Frilagts nye krönikör Tohmas Karlsson är nationalekonom och ekonomisk analytiker, uppvuxen i Hässleholm och för närvarande bosatt i USA. Han har tidigare arbetat bland annat på Konjunkturinstitutet i Stockholm och Europeiska centralbanken i Frankfurt. Dessförinnan doktorerade han i Lund. Idag bor han i Washington där han är hemmapappa medan hustrun, som också är ekonom, arbetar.
I sin första krönika i Frilagt skriver Tohmas Karlsson om oron efter att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet.
“Skydda Europa för Trump”, “Handels-krig”, “Valet av Trump hotar den internationella liberala världsordningen”. Detta är bara några av reaktionerna världen över till presidentvalet i USA. Tidningar och kommentatorer runt om i världen tävlar om att svartmåla framtiden.
Reaktionen mot Trump speglar inte bara de normala skillnaderna i olika ekonomiska och politiska frågor som alla val handlar om, utan också om att han står för ett annat samhälle med helt andra värderingar. Kommer det traditionellt öppna och toleranta USA, ett land grundat av immigranter, att förändras till ett mera slutet samhälle präglat av rasism och främlingshat?
Är denna väldigt negativa reaktion berättigad? Frågan kan tyckas onödig eller kontroversiell, men låt oss i alla fall titta lite närmare på ett par aspekter som ofta glöms bort.
För det första, så diskuteras sällan varför så många röstade på en person som närmast beskrivs som en galning. Det faktum att 60 miljoner amerikaner röstade på Trump innebar att det inte går att hävda att merparten av hans anhängare är rasister. I flera områden som Trump vann, så röstade man 2008 och 2012 för Barack Obama.
En drivande faktor bakom hans seger tycks ha varit en mycket stark önskan om förändring. Enligt en opinionsundersökning från “RealClearPolitics” så anser nästan två tredjedelar att landet utvecklas i fel riktning, en trend som kunnat observeras i flera år.
För det andra, skulle kanske en del av de politiker och makthavare, som nu kritiserar Trump, fråga sig hur deras egen politik har bidragit till att missnöjet har växt sig så starkt i så breda skikt? Ökad ojämlikhet har kunnat registreras under många år, men väldigt lite har gjorts för att varaktigt hjälpa grupper som halkat efter. Detta gäller även Europa där missriktad sparpolitik har bidragit till framväxten av extrema och nationalistiska partier i många länder.
Finns det då inga positiva indikationer som kan motverka alla negativa förväntningar? Jo, det finns nog några faktorer som kan göra oss lite mer hoppfulla. Trump är en affärsman och företräder egentligen ingen speciell ideologi. Under största delen av sitt liv var han demokrat och har donerat pengar till såväl demokrater som republikaner. Han är en pragmatisk “deal-maker” och hans prioritet är att få saker och ting uträttade, utan att ta större hänsyn till ideologi.
Det är också stor skillnad på att saluföra populistiska budskap i en valkamp och att faktiskt regera. Verkligheten har en tendens att framtvinga en ökad pragmatism, om man vill få något uträttat. Även om nu republikanerna kontrollerar kongressen, så finns det “checks and balances” inbyggda i det politiska systemet.
Trumps valkamp har, trots alla urspårningar, satt fokus på en del frågor som tidigare regeringar negligerat. Hit hör den försämrade ekonomiska situationen för en stor del av den traditionella arbetarklassen, illegal immigration och problem såsom hög brottslighet och arbetslöshet, som präglar vissa storstäder s.k. “inner cities”. Även om det är mycket tveksamt om hans förslag hjälper dessa grupper, så har problemen åtminstone fått en förnyad fokus.
Kanske det hotfulla scenariot är det mest troliga, men å andra sidan har Trump överraskat alla exporter flera gånger hittills, så kanske hans presidentskap blir ännu en överraskning för oss alla? Denna gång förhoppningsvis i positiv bemärkelse.
Tohmas Karlsson
