I media och då särskilt SVT tas politikeretablissemanget, och de stundtals häpnadsväckande politiska utspel vi får ta del av, på alltför stort allvar. Den samlade pressen sitter andäktigt lyssnande på en eller annan politiker företrädande ett eller annat parti.
Media och särskilt då SVT försöker sedan analysera och dra slutsatser utifrån vad politiker från olika politiska läger i olika sammanhang ”råkat” framföra.
Det som från tid till annan kommer över våra politikers läppar synes dessvärre oftast inte ha någon avgörande betydelse.
Den dominerade medieaktören SVT:s möten med politiker i olika frågor är förutsägbara och leder oftast inte till mycket mer än en trött gäspning. Något konkret från politikerhåll utöver skattehöjningar och påstådda skattelättnader lyser med sin frånvaro.
De skattehöjningar som nu är aktuella i kommuner landsting och riksdag, och alltid tycks vara aktuella, synes vara ett resultat av politikers tidigare misslyckande med att handskas med medborgarnas gemensamma ansträngningar nämligen skattemedel.
Sokrates och hans vänner utgår i Platons verk Staten från den rättrådiga människan och i förlängningen den rättrådiga staten.
Läsare undrar måhända med rätta varför undertecknad irrar sig bort till tiden omkring 400 år f.Kr.. Skälet är att grunden till de västerländska demokratier vi ser idag vilar på tankar från denna tid och måhända i särskild grad på Platons Staten.
Få av nittonhundratalets tänkare har förstått detta bättre än Bertrand Russell bland mycket annat filosof, skribent och politisk aktivist.
Han skriver i sitt verk Västerlandets visdom om den tid som ovan nämns. Han sammanfattar i några punkter och del av detta följer här:
– Utredning och forskning i allmän mening är en av de stora grekiska uppfinningar som danat västerlandet –
– Skulle den västerländska traditionen kunna karakteriseras i en enda kort sats, skulle man nog kunnat säga att den bygger på en intellektuell etik som väsentligen är grekisk-.
– Ett huvuddrag i den grekiska filosofin är att den från början eftersträvar offentlighet –
Efter denna återblick eller bakgrund vänder vi åter till dagens politiker och deras eventuella insikter i frågor rörande rättrådighet, den rättrådiga staten, offentlighet eller om man så vill det vi kallar vår demokrati. Det finns anledning att ta upp några i sammanhanget ”relevanta och konkreta” frågor.
Nu i budgettider är frågor om pensioner, löner, skatter och mycket annat som berör enskilda medborgares vardagliga liv högst aktuella.
Politiker uppbär i många fall mycket höga arvoden och ersättningar och pensioner vars storlek man många gånger själva varit med om att besluta. Dessa politiker företräder partier som påstår sig ha ideologiska grundvärderingar och använder ord som solidaritet, frihet och jämlikhet.
Huruvida dessa politiker, allmänhetens tjänare, är trovärdiga och rättrådiga eller talar med dubbla tungor vill vi medborgare ha information om. Det finns anledning för tredje statsmakten att med faktaunderlag ge oss medborgare sådan information.
Vi har åtskilliga så kallade kommunalråd över hela landet där månatliga ersättningar (arvoden) utgör 70 000:- kronor eller mer. Om storleken på arvodet har man själva varit med om att besluta. Den journalist med anteckningsblock eller mikrofon som har en sådan politiker framför sig borde ta sig en funderare på relevanta frågor som kan vara av intresse för medborgare, väljare och skattebetalare.
Själv vill undertecknad tillsammans med många andra skattebetalare veta varför vederbörande politiker anser sig berättigad till denna höga ersättning utgående av skattemedel. Detta med tanke på partiernas ideologiska förankring om vilken vi kan ta del av på påkostade hemsidor. Högtravande prat om solidaritet, jämlikhet och annat som dessvärre, med tanke på vad som ovan sagts, får betecknas som floskler.
I SVT:s röriga och ostrukturerade partiledardebatt, som nyligen ägt rum, missade föga förvånande ”programledarna” att ställa frågor av det slag som som ovan nämnts.
Till sist några ord om min själslige vän filosofen Sokrates i vars skugga undertecknad förbleknar:
– Han kallar sig själv en broms som sticker staten och talar om en inre röst som alltid leder honom. Den förbjuder, men befaller honom aldrig att göra något. Det var denna inre röst som hindrade honom att ägna sig åt politik, där ingen länge kan förbli hederlig.

Ronny Larsson i Kvistalånga