INSÄNDARE. Då jag tagit del av två klimatförnekande inlägg i Norra Skåne av dels chefredaktören Lars J Erikssons kolumn den 6/6 och Lennart Johanssons insändare den 2/6, känner jag mig manad att göra vissa reflexioner. 

LJE gör redan i rubriken klart att han inte ”känner varken bilskam eller matskam”. Den enda skam han känner, är när han som barn var gnällig när det gällde maten, som i huvudsak var inställningen till vissa animaliska rätter. Kanske var han mera lagt åt det vegetariska hållet då, vad vet jag? 

En chefredaktör har ett visst ansvar hur han uttrycker sig gentemot sina läsare. I viss mån får LJE inlemmas i skaran av så kallade influenser. Att inte klart ange att han tillhör minoriteten klimatförnekare, så framgår det med tydlighet i rubriken. Läsaren kan då resonera som så: om LJE inte bryr sig om klimat och miljö, varför ska jag (vi) göra det? Jag missunnar inte LJE att dra runt i Frankrike och vältra i sig gåslever och andra icke så klimat- och miljösmarta rätter. Men nog borde han vara lite mer försiktig när han uttrycker sig. 

Vi båda tillhör ju i stort sett samma generation och skulle väl ha kommit lika långt i erfarenhet när det gäller en hållbar livsstil. Jag har också ”syndat” en del genom åren, men insett att vår livsstil leder ofrånkomligt till ruinens brant. Det som är glädjande är att ungdomen genomskådat vår rovdrift på planeten, så det finns kanske hopp.

Lennart Johanssons rubrik: ”Klimatalarmen falska och skadliga” kan mera inlemmas under falska påståenden och insändaren är ett enda långt raljerande med de så kallade ”klimatalarmisterna”. Det ger inte någon trovärdighet i  insändaren och det mest nedvärderande är när han betecknar dem som ”miljöstollar”, vilket inte tillhör ett seriöst debattinlägg.

Lars Nord
Fritänkare och outsider