet fungerar och hur folk tänker, säger Nina.
Den nyinspelade skivan säljer bra. Orkestern med solisterna Frank Ådahl, sång, Vincent Nilsson, trombon, och Samuel Westin, saxofon, har också hunnit bli mer samspelt än vanligt.
– Det blir bättre för varje konsert.
Just nu befinner gruppen sig i Garden Grove i Los Angelesområdet. Här odlas bland annat apelsiner, citroner, persikor och aprikoser.
– Vi får ofta äta nyplockade persikor, berättar Nina.
Lördagsförmiddagen (kvällen svensk tid) tillbringade de flesta av svenskarna på en av de fina stränderna. Vädret är varmt, oftast mellan 30 och 40 grader Celsius.
– Det är fantastiska vågor här, men mycket underströmmar så vi går inte så långt ut, berättar Nina.
Vågor på upp till tre meter inger också respekt.
De brukar koppla av med annat än musik en stund mitt på dagen, om det inte är bad kan det vara shopping eller utflykter. De har fått uppleva San Fransisco med skyskrapor, Chinatown och sjölejon.
I Kalifornien har de också sett de berömda jätteträden sequoia, inklusive det högsta, 90 meter höga General Grant. ”Lite större än ekarna hemma i Röke”, som någon kommenterade.
Kommande vecka fortsätter resan till Arizona och där får blåsarna uppleva ökenlandskapet. Men först är det dags för en av få lediga dagar. Hela måndagen är vikt åt antingen besök på Disneyland eller bad och shopping.
– Det ska bli skönt. Vi behöver lite fritid nu. Det blir väldigt intensivt, säger Nina.
Tröttheten börjar göra sig påmind. Några i orkestern har också drabbats av förkylning och feber, men ingenting allvarligt.
På lördagseftermiddagen väntade som vanligt repetitioner och på kvällen ännu en konsert. På söndagar spelar blåsarna förutom på kvällskonserten också på gudstjänster på förmiddagen, denna helg hela tre stycken, alltså totalt fyra spelningar.
– Många kyrkor har flera gudstjänster för att det är mycket folk och ibland är det lite olika karaktär på gudstjänsterna, till exempel en i mer ungdomlig stil, förklarar Nina.
Kyrkorna här är dock inte särskilt stora med amerikanska mått mätt.
– Det är inte som i Texas där vi var förra gången med jättestora
kyrkor, men folk är mycket kyrkliga och öppna även här, säger Nina.
Dave Anderson, som känt dirigenten Ingemar Karp i 45 år och besökt Sverige mer än 30 gånger, har hjälpt till med alla resorna och genom sina kontakter ordnat konserter och inkvartering i hem i olika områden.
– Röke blås har besökt västkusten tidigare, men det var längesedan och de flesta i publiken har inte hört bandet förut. När musiken börjar säger många ”wow”. En del säger att det var den bästa konsert de varit på, berättar Dave Anderson.
Han säger också att publiken uppskattar det svenskarna säger när de presenterar sin musik och tackar för mat och logi.
– Om de bara kunde stanna och ha en konsert till, säger en del. Responsen är 110 procent positiv överallt, säger Dave som själv tycker att musiken låter ”fantastisk”.
Själv är han glad att få hjälpa till med turnén.
– Jag älskar det, säger han.
Många av bandmedlemmarna är unga, men bland de äldre finns flera som Dave lärt känna som vänner under flera tidigare turnéer .
De flesta konserterna ges i lutherska kyrkor. Det är där Dave Anderson har sitt kontaktnät och Röke blås hör till samma gemenskap genom EFS i Röke. Den konsert som haft störst publik hittills på denna resa, cirka 320 personer, arrangerades dock i en kyrka som tillhör Covenant church, den amerikanska motsvarigheten till det som tidigare hette Missionskyrkan, numera Equmeniakyrkan, i Sverige.
Dave betonar att han uppskattar att Röke Blås, ”The big big band from Sweden”, tar sitt uppdrag på allvar.
– De är inte här bara för att underhålla utan de vill sprida det kristna budskapet. Om det inte varit för det hade jag inte gjort det här, det är alldeles för mycket arbete, säger han.
Han brukar inte medverka musikaliskt vid konserterna med Röke blås, men han turnerar själv som musiker i amerikanska kyrkor. Han leder också en verksamhet för pastorer som behöver återhämtning efter att ha bränt ut sig, ett problem han bedömer är stort i USA.
– Det är ofta svårt för dem att säga att de behöver hjälp eftersom det är dem folk vänder sig till för att få hjälp i svåra situationer, förklarar han.
Under turnén med Röke Blås vädjar han om gåvor till verksamheten, Shephards Canyon Retreat.
Ingemar Karp är också nöjd med resan hittills.
– Det känns bra, vi har fått ihop ett program som publiken tycker om och som är lagom för oss i orkestern, säger han.
Han konstaterar också att orkestermedlemmarna nu börjar bli trötta, men samtidigt mer samspelta.
– Sedan händer det oväntade saker ibland, som att en timmes resa tog nästan tre timmar och det blev väldigt lite tid att öva. Men det gick bra och vi var i tid till konserten, berättar han.
Han tror att turnén betyder mycket för orkestern i framtiden.
– På det här sättet har vi lärt känna varandra på allra bästa sätt. Vi får stötta varandra, både när det gäller spelningen och kamratskapet, säger han.
Berit Önell
