Jag går emot längtan
jag går emot handen
jag går emot husen, torget och stranden.

Där ser jag vatten
där ser jag salt
där ser jag grått, trist och kallt.

Sen möter jag solen
sen möter jag vinden
sen möter jag ögat, håret och kinden.

Den ger mig lusten
den ger mig värmen
den ger mig skrattet, sången och glädjen.

Då får jag kraften
då får jag hoppet
då får jag tiden, tanken och ordet.

Nu har jag inget
nu har jag allt
nu har jag minnet av dig.

Östen Nilsson