Vansinniga riktlinjer för barns BMI

INSÄNDARE. Jag har alltid varit tjock. Jag har bantat sen tonåren och i hela mitt liv. Jag är uppvuxen med reklambilder på trådsmala fotomodeller och ett kroppsideal som är totalt skevt!

Nu idag, 47 år gammal, har jag slutit fred med min kropp. Jag försöker fortfarande hitta ett sätt att leva sunt och träna men inte p g a mitt utseende utan för att ha hälsan!

Jag har en dotter på väg in i tonåren. Jag kämpar för att ge henne alla de verktyg för att bygga självkänsla och självförtroende som jag själv saknade. Det är en kamp! Men tack och lov så finns det på sociala media en hel del förebilder som talar om vikten av att stå upp mot skeva ideal och mobbare. Det är fantastiskt.

Nu till det jag är arg på. Inte bara arg heller för den delen utan heligt förbannad! Min lilla dotter, 8 år gammal, hade i dagarna hälsosamtal hos skolsköterskan! Efter detta samtal så ringer skolsköterskan till min exman och påtalar att vår dotters BMI minsann ligger på gränsen till överviktig och att det är viktigt att vi håller ordning på kost och motion och att hon kan erbjuda hjälp med detta!

Både jag och exmaken stod som fallen från skyarna! Vår lilla dotter är en helt normal tjej. Hon är aktiv och pigg. Duktig på att äta varierad kost med mycket grönsaker och frukt. Hon kan ha en godispåse en hel månad utan att äta upp den. Inte som vi andra som slukar det som finns i ett nafs.
Jag tänkte… är det jag som är så blind så jag inte vill se att min dotter har problem? Jag la ut en bild av henne på min facebook och fick snabbt bekräftat att min och exmakens känsla var korrekt. En helt normal åttaåring.

Det jag också fick till mig var flera mammor som fått samma kommentarer om sina barn och som var lika skakade som vi var!
För det första: Varför mäter man överhuvudtaget BMI på ett barn? Och varför är detta BMI viktigare än det man kan se med blotta ögat? Hur kan en skolsköterska ställa sig bakom ett sånt här system? Jag förstår att det finns riktlinjer som dom måste följa men när dessa riktlinjer är direkt vansinniga, så måtte väl ändå en professionell yrkesutövare reagera?
Eller är samhällets ideal så fruktansvärt skeva att t o m dom som arbetar för att gynna folkhälsan, skriver under på saker som direkt missgynnar den?

Jag är jätteglad att både jag och exmaken är trygga i oss själva och våra övertygelser. Vi drog inte igång en process om detta hemma med diverse åtgärder för att vår dotter ska gå ner i vikt. Men det kunde lika gärna triggat igång något som kunde blivit rejält farligt!

På elevhälsan.se kan man läsa att det är viktigt att sätta in insatser tidigt för att förhindra att barn och ungdomar blir överviktiga. Absolut ska det finnas hjälp att få om man har problem med vikten. Detta för att förhindra sjukdomar och skador. Men det måste väl ändå finnas tillstymmelse till början av ett problem innan? Hur ska barn se ut för att de ska anses normala?

Jag har varit så arg och frustrerad de senaste dagarna. Tanken att ta kontakt med skolsköterskan för att fråga vad i hela världen hon sysslar med, har föresvävat mig. Men jag tror inte att det skulle ge något. Hon kommer förmodligen att hänvisa till skollagen. Och jag förstår att gränser kan vara hårfina. Men det måste väl ändå finnas rim och reson!

Jag har fått se bilder från föräldrar som fått samma kommentarer om sina barn som vi fick om vår dotter. Alla dessa bilder visar helt normala barn.
Det jag vill med denna text är att få igång diskussionen om våra kroppsideal. Var kommer de ifrån? Och hur ska man göra för att dom ska bli sunda och inte lägga grunden till ätstörningar och osunda relationer till mat och till våra kroppar?

Snälla tyck till.

 

Monica Österström

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com