Det talas om behovet av att färdas snabbt med tåg. Det talas om höghastighetståg.
Önskemål tycks föreligga om att pressa restiden med tåg mellan exempelvis Malmö och Stockholm till under 3 timmar eller möjligtvis strax däröver. Detta skall självklart ses i ljuset av att vi kan flyga samma sträcka på cirka 1 timme!
Kostnaderna för denna infrastruktursatsning, eller ska vi kalla det en ”framtidsvision”, är tydligen ytterst svåra att beräkna. De siffror som hitintills framskymtat förefaller minst sagt avskräckande.
Kommuner utmed den tänkta bansträckningen har lockats in i spelet om vem som ska betala notan. Detta förskräcker med tanke på våra kommunpolitikers i media redovisade oförstånd i handhavandet av skattebetalarnas medel.
Denna genom Sverige framrusande ”framtidsvision” kan självfallet av uppenbara skäl inte göra särskilt många stopp på sträckan mellan exempelvis Malmö och Stockholm.
Konkurrens mellan kommuner har uppstått beträffande frågan om var ”framtidsvisionen” ska behaga stanna. Berörda kommuner har ”lockats” tro att hela kommunens framtida utveckling tycks avhängig detta stopp!
Det hela för tankarna till Hans Christian Andersens saga om kejsarens nya kläder.
Själv vill undertecknad, ackompanjerad av rälsens skarvar, sjunga långsamhetens lov.
Mina resor mellan Hässleholm och Stockholm har genom åren blivit många. Resorna företogs ofta med på ett på den tiden väl sammanhållet Statens Järnvägar. SJ erbjöd flera alternativ och många avgångar.
Själv valde jag vid vissa tillfällen ett alternativ som innebar sovvagn. Tåget avgick sent om kvällen och undertecknad vaknade utvilad på Stockholms central påföljande morgon. Tro det eller ej oftast på utsatt tid!
Resande på dagtid på samma sträcka erbjöds service av olika slag. Förutom möjligheten att ”arbeta” under resan uppstod berikande demokratiska samtal med medresenärer ombord. Många är de kontakter undertecknad knutit under sina ”långsamma” resor till kungliga huvudstaden. Kontakter knöts under angenäma former ofta i restaurangvagnen över en bit mat på vackert dukat bord.
Du kanske i någon mån kan sympatisera med tanken på att ”sjunga långsamhetens lov”? Du stiger måhända med detta i åtanke på tåget i Malmö för färd till Stockholm?
Undertecknad vill med tanke på, att Du då kan få ”en stund över”, rekommendera
Hans Christian Andersens berättelse, Kejsarens nya kläder. Välkommen ombord på detta visionära drömmarnas tåg!
Ronny Larsson i Kvistalånga